Mammanarrativen på sociala medier: Från skadliga supermorsor till befriande vardagsrealism
Hur tänker man kring sitt eget mammanarrativ på sociala medier och hur påverkas vi av mammaberättelserna vi ser i vårt flöde? Catariina Salo och Karin Palmén är båda mammor som är aktiva på sociala medier. Föräldrars ensamhet och det skadliga med att vara för duktig på Instagram är två saker de vill lyfta fram då vi diskuterar mammor på some.
– Jag försöker vara den lite roliga och humoristiska mamman, jag vill visa hur det är på riktigt, men såklart är jag medveten om vilka delar av verkligheten jag presenterar, säger Catariina.
– Jag skulle säga att jag är både poetisk och paradoxal på sociala medier. Jag vill kunna lyfta upp det som sällan lyfts fram annat än i fullständigt glansbildsformat. Nämligen det underbara med föräldraskap, det underbara med moderskap. Samtidigt tycker jag att det är jätteviktigt att lyfta fram paradoxen i föräldraskapet. Att det också kan vara fruktansvärt jobbigt, säger Karin.
Karin tycker att det är viktigt att bredda och nyansera bilden av hur en mamma fungerar och känner. Att det faktiskt går att känna flera känslor samtidigt och att allt är lika legitimt.
– Kärleken och ömheten är precis lika sann som nervsammanbrotten, och allt det här får rymmas in i mammabilden och får visas. Hur mycket det än må irriterade folk så tror jag att det stöder och hjälper om vi visar båda sidorna, säger Karin.
Lätt att kritisera sociala medier för att det är kvinnans domän
I förra veckans avsnitt av Relationspodden kom det fram att många irriterar sig på andra människors barnbilder som anses både tråkiga och ibland som falsk lycka.
Catariina igen irriterar sig på dom som irriterar sig på människors barnbilder.
– Låt mig ha mitt liv. Låt mig sätta upp det jag vill på mina sociala medier. Mitt barn är för tillfället 98% av mitt liv för hon är så liten och mitt flöde ser ut efter det. Om du inte gillar är det bara att scrolla förbi, säger hon.
– Jag tror att vi har lätt att kritisera det här innehållet samhälleligt och kulturellt för att det är mera kvinnor som sysslar med det och fler kvinnor som är bra på det. På sociala medier är det framförallt mammorna som får ett sammanhang, en gemenskap och ett stöd som samhället faktiskt har tagit ifrån föräldrarna, och särskilt då mammorna eftersom det statistiskt sett fortfarande är mammorna som är mer ensamma med barnen, säger Karin.
Mammor ensammare än någonsin
Ett barn uppfostras inte längre av en by utan i de flesta fall av en eller två föräldrar varav en stannar ensam hemma för att ta hand om barnen då de är riktigt små.
– Vårt individualistiska välfärdssamhälle har lämnat föräldrar väldigt ensamma. Byasamhället finns inte längre och det är skamfullt att be om hjälp. Man ska klara det själv och man ska göra allt och lite till, säger Karin.
Att behöva hjälp har varit en alldeles enorm självklarhet framtill vår tid, den har varit inbyggd i kulturen och kutymen. Vi har däremot vänt om det hela samtidigt som vi kräver sanslöst närvarande föräldraskap, att be om hjälp tolkas ofta som ett misslyckande, fortsätter hon.
Catariina tänker tillbaka på sin föräldraledighet och vilken roll sociala medier spelade i hennes liv då.
– När jag var mammaledig och var hemma med mitt barn var det ännu viktigare för mig att blogga och att publicera på sociala medier. Självklart handlade det mesta om mitt barn då.
– Vi har lämnat mammor ensamma, och dom hittar då något av en gemenskap och tillhörighet på sociala medier. Och så tycker människor att det är tråkigt. Då säger vi med andra ord att en vardag som är sann för väldigt många människor är tråkig i så fall, säger Karin.
Behovet av och riskerna med sociala medier för ensamma föräldrar
Sociala medier kan ge sammanhang och bekräftelse. Men Karin ser också en risk med ett starkt beroende av internet.
