Koppla av och dröm dig bort - därför fascineras vi av slow-tv

Slow-tv är långa dokumentärer som visar ett händelseförlopp med den fullständiga längden. Händelsen kan pågå allt från några timmar till flera veckor. Men varför är det så fascinerande att följa med en tågresa, en brasa, eller älgar som vandrar i skogen?

- En av hemligheterna till varför det är så fascinerande är att berättelser uppstår i ditt eget huvud när du inte får vägledning av till exempel en filmklippare, säger Tomas Lindh som är projektledare och digitalproducent på SVT i Umeå.

Slow-tv konceptet är inget nytt fenomen.

Lindh berättar att det redan på 60-talet i USA producerades The Yule Log, en brasa som brann i tre timmar och sändes varje jul fram till 1989. Därefter har det gjorts olika versioner på brasan.

Men det var först 2009 som slow-tv blev allmänt känt.

År 2009 sände NRK (Norges public service-radio och television) Bergensbanen – minutt for minutt, en sju timmar lång tågresa mellan Oslo och Bergen.

- Det finns någonting i långsamheten och i stillheten som gör att programformatet överraskar gång på gång, säger Lindh.

Bergensbanen – minutt for minutt har en enkel dramaturgi som går långsamt framåt. Det gör att tittaren har många chanser att göra egna tolkningar.

- Du kan drömma dig bort och bara försvinna i något som bara du ser.

Lindh berättar att när ett händelseförlopp går långsamt och det finns få detaljer att ta vara på, så börjar dina egna tankar vandra iväg.

Du hittar egna sammanhang, reagerar på omgivningen, analyserar små detaljer och får en slags belöning i och med att du själv blir aktiv.

- Man binder ett starkt band till bilderna och tycker att de betyder något extra för en själv, säger Lindh.

Det är någonting som många tycker är väldigt avkopplande.

- Jag tror det är orsaken till varför vi fascineras av en tågresa, älgvandring eller en båttur.

Lindh påpekar också att det är viktigt att vi vet att vi inte är ensamma om det här. Vi vet att det är många andra som gör det samtidigt som vi.

En motpol till sociala medier

Slow-tv är en motpol till sociala medier och de snabba och korta klippen på internet. Så lät publikresponsen för SVT:s satsning Den stora älgvandringen, som också visades på Yle Arenan.

Älgvandringen sändes i tre veckor och blev en stor succé på Yle Arenan. Sändningen startades sammanlagt över 166-tusen gånger.

Samma vandring har älgarna gjort i tiotusen år. Med spänning kunde man följa med hur det tog sig till sitt mål.

- Sändningen fick ett extra värde för att vår mediekonsumtion idag är väldigt snabb och splittrad, säger Lindh.

Lindh säger att internet har visat att man kan göra slow-tv om nästan vad som helst.

Han tar upp en personlig favorit.

- Ett projekt jag personligen älskar är den långsamma sändningen av kassaband i en butik i Helsingfors.

I sändningen får man se ett kassaband med varor som folk handlar inför midsommar.

Allt dramaturgiskt ansvar förs över till dig som tittar. Det kanske dyker upp tankar som oj vad mycket öl han har köpt eller jaha här har vi en vegan

Tomas Lindh

- Allt dramaturgiskt ansvar förs över till dig som tittar. Det kanske dyker upp tankar som oj vad mycket öl han har köpt eller jaha här har vi en vegan.

Andra exempel på slow-tv är NRK:s Vedkväll och Svenska Yles Bastukväll på Strömsö.

Under vedkvällen pratades det en hel kväll om ved och Norges förhållande till trä.

- Det här kanske låter torrt men det blev en stark känsla av att det här är någonting som representerar oss.

Bastukväll på Strömsö handlade om ifall det var möjligt att bygga en bastu från stockar till en färdigt fungerade bastu på fem timmar.

- För egen del tror jag att nyckeln ligger i att man måste hitta en övergripande berättelse, en startpunkt och ett slutmål som väcker intresse, säger Lindh.

- Och ge det tillräckligt med tid så att tittaren hinner skapa egna berättelser.

Gillar du slow-tv? Berätta i kommentarsfältet.