Sjukhusprästen och författaren Katarina Gäddnäs: Jag hade levt på ett sätt som slitit på mitt hjärta
29 år efter att Vegas sommarpratare Katarina Gäddnäs inledde sina studier i teologi vid Åbo Akademi blev hon slutligen prästvigd i fjol.
Nu sommarpratar hon om sin slingrande, snåriga väg till drömyrket som sjukhuspräst. Modigt delar hon också minnen av ett övergrepp som hon utsattes för i tonåren.
Katarina Gäddnäs visste redan som 13-åring att hon ville bli präst.
Hennes föräldrar var minst sagt överraskade. På den tiden var det inte ens lagligt för kvinnor att bli präster i Finland. Några år senare blev det möjligt.
- Jag minns hur jag jublande glad sprang genom korridorerna på Godby högstadieskola, när kyrkomötet hade fattat beslut om att tillåta kvinnor att prästvigas i Finland! Jag kan lugnt säga att ingen av mina kompisar överhuvudtaget fattade grejen med det, säger Katarina.
Den långa omvägen slet på hjärtat
Genast efter studentexamen började hon läsa teologi vid Åbo Akademi. Men det skulle ta hela 29 år innan hon slutligen prästvigdes år 2018. Istället blev hon fyrabarnsmamma, prästfru på Kökar, poet och kulturjournalist.
Hon hann också skilja sig, bli ensamstående mamma med ekonomisk stress och existentiell ensamhet innan hon tog tag i sin stora dröm. Hon hann till och med bli mormor innan hon slutförde sina studier.
Det var slutligen två allvarliga sjukdomar som fick henne att tänka om.
- Jag hade levt så det slitit på mitt hjärta. Det slog dubbelt så fort och kardiologen vid Akademiska sjukhuset i Uppsala gick in med kablar i min kropp och påtade på i två timmar för att reta fram rätt hjärtarytmi.
- Jag låg vaken och såg mitt hjärta slå på en monitor. Det var en tvingande insikt om livets förgänglighet, säger Katarina.
Blev däckad av neuroborrelios
- Men så lätt gick det inte att bara byta riktning på livet. Vi sitter hårt fast i våra tröga vanor, säger Katarina.
En gång till drabbades hon av svåra hälsoproblem.
- Mitt barnbarn Noas första sommar i livet började jag känna mig hängig och orkeslös igen. Jag hade otroligt ont i nacken, sprang hos fysioterapeuter och allmänläkare. Åt starka värktabletter som inte tycktes hjälpa. Jag måste ibland vila mitt på dagen fast jag hade semester, berättar Katarina.
När hon till sist inte orkade upp ur sängen, tvingades hon till sjukhuset av sina barn. Akutläkaren upptäckte via ett ryggmärgsprov att Katarina drabbats av neuroborrelios.
- Jag blev inlagd och fick intravenös antibiotika. Första veckan minns jag nästan inget av, det var ett töcken av smärta och trötthet. Ja, en sak minns jag – sjukhusprästen Maria kom och satt vid min sida.
- Jag minns att hon nuddade vid min panna när hon bad om Guds välsignelse över mig och hur otroligt stark den upplevelsen var.
Katarina hade tur och blev återställd efter bara sex månader. Långt ifrån alla gånger slutar neuroborrelios så lyckligt.
Inspirerad av sjukhusprästen Maria och med henne som mentor bestämde sig Katarina för att plugga klart.
På bara sex månader slutförde hon sina studier i teologi och kunde till sist anhålla om att bli prästvigd.
- Behövs det en trasa i Guds skimrande mattväv? Så skrev jag i ett mejl till biskop Björn. Och det fanns det!
Sedan ett år tillbaka jobbar Katarina som sjukhuspräst i Mariehamn, det vill säga den tjänst som hennes mentor Maria Widén hade innan henne. Nu sommarpratar Katarina om sin slingrande, snåriga väg till drömjobbet.
Blev i tonåren utsatt för övergrepp av en kompis
I sitt sommarprat talar hon också om en traumatisk upplevelse i ungdomen, från den så kallade insparksfesten vid Ålands lyceum.
Någon av ungdomarna hade blandat ihop en häxbrygd av drycker från föräldrarnas barskåp.
Också Katarina smakade på den och kände sig glad och oövervinnerlig. En kompis ville prata lite med henne, så hon gick avsides med honom.
- Han ville prata, men också ligga. Jag blev som förstenad. Jag minns att jag sade nej. Jag minns fumlande, men beslutsamma händer. Jag minns en sten som stack mig hårt i svanken. Jag minns att något gick sönder inom mig. Något som skulle vara vackert och innerligt blev fumligt, kvävande och gjorde ont, berättar Katarina.
- Idag vet jag att jag verkligen inte är ensam om upplevelsen, då var jag den ensammaste människan i världen, och den mest skamsna.
Me Too en islossning
- Även om jag har pratat om det här många gånger, först med min psykologilärare Beryl, sen i terapi och senare med vänner är det fortfarande lite jobbigt.
Me Too-upproret hösten 2017 blev omvälvande för Katarina.
- Vittnesmålen strömmade ut ur tystnaden som en stark befriande islossning. Vi är många, vi måste kunna tala om det. Det är inte vi som skall skämmas och skrämmas till tystnad.
- Tillsammans är vi mindre ensamma. När jag inte orkar, orkar kanske du. När du tvivlar kanske jag kan få vara ditt vikarierande hopp, säger Katarina Gäddnäs.
Den musikfria podcasten kan du ladda ner och lyssna på utomlands.

Katarina Gäddnäs
Sommarpraten sänds i Yle Vega varje vardag kl. 10.03 och 22.15.
LÅTLISTA:
Dragonborn: Ride Upon The Storm
Mando Diao: Strövtåg i hembygden
Mikael Wiehe: Den jag kunde va
Laleh: En stund på jorden
Laleh: Bara få va mig själv
Fred Åkerström: Jag ger dig min morgon
Helen Sjöholm: Gabriellas sång
Lasse Tennander: Så länge skutan kan gå