– Det är viktigt att komma ihåg att här också finns en paradox. Sociala medier har gett småbarnsföräldrar mycket, men här finns också en risk när vi har lämnat mammor ensamma med barnuppfostrandet och lämnat dom åt internets öde.
– Folk kan haussa upp sig väldigt mycket på familjeforum och där finns ett visst normativt och begränsande synsätt på föräldraskap som ofta kräver superdåd av föräldrarna.
– Internet är fullt av folk som anser sig vara experter och källkritiken försvinner hos en mamma som desperat söker svar. Man förvränger och förenklar saker som leder till att människor sitter hemma och ammar ihjäl sig, säger Karin.
Glansbilder och eko-hemmamammor
– Man vill ju visa upp de fina stunderna i sitt liv, man vill ju visa lyckan. Men jag ser ett problem om det bara är det man visar. Det kan påverka den som följer dig på ett negativt sätt. Samtidigt tycker jag inte heller att man ska hacka ner på folk som visar upp glansbilder. Man måste få ha sin egen verklighet och välja vad man visar upp i sina somekanaler, säger Catariina.
En slags glansbildsmammor är de ekologiskt medvetna som kör med närproducerat, tygblöjor, ammar länge och syr barnens kläder samt är miljömässiga föredömen i det mesta. Men vad blir det av jämställdheten om mammorna ska rädda planeten och bli ekologiska hemmamammor på heltid?
– Ibland blir jag rädd att det kommer vara en handvävd och ekofärgad version av Handmade´s Tale som blir räddningen för vår planet. Kvinnor axlar ansvaret genom ett otroligt vördnadsfullt hemmamammaskap. Och det är ju bra saker. Men vi måste hela tiden medvetet sträva efter att få männen att delta i föräldraskapet, säger Karin.
– Det som däremot inte gynnar varken människor eller miljön är konsumtionen som visas upp. De otroliga födiskalasen, små kalaspåsar till alla barn, den perfekta kakan. Och det är här vi hausar upp oss och känner otillträcklighet. För jobbar du, har du flera barn har du andra intressen än dina barn, har du inte pengar - då är det inte möjligt att leva så här.
Den skadliga supermamman som klarar allt - på egen hand
Karin vill särskilt lyfta fram ett narrativ som stärks på sociala medier och som hon upplever som mycket skadligt: den urstarka superwomen-mamman som sliter i sitt anletes svett, aldrig sover eller äter själv men alltid lagar hemlagat åt barnen och ser till att de är på dagis i tid. Och fixar allting på egen hand.
– Om vi alltid lyfter fram och understryker mamman som klarar av allt och moderskap som en nattsvart och klibbig trötthet så uppmuntrar vi människor att gå över sina faktiska gränser. För att medge att man behöver hjälp är underkänt i moderskap direkt, i den här mammaberättelsen.
– Det är viktigt med balansen. Det kan vara underbart samtidigt som man kan vara urtrött och det behöver inte bli nattsvart innan man ber om hjälp. Vi ska godkänna och applådera den som ber om det och se till att den får hjälp.
80 - tals mamman som avslappnad förebild
“Vad skulle min mamma och alla andra mammor på 80-talet gjort”, brukar Karin tänka ibland när hon känner sig trött och inte orkar.
– Jag brukar ge mig själv 80-tals mammapoäng ibland. Jag lyfter på hatten åt alla mammor som rökte under fläkten samtidigt som de stekte fiskpinnar och struntade i mängden protein i matportionen, allt behöver inte vara perfekt.
En 80-tals mamma är snäll och närvarande men tycker också om att läsa och ligga på soffan istället för att laga den mest näringsoptimerade ekologiska middagen åt sina barn.
– När jag serverar stekt broiler med frysgrönsaker till mina barn, då trillar 80-tals mammapoäng in, säger Karin.
Catariina igen har redan bestämt sig för att hon aldrig kommer att pyssla med sitt barn.
– För det kommer inte göra något annat än höja mina stressnivåer.
Hur ser det ultimata mamman 2019 ut? Catariina och Karin önskar att man skall ha möjlighet att ta det lugnt, umgås med barnet men också göra sina egna saker. En balans i vardagen som innehåller både fiskpinnar och pittoreska familjefrukostar.
