Mezzosopranen Jenny Carlstedt: Jag bytte världskänd operascen mot mitt Åland
Vegas sommarpratare, mezzosopranen Jenny Carlstedt, levde mitt i sin dröm, som fastanställd solist vid operan i Frankfurt.
Hon älskade sitt jobb – men det krävde också allt av tid, energi och disciplin i en hård och tävlingsinriktad miljö.
Sakta gick det upp för henne att hon gått vilse i sin stora dröm. Efter år av grubblande vågade hon till slut falla – och landade hemma i Finström på Åland.
Redan som barn föddes Jenny Carlstedts kärlek till musiken. Hon tillbringade mycket tid tillsammans med sin mormor Astrid, som ofta barnvaktade henne medan föräldrarna drev sitt företag.
- Trots att mormor aldrig tagit en sånglektion i sitt liv, klingade hennes djupa alt storslagen, nästan wagneriansk genom rummet. Men det jag minns mest är hur hon fullkomligt strålade när hon sjöng, aldrig har jag sett någon vara så djupt lycklig och fri som mormor när hon i tid och otid gav oss sina spontana konserter, säger Jenny.
Från musikalsångerska till mezzosopran
Som 15-åring började Jenny ta sånglektioner vid musikinstitutet i Mariehamn. Hon undervisades av operasångerskan Ann Allvin från Stockholm.
- Själv tänkte jag absolut INTE bli en sådan där operasångerska. Nej, jag ville bli musikalsångerska! Så jag gjorde alla de där konstiga övningarna lite som jag själv ville och däremellan fnissade jag väl mest när vi skulle hålla i flankerna och truta fånigt med munnen.
Efter nästan två års undervisning hade Jenny inte gjort många framsteg. Hennes lärare insåg att hon måste ta ett nytt grepp.
- ”Jag tror att du är mezzosopran”, sa hon en dag på lektionen och föreslog att jag skulle låna en LP i biblioteket med en gammal studiekamrat till henne, en Anne Sofie von Otter, ”hon är också mezzosopran”.
Själv tänkte jag absolut INTE bli en sån där operasångerska
- Åh, jag hade aldrig hört nåt liknande! Anne Sofie var ung och hade en fräsch och ren röst. Hon sjöng lågt och högt, snabbt och långsamt, starkt och svagt. Nu blev det fart på studierna, minns Jenny.
Från Åland till Helsingfors – och vidare ut i Europa
Efter gymnasiet kom Jenny in på Sibeliusakademin där hon studerade sång i åtta år.
- Det finns ett gammalt bleknat foto av mig utanför Sibeliusakademins stora dörr på Tölögatan. Och jag minns den där vansinniga, rusiga lyckan jag kände min första studiedag.
- Mitt hjärta fullständigt öppet, min kärlek till sången oändlig. Jag ville rädda hela världen och öppna alla hjärtan med min sång, säger Jenny.
Med hårt och målinriktat arbete tog hon sig ut i världen. Efter studierna knöts hon snabbt till operan i Frankfurt, en drömarbetsplats för de flesta sångare i världen.
I Frankfurt fick hon göra de stora drömrollerna för en mezzosopran – Dorabella i Cosi fan tutte, Varvara i Katja Kabanova och ett fyrtiotal andra roller.
Jag ville rädda hela världen och öppna alla hjärtan med min sång
Gick i väggen
I sitt sommarprat i Yle Vega berättar Jenny Carlstedt inlevelsefullt och med humor om det hårda arbetet som ligger bakom varje produktion – den omänskliga arbetstakten, de hårda kraven och osäkerheten i den krävande branschen.
Hon berättar också om den stora kärleken till operan och konsten, som gör att man bara fortsätter och fortsätter och väljer att blunda för hur man mår, mitt i sin dröm.
Jenny gick i väggen, blev mamma, men kom tillbaka och fortsatte i samma omänskliga takt.
- Att få jobba med det man älskar allra mest är att vara privilegierad. Jag inser det! Och att dessutom få göra det mitt i smeten, i ett av de operahus i Europa som folk slåss om att få jobba i, det måste man ändå kalla ett drömliv, säger hon.
Men kraven på perfektion tog aldrig slut.
- Aldrig blev jag trygg eller nöjd efter en framgång och aldrig var jag bättre än min sista ton. Efter 14 år och närmare 500 föreställningar, hade jag rätt att börja känna mig lite trött i själen. Jag vägrade göra som en del gjorde för att orka, att helt enkelt inte bry sig och bli likgiltig inför musiken, säger Jenny.
Efter tre år av grubblande vågade hon hoppa
Sakta men säkert gick det upp för henne att hon måste ta sig vidare i livet.
- Det kan vara svårt att se och identifiera och nästan omöjligt att erkänna, att ens drömliv någonstans har fört en på irrvägar, lång bort från en själv, säger Jenny.
Det tog nästan tre år och många sömnlösa nätter innan hon hade samlat tillräckligt stort mod.
- Jag bokade tid hos chefen och jag… sade upp mig. Livet stod stilla, framtiden var väldigt osäker och kalendern väldigt tom när jag släppte taget och gjorde fritt fall in i det okända.
Landade hemma på Åland – med världen som arbetsfält
Sedan tre år tillbaka lever Jenny med sin man och son i Finström på Åland, i en liten by mitt i en skog.
- Jag har äntligen hittat balansen mellan arbete och liv. Jag har lärt mig att det är i fritt fall som universum äntligen famnar dig, tar dig i sina armar och ger dig möjligheter du aldrig ens hade kunnat fantisera ihop.
Jenny säger att hon lärt känna sig själv igen.
- Jag älskar att sjunga, jag älskar scenen, men jag älskar också det lilla livet. Jag är en människa som behöver stora kontraster, både högklackat och gummistövlar, tjusiga hotellrum och vardagsblekhet. Jag har lärt mig glädjen att göra saker utan något egentligt mål eller mening, annat än den glädje stunden skänker mig.
Framtiden skrämmer inte längre
Och framtiden, som tidigare kunde vara skrämmande, är nu bara lockande.
- När jag äntligen inte alls var intresserad av den mer, då kom den emot mig med möjligheter jag aldrig vågat drömma om.
- Klart att jag fortfarande kan vara rädd ibland, men jag blir modigare och modigare. En dag är jag kanske så modig att jag vågar skita i den där ena tonen och lika djupt lycklig och fri som min strålande mormor Astrid brista ut i en sång.
- En sång full av både stolthet och tacksamhet över min röst, mitt drömliv och mina irrvägar, säger Jenny Carlstedt.

Jenny Carlstedt
Den musikfria podcasten kan du ladda ner och lyssna på utomlands.
Sommarpraten sänds i Yle Vega varje vardag kl. 10.03 och 22.15.
LÅTLISTA:
Eurythmics: Sweet Dreams
Birgitta Andersson: Balladen om enögda Elin
Anne Sofie von Otter: O Rosetta, che Rosetta (Monteverdi)
American Authors: The Best Day Of My Life
Monica Zetterlund: Va e de där
Bette Midler: The Wind Beneath My Wings
Lars Danielsson Trio: Liberetto
Angèle Dubeau: Spiegel im Spiegel (Arvo Pärt)