Hoppa till huvudinnehåll

Sport

Analys: Fyra lag kvar i Stanley Cup-slutspelet – här är konferensfinalernas utgångsläge och avgörande faktorer

Från 2019
Sebastian Aho och Teuvo Teräväinen
Bild: All Over Press

Natten mot fredag kör konferensfinalerna i Stanley Cup-slutspelet igång. Tre av fyra återstående lag är rutinerade trupper som inför säsongen mycket väl hade kunnat tippas finnas bland de fyra bästa. Wild Card-laget Carolina Hurricanes är uppstickaren. Hur skall detta sluta?

Östra konferensens finalpar, Boston Bruins – Carolina Hurricanens är först ute inkommande natt. San José Sharks och St. Louis Blues inleder västra konferensens finalspel natten mot söndag.

Det kommer garanterat att bjudas på dramatik och stora känslor i stycke och parti.

Och sjutusans bra ishockey.

VÄSTRA KONFERENSENS FINAL

San José Sharks – St.louis Blues

I grundserien: 2–1 i matcher till Sharks, målskillnaden 7–6. Lagen möttes 9 november (4–0 till St.Louis hemma), 17 november (4–0 till San José hemma) och 9 mars (3–2 efter förlängning till San José, hemma)

Utgångsläget: De två erfarnaste trupperna bland slutspelslagen från väst möts i konferensens final.

St.Louis har genomgått en metamorfos. Från att ha varit ett lag med ordentliga stridigheter inom truppen och ingen gemensam låga har Blues förvandlats till en verkligt sammansvetsad grupp som utstrålar sammanhållning och tro på det egna sättet att spela.

Allt började när Craig Berube med hög ”rinktrovärdighet” tog över som coach och målvakten Jordan Binnington lyftes från farmarlaget. Då hade Blues minst poäng av alla 31 lag i NHL och vi levde årsskifte. Efter det förvandlades de dystra tonerna till högoktanig rhythm and blues och St. Louis har varit bästa lag i väst sedan dess.

Pat Maroon föser in pucken mot Dallas
Bildtext St. Louis slog ut Dallas efter sju matcher.
Bild: Copyright Rex Features Ltd 2012/All Over Press

Nu mäts formen mot San José Sharks som har truppen full av stjärnor, ett enormt självförtroende efter två raka segrar i ”game seven” och en stark insikt i att det här är sista våren med gänget.

Klubbikonen Joe Thornton slutar efter säsongen,
precisionsanskaffningen Erik Karlsson blir knappast kvar, kaptenen Joe Pavelski har utgående kontrakt och så vidare.

Termen nu eller aldrig passar verkligen in på detta San José Sharks som ännu aldrig har vunnit Stanley Cup.

Det har för övrigt inte heller St. Louis Blues gjort trots drygt 50 år i NHL.

Därför vinner San José: De fantastiska individerna avgör. Brent Burns är kanske bästa utespelaren i slutspelet, Logan Couture leder både skytte- och poängligan i playoff. Thomas Hertl är näst bästa målskytt, Erik Karlsson har tolv assist på tretton matcher, Marc-Edouard Vlasic är bästa defensiva back.

Det finns också många andra som sticker ut.

Lägger man ihop summan av alla toppspelare som för närvarande klär sig i Sharks tröja, så blir resultatet ett lag med mest bredd och djup i truppen av de fyra lagen som är kvar. När coach DeBoer slänger in kedja efter kedja med matchvinnare, så knäcks motståndet förr eller senare.

San Jose Sharks firar mål.
Bild: Icon Sportswire / All Over Press

Och om av någon orsak inte stjärnorna avgör matchen så gör till exempel Joonas Donskoi det. Vilket hans matchserievinnande mål mot Colorado visade.

Mr Jones mellan stolparna har också gått och blivit en betongmur. De avgörande räddningarna mot Avalanche under den sista matchens slutminuter utstrålade lugn och stort självförtroende. Grundseriens darrande asplöv är ett minne blott.

Sist men inte minst: We always have Vegas.

Därför vinner St. Louis: Precis som förhandsanalysen tippade så blev Blues tunga hockey till slut för mycket för Dallas. Samma recept gäller i fortsättningen. St. Louis anfall går rakt mot mål och är enormt svåra att stoppa.

Blues speciella slutspelsjoker är en av lagets mindre spelare. Vänsterforwarden Jaden Schwartz som gjorde elva mål i grundserien har på sina tretton första playoffmatcher satt åtta strutar.

Vårsäsongens måltjuv, Schwartz, stjärncentern Ryan O’Reilly och galet skickliga Vladimir Tarasenko kan tillsammans med backbesättningens tunga pjäser, lagkaptenen Alex Pietrangelo och muskelberget Colton Parayko, när som helst stiga fram och avgöra med individuella insatser.

Specialvapnet är lagets tredje lina: Patrick Maroon, Tyler Bozak och Robert Thomas.Trion är i nuläget Blues identitetskedja. En tuff, intensiv och skottglad helhet som biter sig fast i närområdet kring motståndarmålet och malar musten ur försvarsspelet.

