Kronobys fullmäktigeordförande är förbryllad: Hur kan privata serviceproducenter inom äldreomsorgen vara så mycket billigare än offentliga?
När social- och hälsovårdssamkommunen Soite i Mellersta Österbotten ska spara är en av metoderna att gå över till köptjänster.
De privata lösningarna är klart billigare fastslår tjänstemännen.
Fullmäktigeordförande Bengt-Johan Skullbacka i Kronoby har svårt att förstå att skillnaden mellan privat och offentlig service är så stor.
Fullmäktigeordförande Bengt-Johan Skullbacka i Kronoby känner väl till Heimbo; han bor bara tre kilometer därifrån. Heimbo är ett serviceboende i Terjärv i Kronoby som drivs i offentlig regi.
Nu tyder det mesta på att Heimbo inom kort tas över av privata krafter.
– Så är det tänkt, bekräftar Skullbacka. Orsaken är att man har en lägre kostnadsnivå inom det privata och tredje sektorn.
Vad Heimbo anbelangar så är skillnaden enligt Skullbacka 30-40 euro per plats och dygn.
– Jag måste tro på de här siffrorna för det är siffror som Soite har presenterat för oss.
Stort frågetecken
Men Skullbacka tillägger att han har svårt att tro att det ska vara så stora skillnader per vårddygn mellan en privat serviceproducent och den service som kommunen producerar.
– Det är ett stort frågetecken.
Bakgrunden till åtgärderna är det omfattande sparprogram som samkommunen ska gå in för. Sammanlagt handlar det om 14 miljoner euro under de närmaste tre åren. Ungefär en miljon euro faller på Kronoby.
När vi besöker Heimbo tillsammans med Skullbacka möts vi av en hemtrevlig miljö. Doris Byskata tar sig fram på en rullator efter ett benbrott i mars.
– Jag blev ledsen när jag hörde att Heimbo kanske ska stängas, säger Byskata.
Heimbo verkar i samma utrymmen som hälsovårdscentralen i det som kallas Terjärv vårdcenter. Det är möjligt att både hälsovårdscentralen och serviceboendet får stryka på foten. Enligt Soites ledning behövs det inte tre hälsovårdscentraler i Kronoby.
– Nu kostar det också att färdas med bil, eller vad? frågar Doris retoriskt.
Men nu kostar vården för mycket; på den punkten råder det ganska långt samförstånd. Frågan är som vanligt hur man ska gå tillväga när det ska sparas.
Hur tolka siffrorna?
Diskussionen i Kronoby gällande äldreomsorgen handlar alltså än en gång om privat serviceproduktion kontra offentlig.
Bengt-Johan Skullbacka, som också är Kronobys representant i Soite, är konfunderad över prisskillnaderna som presenterats av tjänstemännen.
– De privata har väl kortare semestertid, men det kan inte ändå göra 30 – 40 euros skillnad per plats och dygn, funderar han.
Du verkar ifrågasätta de här siffrorna?
– Ja, jag ifrågasätter. Jag skulle kanske vilja ha en närmare förklaring av någon högre tjänsteman, vad består de här siffrorna av?
Höga personalkostnader
Maija Juola sitter med i Soites ledningsgrupp och är verksamhetsområdeschef för vården och omsorgen. Hon säger att eftersom 60 procent av utgifterna utgörs av personalkostnader så måste blickarna riktas dit.
– De privata har kortare semestrar, de utnyttjar mera tillfällig arbetskraft, deras anställda har likaså sämre förmåner vid sjukfrånvaro, berättar Juola.
Och hon fortsätter:
– De har personal med nollavtal. Så de kan säga åt den anställda att idag behövs du inte på jobbet, men kom i morgon istället.
Offentliga utbildar för privata
Dessutom förklarar Maija Juola att den offentliga sidan utbildar personal i betydligt högre utsträckning än de privata; också det kostar.
Det betyder i praktiken att den personal som de privata anställer långt har utbildats av den offentliga sektorn.
– Personalen dyker inte upp ur tomma intet när vi utlokaliserar verksamheten, konstaterar Juola krasst. Det finns inte en sådan arbetskratsreserv; de sjukskötare och närvårdare som anställs kommer från det offentliga.
Borde inte det offentliga anställa de här människorna med anständiga villkor?
– I princip ja, men så har vi det här med pengarna… Om man enbart tänker på de anställdas förmåner borde alla jobba för det offentliga, resonerar Juola.
Men verkligheten ser annorlunda ut. Anställningstryggheten ser annorlunda ut när man jämför privata sektorn med den offentliga och det märks i slutändan i prissättningen.
– Vi har försökt göra det billigare, men det har misslyckats eftersom vi måste följa avtalen till punkt och pricka. Och vi kan inte gå under gällande avtal.
Tala med folket!
Tillbaks på Heimbo i Terjärv samlas en del av klienterna ute i aulan. Bland dem finns Boris Björk som är på rehabilitering.
– Jag kom för två timmar sedan, säger Boris. Jag har nog varit här förr också.
Samtidigt slår sig Doris Byskata i slang med fullmäktigeordföranden Skullbacka. Hon kommer med en uppmaning:
– Han måste tala med folket!
Det lovar han göra. Men före det gäller det att ta ställning till tjänstemännens uträkningar inför de slutliga besluten som görs inom kort. Han vägrar gå med på att personalen skulle vara ineffektiv, tvärtom.
– Har vi månne för stor förvaltning jämfört med det privata, funderar han högt.
Med den här matematiken borde allt offentligt läggas ner och privata ta över?
– Så skulle vi spara miljarder i det här landet… . Jag har svårt att tro på det, men när man ser siffror framför sig, det här är fakta.
37 euros skillnad
Den fakta som tjänstemännen levererar angående Heimbo är att ett vårddygn där kostar drygt 130 euro mot drygt 93 euro på de enheter i kommunen som sköts via köptjänster.
Det handlar om Sylviahemmet och Backebo som drivs av privata.
Skillnaden är alltså exakt 37 euro. Det gör långt över 10.000 euro per år.
Soites Maija Juola har svårt att tro att en privat kraft skulle vilja ta över Heimbo som sådant. Men frågan inställer sig om trivseln på något sätt ryms med i kalkylerna för framtidens effektiverade serviceboende.
– Heimbo har en hängiven personal; det märks i liten sjukfrånvaro, slår hon fast.
Men det räcker inte?
– Nej, det räcker inte när man ser på vårddygnets pris. Det som avgör är priset och hur stort spartrycket i Kronoby är, avslutar verksamhetsområdeschef Maija Juola sitt resonemang.
Tjänstemännen har räknat färdigt. Nu är det upp till politikerna att fatta besluten.