Nu ska sommarresidenset grundrenoveras för flera miljoner euro - färdigt hösten 2020

Amos Andersons sommarresidens på Kimitoön är nu en byggplats där fasadens rappning som bäst håller på att pikas ner. I sommar koncentrerar man sig på att renovera utsidan, i höst flyttar projektet inomhus.

- Det känns fint att äntligen komma igång med det här projektet, det har nästan varit lite pinsamt då byggnaden hann bli i så dåligt skick, säger gårdens förvaltare Mikael Jensen.

I dag är det föreningen Konstsamfundet som äger gården och nu har man alltså, efter flera års diskussioner kommit igång med en gigantisk renovering av huvudbyggnaden.

Karaktärsbyggnaden på Söderlångvik gård fick sitt nuvarande utseende under mitten av 1930-talet. Då rappade man det gamla 1800-tals stockhuset vitt och byggde på en andra våning.

- Det kanske har varit ett av bekymren med huset nu när vi öppnat det, att man har velat ha det lite finare än vad det egentligen är, säger Jensen.

Byggnaden har sedan 1965 fungerat som museum för Amos Andersons privata konstsamling. Den består av 250 konstverk och många åboländska målare finns representerade, till exempel Edwin Lyden, Aarne Niinivirta, Teodor Schalin och Felix Nylund.

Men nu är byggnaden tömd och utställningen stängd för två somrar framöver.

Utmanande att hitta bra yrkesmänniskor

Fastighetens läge är ganska utsatt för sol, regn och vind och det är en av orsakerna till att fasaden blivit sliten. Renoveringsarbetet utförs av närmare 15 entreprenörer, varav en del är lokala från Kimitoön.

- Att hitta företag som besitter specialkunskaper som till exempel rappning har krävt mycket tid, säger projektskötare och byggherresövervakare Lilian Karlsson.

I renoveringsarbetet vill man göra så lite som möjligt, men ändå tillräckligt mycket för att byggnaden skall klara sig utan större renoveringar i flera årtionden. Karlsson hoppas att de största överraskningarna redan är upptäckta, men gamla byggnader medför alltid utmaningar.

- Jag hoppas att de största bristerna och felen redan har dykt upp. Jag är optimistiskt inställd till tidtabellen även om vi är i ett tidigt skede. Planen för renoveringen inomhus är ännu inte helt färdig så det är lite svårt att säga, säger hon och fortsätter.

- Det mest utmanande är nog att beställaren har valt att jobba med många entreprenörer och att få dem att fungera ihop praktiskt och tidtabellsmässigt är inte det enklaste.

Ursprunglig charm

Den kommande vintern och sommaren 2020 renoveras museets insida. Huset kommer att få tillbaka sin ursprungliga charm och inredningen inspireras av 1940-talet. I källaren har nu hittats både ritningar och bilder på hur det såg ut på den tiden.

Renoveringen har planerats noggrant och även museiverket i Helsingfors är delaktiga i renoveringsprocessen.

- Byggnaden var i sämre skick än tänkt. Vi talar om en riskkonstruktion då stockväggarna inte har haft möjlighet att andas och detta rättas nu till, säger huvudplanerare Mikaela Pappila.

Under byggnadsskedet är det viktigt att dokumentera alla moment för att underlätta kommande underhåll.

- Att jobba med ett så här fascinerande projekt har lärt mig mycket. Vi har haft ett bra team som jobbat under planeringsprocessen, säger Pappila och fortsätter.

- Det här är nog ett större och mer utmanande projekt än vad jag har gjort tidigare. Vi har gjort intervjuer och studiebesök på andra gårdar där man har gjort liknande arbeten och lärt oss där vad som funkat och inte funkat.

Lappat och lagat genom åren

Byggnaden har renoverats ytligt några gånger, under 1990-talet renoverades byggnaden invändigt och i början av 2000-talet byggdes taket på ena flygeln om då det rasade in.

När rivningsarbetet av fasaden nu kommit igång har man sett att den gamla rappningsmassan varit av varierande kvalité.

- Massan som i huvudsak använts innehåller mycket kalk och lite cement eftersom den är gjord före kriget. Men det hittades många olika typer av rappning och dessutom fanns det inte någon rörelsefog mellan stock och tegelvägg vilket varit en annan orsak till sprickbildningarna, säger Pappila.

På husets södra sida fanns en stor bassäng, med formen av vatikanens nyckel som nu är täckt och fylld med grus. Men den kommer att återställas lovar Jensen.

- Utvändigt kommer byggnaden att se ut som tidigare, några nya stuprännor tillkommer, och dubbeldörrarna mot söder kommer att renoveras och återställas till mer ursprungligt skick, säger han.

Om inga fler otrevliga överraskningar dyker upp väntas slutnotan landa på mellan två och tre miljoner euro.

Den första september år 2020 har man tänkt sig att byggnaden kommer att vara fullständigt renoverad. Tidpunkten sammanfaller med Konstsamfundets 80 års jubileum.