Pat Maroon och St. Louis jublar efter en seger
Bildtext Patrick Maroon och hans tredje kedja är Blues specialvapen.
Bild: Copyright Rex Features Ltd 2012/All Over Press

Den största orsaken till att Blues kan anfalla med sådant självförtroende står mellan stolparna. 25-årige rookien Jordan ”Winnington” (Binnington heter han väl egentligen) är lagets segermaskot. Han utstrålar lugn, spelar med klubban som en tredje back och är verkligt jobbig att överlista.

Binnington har varit St. Louis viktigaste spelare sedan han lyftes från AHL vid årsskiftet.

Så här går det: St.Louis Blues till Stanley Cup-final med 4–2 i matchsegrar.

ÖSTRA KONFERENSENS FINAL

Boston Bruins – Carolina Hurricanes

I grundserien: 2–1 i matcher till Boston, målskillnaden 10–10. Lagen möttes 30 oktober (3–2 till Boston, borta), 23 december (5–3 till Carolina, hemma) och 5 mars (4–3 till Boston efter förlängning, hemma).

Utgångsläget: Boston var trea av alla 31 lag i grundserien och möter sensationslaget Carolina, som precis lyckades pressa in sig i playoff. Snabbt tänkt finns det bara en favorit.

Så är det såklart inte.

Carolina som kämpade ner Washington och svepte Islanders ur vägen har visat sig vara en otroligt samspelad lagmaskin med en gemensam vilja av stål. Och några verkliga vinnarskallar.

Boston i sin tur har bara blivit bättre. Sju matcher mot ett talangladdat Toronto manifesterade att Bruins inte är beroende av sin superkedja. Segern i sex matcher över Jarmo Kekäläinens mitt-i-prick-lagbygge visade lika tydligt att Boston är totalt immunt mot alla försök till fysiskt övertag.

Senast Bruins vann en slutspelsserie i match nummer sex var år 1991. Då hette hette den förlorande parten Hartford Whalers. Som bekant lystrar den organisationen i dag till namnet Carolina Hurricanes.

Försökte hitta något omen i den här historiska detaljen, men lyckades inte.

Därför vinner Boston: För sex år sedan spelade Boston konferensfinal mot Pittsburgh. Sidney Crosbys och Jevgeni Malkins Penguins fick in sammanlagt två mål bakom Tuukka Rask. På fyra matcher. Rask tog 134 av 136 skott i 4–0-svepserien. Nu är han inne i samma bubbla.

Förstemålvaktens galna form är ändå inte största orsaken till att Boston går till final. Tyngst väger inte heller det faktum att Marchdand-Bergeron- Pasternak-trion har stått för 32 poäng på 13 matcher – trots att de inte spelar ihop som kedja hela tiden.

Nix. Bruins största styrka jämfört med till exempel förra våren är att samtliga formationer kan vinna matcher.

Tuukka Rask stoppar en puck.
Bildtext Tuukka Rask har varit säkerheten själv i slutspelet.
Bild: Copyright Rex Features Ltd 2012/All Over Press

Lagmaskinens drivande kraft är den enormt starka centerkvartetten bestående av Patrice Bergeron, David Krejci, Charlie Coyle och Sean Kuraly. Antagligen bäst i slutspelet (ursäkta San José).

Puckförande och spelskapande backarna Charlie McAvoy (avstängd i natt) och Torey Krug stöder kedjornas framfart.

Extrakicken kan komma från att svenska doldisduon Marcus Johansson och Joakim Nordtsröm står för avgörande mål. Båda två har en tendens att stiga fram från sina grovjobbarroller när matcher står och väger.

Därför vinner Carolina: Trevor van Riemsdyks slutspelssvår tog slut i och med Islanders Cal Clutterbucks tackling i match nummer två. In steg Haydn Fleury – och inget förändrades: Hurricanes har fortfarande slutspelets bästa backsextett.

Jacob Slavin, Dougie Hamilton, Brett Pesce, Justin Faulk, Calvin de Haan och redan nämnda Haydn Fleury är Carolinas motor. De vänder spelet, transporterar, ger genomskärande passningar till snabba forwards och levererar puckar från blålinjen. Hurricanes står och faller med backarna.

Carolinas andra specialstyrka är forwardstruppens härliga vinnarskallar. Centerankaret Jordan Staal, lagkaptenen Justin Williams och 24-årige ”veteranen” Teuvo Teräväinen är Stanley Cup-vinnarna som visar med eget exempel hur man avgör stora matcher.

Lagets följande kapten, Sebastian Aho, leder den unga talangstormen där otroligt skicklige Andrej Svetjnikov och målfarlige tempomaskinen Warren Foegele är de övriga utropstecknen. Var och en av de här tre har den sällsynta kapaciteten att plötsligt hitta ett sätt att avgöra.

Sebastian Aho i duell mot Holtby
Bildtext Sebastian Aho.
Bild: AFP / Lehtikuva

Och så har Curtis McElhinney räddningsprocenten 94,7 i de tre matcherna som han stått sedan Petr Mrazek skadades i match nummer två mot Islanders. 35-åringen från London, Ontario ger – som man brukar säga – sitt lag en chans att vinna varje kväll.

Med den intensivt närvarande coachen Rod Brind’Amour som ledare finns inga ursäkter för att annat än att ge allt vad du har. Den attityden har under våren förädlats till en vinnarkultur.

Så här går det: Boston Bruins till Stanley Cup-final med 4–3 i matcher.

Källor: hockey-reference.com, nhl.com, espn.com, eliteprospects.com, quanthockey.com, wikipedia