Åländska tvåbarnsmamman från ingenstans till VM-klasslöpare – men oklart om Johanna Bäcklund väljer Finland: ”Min identitet är mer svensk”

En tvåbarnsmamma utan friidrottsbakgrund som jobbar nästan heltid – och maratonlöpare av VM-nivå. Tack vare en makalös utveckling skulle Johanna Bäcklund i praktiken vara klar för Finlands trupp i VM i Doha, men frågan är om hon tackar ja.

Ögonbryn höjdes hos den finländska friidrottspubliken i söndags.

I karriärens blott tredje maraton i Hamburg förbättrade Johanna Bäcklund sitt personbästa med över fyra minuter, gick in som åtta i alla tiders statistik i Finland och underskred samtidigt VM-gränsen med bred marginal.

Men vem är riktigt denna 33-åriga doldis?

Ville besegra syrran

Johanna Bäcklund har inte gått samma väg som många andra friidrottare och maratonlöpare. Som ung hemma på Åland höll hon inte på med friidrott utan i stället var det innebandy som var hennes gren. Men 2009 valde hon att lägga ner sin innebandysatsning och fann då löpningen på ett lite udda sätt.

– Min syster hade sprungit Tjejmilen och Blodomloppet på runt 45 minuter så jag tänkte att äh, då ska jag försöka slå hennes tid. Så 2009 sprang jag Tjejmilen på 41:34 och sen tänkte jag att måste göra något som hon inte gjort. Så jag anmälde mig till halvmaraton, berättar hon för Yle Sporten.

Som innebandyspelare säger Bäcklund att hon inte hade den bästa tekniken utan levde i stället mer på sin kondition så steget att gå över till löpning var inte så jättestort då hon kom i kontrakt med ålänningen Mikael Nordblom som hjälpte till att sätta upp ett träningsprogram.

Träningen bet och mellan 2010 och 2012 gjorde Bäcklund stora framsteg men utvecklingen kom sedan av sig under några år då hon födde två barn (2013 och 2016).

2015 sprang Johanna Bäcklund sitt första maraton på 2:51, en riktigt bra tid men hon säger själv att utvecklingen tog fart på allvar efter att hon fött sitt andra barn.

– Jag tror att just fått bra kontinuitet i träningen. Jag har tränat på bra sedan 2010 och de uppehåll jag har haft är ju egentligen efter mina förlossningar. Jag har tränat löpning fram till dagen innan med mitt första barn och fram till veckan innan med mitt andra barn.

– Jag har haft max en månads löpvila, men ändå fått en paus mentalt i och med graviditeter, man pressar sig inte på samma sätt men kroppen är ju ändå igång. Det tror jag varit en stor fördel att kunna träna men ändå få en liten mental paus och kunna fokusera, säger hon.

Kombinerar familjelivet med jobb och maratonsatsning

Johanna Bäcklund flyttade från Åland till Sverige och Uppsala 2004 för att studera och de senaste sex åren har hon bott i Stockholm. Hon jobbar 80 procent på ett löpföretag för motionärer samtidigt som hon försöker få familjelivet och maratonsatsningen att gå ihop.

Det är verkligen ingen enkel ekvation. Sedan januari tränar hon minst tolv pass i veckan, fem dagar i veckan är det dubbelpass vilket gör att hon ofta under vintermånaderna varit igång innan plogbilarna hunnit ut på vägarna.

Tack vare sitt jobb har Bäcklund dock möjlighet att träna under dagen samtidigt som hemmet, jobbet och barnens dagis ligger inom 600 meter.

– Jag kan så klart inte räkna ett dagspass som arbetstid men kan ändå träna dagtid vilket har gjort att jag fått ett pass i dagsljus under den här mörka tiden. Sen har jag en man som är väldigt stöttande och kan hjälpa till och förstår att det krävs mycket träning.

– Jag tycker själv att jag blir en mycket bättre mamma när jag får träna. Så jag ser det inte som att jag missar tid med dem eller de sätts i andra hand, utan jag blir piggare och har mer ork att leka och ta hand om dem om jag rört på mig och fått göra min träning, säger hon.

Johanna Bäcklund inledde sin riktiga maratonsatsning så sent som i september i fjol. Tre månader senare löpte hon på 2:39 i Valencia och i söndags, i sitt tredje lopp i karriären, 2.35,11 i Hamburg. Bäcklund förlorade bara med några sekunder till Finlands främsta maratonlöpare, Anne-Mari Hyryläinen från Nagu IF.

– Jag hade inte koll på henne och visste inte att hon var finska förrän efteråt. Jag har inte haft så bra koll på maratonlöpningen i Finland eftersom jag har bott i Sverige sedan 2004. Jag har bara tävlat lite i finska mästerskapen, säger hon.

Du har ingen friidrottsbakgrund, jobbar 80-procentigt, har två små barn hemma. Hur har du klarat av att med de här förutsättningarna utvecklas till en 2:35-maratonlöpare?

– Det kan man ibland reflektera och fundera över, men det tror jag är en stor styrka också att man känner att allt är möjligt. Det finns egentligen inte begränsningar, utan det är många gånger en själv som sätter sina begränsningar tror jag, säger hon.

VM-klar i Finland men kan välja bort blåvitt

Bäcklunds tid i Hamburg är också under kvalgränsen till höstens VM i Doha men det är osäkert om vi får se henne i Finlands färger. Johanna Bäcklund är nämligen också svensk medborgare och även om Finlands friidrottsförbund redan varit i kontakt angående VM så överväger hon att tävla för Sverige.

– Jag känner mig väl mer som en svensk medborgare med tanke på att jag bott här nästan lika länge som jag bott på Åland. Jag känner att Sverige är mer hemma just nu och min identitet är mer svensk även om jag är dubbel medborgare, jag är ju uppväxt på Åland enbart som finländsk medborgare. Det är en lite knepig situation, men samtidigt ett litet lyxproblem också.

I Sverige är konkurrensen klart vassare, du är fyra i den svenska statistiken i år och VM-platsen är betydligt svårare att nå?

–Så är det ju, samtidigt som jag inte har tänkt att jag ska sluta efter i år. Och det är ju också en utmaning, jag vill kunna pressa mina tider ännu mer för att på sikt kanske ha ännu mera att göra i VM, kanske EM och OS.

– På ett mästerskap får man inte ha farthållare och man kan bli mycket ensam under ett sånt lopp. Har man då gjort lite snabbare tider är det ju chans att man kan ha någon att springa med också. Så det är ju både och. Även om det såklart skulle vara väldigt häftigt att redan nu kunna få springa VM, säger hon.

Den svenska uttagningen till VM sker i samband med Stockholm maraton i början av juni och under den närmaste tiden ska också Johanna Bäcklund bestämma sig för vilket land hon vill representera. Samtidigt måste hon börja bygga vidare med träningen om hon ska springa i Doha.

– Det kräver ju en hel del att springa ett VM i Qatar. Loppet går vid midnatt, det är helt andra förhållanden och man behöver acklimatisera sig. Det kanske också kräver att man skulle vara i den miljön under större delen av september vilket inte är helt enkelt för mig med två barn och jobb. Så det är väl också en liten fråga att väga in.

Hade du någonsin trott att du skulle bli en löpare av VM-kaliber?

– Det har väl alltid varit så att man känt att det skulle vara roligt att kunna komma till nåt mästerskap, men jag har ju kanske inte… När jag började hade jag aldrig kunnat drömma om det. Men nu ju närmare det kommit har jag ändå känt att det inte är jättelångt ifrån att kunna klara tiderna, så det är ju rätt häftig känsla.