Personliga tränaren och ”hunken” Jucci Hellström: Jag var 15 år gammal när jag för första gången mötte en annan mörkhyad
När Vegas sommarpratare Jucci Hellström växte upp i lilla Hangö på 1970- och 80-talen var han den enda mörkhyade personen i stan. Som förskoleelev tappade han allt sitt hår och blev ännu mer avvikande.
Jucci Hellström föddes på Södersjukhuset i Stockholm, där hans finlandssvenska mamma Birgitta också jobbade. När Jucci var 1,5 år gammal flyttade de hem till Finland.
- Jag vill inte gå närmare in på alla tråkiga detaljer, det räcker att säga att hon tog mig under armen och övergav allt hon hade i Stockholm, säger Jucci.
Rotade sig i det vita Hangö
Efter några omvägar rotade de sig i Hangö, där Jucci växte upp som stans enda mörkhyade person.
- Min mamma var vit, min mommo och mofa var vita, alla mina kompisar och lärare och tränare var vita. Alla andra i hela Hangö var vita! Min pappa och hans släkt var svart, men dem hade jag ingen kontakt med, berättar Jucci.
Att växa upp som stans enda färgade person var inte helt lätt.
- Det var svårt att vara osynlig, folk både stirrade och pekade – också vuxna. Som sexåring drabbades jag dessutom av sjukdomen alopecia, vilket gjorde att jag tappade allt mitt hår.
- Jag var alltså inte bara Hangös enda mörkhyade barn – jag var dessutom stans enda mörkhyade, skalliga barn. Det här var långt innan det blev modernt för män att raka huvudet, säger Jucci.
I skolan sa de att man skulle behandla mig ”helt normalt”
Första tydliga minnet Jucci har av att vara annorlunda är när han började skolan. På omvägar fick han och hans mamma höra att det hade ordnats ett infomöte, där man berättade om den mörka pojken som ska börja skolan.
- Det lär ha sagts på mötet att alla skulle komma ihåg att vara “snälla” mot mig. Och att man skulle behandla mig “helt normalt”, att jag jag var ”normal”, kanske lite ”ovanligt känslig bara”.
Tanken med mötet var säkert god, man ville säkert göra det så lätt som möjligt för den nya eleven.
- Men det kändes ändå konstigt att veta att det hade ordnats ett möte i skolan om mig - dit jag och mamma inte ens var bjudna. Var jag faktiskt så konstig och annorlunda? Själva skoltiden minns jag ändå som en positiv sak. Jag tyckte om att gå i skolan och jag hade alltid vänner, berättar Jucci.
Först som 15-åring mötte han en annan mörkhyad
Jucci säger att uppväxten i Hangö var trygg och bra. Att folk stirrade eller pekade kan han idag som vuxen ha en viss förståelse för.
- Det hade säkert att göra med att jag faktiskt var en ”alien” i småstan. Många människor hade aldrig sett en svart människa tidigare. Det hade jag ju faktiskt inte gjort själv heller! Jag var 15 år gammal när jag på riktigt träffade en annan mörkhyad person, berättar Jucci.
Högsta drömmen var att ha blå ögon och blont hår
Tidigt började Jucci hata sitt eget utseende.
- Jag ville se ut som min bästis Jocke, som var blond och hade blåa ögon. Min högsta dröm var att se ut som han. Så skulle en snygg pojke se ut.
- Jag visste att jag var ful. Inte bara annorlunda – utan FUL. Jag tyckte överlag att svarta människor var fulare än vita. Och jag minns att jag var jättearg på mamma för att jag hade en svart pappa.
Blev Hunks-Jucci och mötte nya fördomar
Efter gymnasiet flyttade Jucci till Helsingfors och utbildade sig till hälsopromotör, personlig tränare och livvakt.
Han har jobbat med alla de här yrkena och dessutom medverkat i ett flertal musikaler, bland annat på Svenska Teatern och Åbo Svenska Teater. Mest känd är han ändå från showgruppen Scandinavian Hunks som han var med och grundade år 2001.
- Och på tal om fördomar – nej – Scandinavian Hunks är inte en stripteasegrupp. Vi är inte manliga strippor, utan artister som bjuder på professionell underhållning med glimten i ögat, säger Jucci.
I samma stund som han blev ”Hunks-Jucci” kom nya fördomar in i hans liv.
- Killar som dansar på scenen, river av sig skjortan och flexar musklerna inför skrikande tjejer i publiken – de killarna kan ju tydligen inte vara nåt annat än egenkära divor, höga i korken, ytliga eller åtminstone bögar. Ojoj, så mycket rykten som har cirkulerat.
Favoritsagan som barn var ”Den fula ankungen”
I sitt sommarprat i Yle Vega talar Jucci öppet om fördomar, sådana han själv har haft och sådana han har mött. Och han pratar om att sakta bli du med sig själv.
- Under hela min barndom kände jag skam för mitt utseende. För att jag var färgad, för att jag inte hade något hår. Mitt utseende var min stora plåga. Och så blev det ändå så att det var just mitt utseende som tog mig ut på en häftig färd. Min favoritsaga när jag var barn var ”Den fula ankungen” av HC Andersen. Det är kanske ingen slump, säger Jucci Hellström.

Jucci Hellström
Den musikfria podcasten kan du ladda ner och lyssna på utomlands.
Sommarpraten sänds i Yle Vega varje vardag kl. 10.03 och 22.15.
LÅTLISTA:
Rod Stewart: Rhythm Of My Heart
Ulf Lundell: Öppna landskap
Bon Jovi: Runaway
Queen: The Show Must Go On
Elastinen: Supervoimii
Krista Siegfrids: Can You See Me
George Ezra: Paradise
Kasmir: Vadelmavene