Åboländska barn och unga är mer överviktiga än landets genomsnitt - Åboland saknar en egen kostrådgivare

Tidigare i våras publicerade Institutet för hälsa och välfärd nya siffror som gäller övervikt bland unga flickor och pojkar i landet.

I snitt har mängden barn med övervikt inte ökat i någon större grad de senaste fyra åren, men nästan en fjärdedel av landets barn och unga är överviktiga och det finns stora skillnader mellan kommunerna.

- Det är tråkigt att så många unga kämpar med övervikt, verkligen. Man skulle önska att det såg annorlunda ut, säger Kimitoöns kommuns idrottsinstruktör Lenita Lundström.

Som överviktig räknas man om man har ett BMI högre än 25. Bland pojkar är det generellt sett klart vanligare med övervikt än bland flickor, vilket också är mönstret i Åboland.

I Pargas är det utmärkande att det finns nästan tio procentenheter fler överviktiga 2-6-åringar än i landet i genomsnitt. I Kimitoöns kommun ligger man lite under det nationella genomsnittet i den ålderskategorin.

Om man ser till de unga flickorna i kommunerna skiljer det sig inte så mycket från genomsnittet, förutom bland unga tonårsflickor på Kimitoön, där man ligger över genomsnittet på knappt 25 procent.

En av fem tjejer och en av tre pojkar räknas som överviktiga i kommunen.

- Det märks på träningarna och våra aktiviteter att många unga flickor är aktivare än pojkarna. Det kan vara en orsak till att statistiken ser ut som den gör, säger Bosse Ahlgren, fritidschef i Kimitoöns kommun.

I snitt är 22,5 procent av barnen i hela Finland överviktiga medan siffran för de åboländska kommunerna är 26,4 procent.

På väg åt rätt håll på Kimitoön

Ahlgren har följt med läget under flera år och visar på ett diagram som går tillbaka till 2011. Då såg det lite sämre ut i statistiken bland högstadieeleverna i Kimitoöns kommun.

- Jag tror ändå att vi är på väg åt rätt håll nu och vi ser inte läget som direkt alarmerande. Det mesta tillsatta sockret har plockats bort i skolor och daghem och eleverna äter bra. Det handlar mer om att få in motion i vardagen på ett naturligt sätt nu, säger han.

Lenita Lundström säger, liksom många andra som jobbar med barn, att de unga saknar umgänget med sina vuxna familjemedlemmar, och att det går bra att kombinera med motion.

- Man behöver inte poängtera för barnen att de är överviktiga. Det känns knappast så roligt. Det är bra att göra saker tillsammans, flera från familjen. Man kan ta med sina barn på frisbeegolf, åka och bowla eller bara ta en promenad, säger hon.

Lundström säger att man inte ska börja för tufft med träningen utan se till att det är roligt.

Åtgärder hör också ihop med att man ser över sina matvanor och vad man har i skåpet, då barnen vanligtvis plockar i sig vad de hittar hemma.

- Man ska verkligen försöka hålla läsk, chips och annat ohälsosamt till högtider, så det är något speciellt när sådant plockas fram, säger hon.

Man arbetar just nu med ett program där mer individuella träningsprogram tas fram för personer som behöver hjälp med att gå ner i vikt. Bosse Ahlgren anser att kommunen redan nu har ett gediget utbud för fritiden.

- Kommunen har nyligen uppdaterat och skyltat många fina vandringsleder som är mycket trevliga. Att röra sig i skogen är bra för både knopp och kropp, säger han.

Näringsterapeut saknas i Åboland

Varken i Pargas stad eller i Kimitoöns kommun har man någon egen kost- och näringsrådgivare. Den ansvariga hälsovårdaren i Kimitoöns kommun, Bettina Ek är, är bara en av flera som saknar möjligheten att med låg tröskel kunna gå till en näringsterapeut.

- När det gäller de allra minsta så rör de på sig så pass mycket att det sällan handlar om brist på motion. Vi kan ge en del rådgivning när det gäller kosten, men en näringsterapeut i kommunen skulle det finnas behov av, säger Ek.

De som behöver mer hjälp för kostrådgivning i Kimito och Pargas remitteras till universitetscentralsjukhuset i Åbo.

- Det är så klart ett större steg att åka till Åbo. När det gäller de äldre tonåringarna kan man som förälder försöka ha koll på vad ens barn stoppar i sig efter skolan, har de pengar att röra sig med och har man koll på vad de köper?

Ek säger att man följer de minsta barnens viktutveckling ganska noggrant. Märker man att vikten ökar oproportionerligt i förhållande till längden så tar man upp saken med föräldrarna.

- Sen ska man komma ihåg att barn har olika kroppsbyggnad. Vissa kan ha någon hormonrubbning som gör att de inte förbränner fett normalt. Allt sådant utesluter vi först efter konsultation med läkare, säger hon.

I statistiken ingår individer som beräknas ha övervikt eller fetma. 42 procent av barnen i Finland ingår i statistiken. Hela rapporten kan man ladda ner via julkari.fi.