Chiles sak är vår - 200 flyktingar fick ett nytt hem i Finland
Efter militärkuppen i Chile 1973 flydde oliktänkare för sina liv. Via solidaritetsrörelsen i Finland kom flera av dem till Finland för att börja ett nytt liv.
Yle visar en ny inhemsk dramaserie Invisible heroes som handlar om militärkuppen i Chile 1973 och främst om de finländare som hjälpte chilenska flyktingar.
Den 11 september 1973 gjorde general Augusto Pinochet och hans junta en militärkupp i Santiago de Chile. Den folkvalda presidenten Salvador Allende störtades och en militärregim tog makten.
Det här blev början på en sjutton år lång militärdiktatur där oliktänkare och vänstersinnade förföljdes, torterades, mördades eller bara försvann.
Militärkuppen i Chile 1973
Chiles sak blir Finlands
I Finland reagerade man med bestörtning på militärkuppen och en vilja att hjälpa flyktingarna vaknade genast efter militärkuppen.
Redan samma dag som militärkuppen ägde rum grundades Finland-Chile-sällskapet. Målet med den var att stärka solidariteten med oppositionen i Chile och i hela Latin-Amerika i kampen mot imperialismen.
Några dagar efter militärkuppen ordnades en solidaritetsdag på Helsingfors kulturhus, där bland andra Finlands undervisningsminister Ulf Sundqvist, Rundradions generaldirektör Eino S Repo och Aarne Saarinen från Finlands kommunistiska parti deltog.
Andra aktiva personer inom rörelsen var socialdemokraterna Jacob Söderman, Tarja Halonen och Erkki Tuomioja.
Solidaritetsrörelsen organiserade sig genast stort och i slutet av september, bara tre veckor efter militärkuppen, hölls en stor konferens för 57 länder på Finlandiahuset.
Därpå följde dagsverken och flera olika solidaritetsmöten och seminarier. Många finländare ville hjälpa chilenare som förföljdes.
"Chile-marret" fick också kritik framförallt på borgerligt håll. Man menade bland annat att "extremvänstern försökte sprida marxistiska idéer" (Uusi Suomi, oktober 1974).
' /%3E%3C/svg%3E)
De osynliga finländska hjältarna som räddade över tvåtusen personer från diktator Pinochets Chile
Tapani Brotherus gömde förföljda chilenare i sitt hem.
Finland sänder en delegation till Chile
Också på den högsta politiska nivån i landet väcks en oro för händelserna på andra sidan världen. President Kekkonen tar avstånd från militärkuppen och han är orolig för vad militärjuntan kommer att göra.
Utrikesminister Ahti Karjalainen föreslår att Finland ska avbryta utvecklingssamarbetet i Chile.
Några dagar efter militärkuppen diskuterar man i Finland om man ska skicka en parlamentarisk grupp till Chile för att undersöka situationen.
Den 16 oktober kommer en grupp på nio politiker till Santiago. Finland poängterar hela tiden att man inte vill blanda sig i Chiles politik, utan kontrollera att människors rättigheter inte kränks.
Deltagarna träffar företrädare för militärjuntan och för de förbjudna partierna. Dessutom lyssnade man på kyrkans representanter och flyktingrådgivare.
En musikers väg till Finland
Delegationen försöker även påskynda frigivningen av musikern Alfonso Padilla, som var gift med en finsk kvinna, Seija Paakkunainen, som jobbar på den finska ambassaden.
Padilla fängslades under militärkuppen 1973 och kom att sitta fängslad två år tills han blev frisläppt och fick resa till Finland efter sin fru.
I Finland utbildade Padilla sig vidare inom musiken. Men Alfonso Padilla berättar att fängelset var hans egentliga musikkonservatorium, det var där han lärde sig att göra saker.
Alfonso Padilla har inspirerat dem som gjorde serien Invisible Heroes. I serien heter musikern Rodrigo Sandoval, och frun Seija Sandoval.
Läs mera (på finska) om Alfonso Padilla och lyssna på en finsk intervju om vad han tycker om sin rollfigur Rodrigo Sandoval i Invisible Heroes.
De första chilenarna anländer till Finland
Efter att delegationen återvänt till Finland den 24 oktober 1973 tar Finland ett historiskt beslut – att ta emot 100 flyktingar.
De flesta chilenare som kom till Finland kom från ett läger som upprätthölls av FN, andra hade hittat sin tillflykt på Finska ambassaden i Chile eller hos diplomaten Tapani Brotherus.
Den 18 november lämnade de första flyktingarna Santiago för ett nytt liv i Finland. För de praktiska arrangemangen stod Finlands Röda Kors med Gunnar Rosén i ledningen.
De första latinamerikanska flyktingarna anlände till Sjöskogs flygfält den 19 november 1973, två månader efter militärkuppen.
Det här var den första större gruppen invandrare i modern tid som Finland tagit emot. Totalt kom den att bestå av omkring 200 personer.
Gunnar Rosén från Röda korset poängterade från början att alla genast skulle få bostad och jobb eller utbildningsplats. Så enkelt gick det dock inte.
Många av dem som kom från FN:s flyktingläger var inte från Chile, utan från andra latinamerikanska länder
På flyktingmottagningen i Käyrä intervjuar redaktör Reijo Nikkilä de nyanlända. De flesta av de 23 personerna är inte från Chile.
I december träffar Yle Manuel Valdes på Sjöskogs flygfält. Han talar om Allendes Chile och det socialistiska samhället och militärkuppen.
Efter Manuel Valdes intervjuas en man med en baby på magen. Hans namn är tyvärr inte tillgängligt. Mannen berättar att han var fängslad på Estadio Nacional och Chile-arenan. Han påpekar att Chiles fascister gjorde idrottsarenorna till koncentrationsläger. Mannen blev torterad i veckor. Men när han nu anländer till Finland vill han tacka alla finländare.
Efter honom presenterar Manuel Valdes oss för Luis Herrera. Han har också suttit fängslad, är nu trött och utmattad, men också tacksam över att få komma till Finland.
Chilenska finländare
Familjen Vera kom till Finland i november 1973 via den finska ambassaden, där de hade befunnit sig i över en månad, innan de blev hjälpta ut ur landet.
När de anlände till Finland kom de först till flyktingmottagningen på Käyrä skolhem. Därifrån flyttade familjen till Åbo. A-studion intervjuar familjen efter att de har befunnit sig ett år i Finland. Familjens barn har tagits väl emot i skolan. Och den äldsta sonen Miguel jobbar på ett skeppsvarv.
Tyvärr saknar klippet textning och moderns namn har inte bevarats.
Graciela Coloma kom från militärdiktaturens Chile till Finland på 1970-talet. Vi träffar henne tjugo år senare.
Graciela säger att hon blev mycket väl mottagen av Finland. Solidaritetsrörelsen var stark och alla var varmt inkännande.
Efter 20 år i Finland har Graciela en finländsk identitet. I Colomas familj talar barnen bättre finska än spanska, trots att spanskan är hemspråket. Rodrigo, den äldsta sonen, har flyttat till Chile. Graciela är orolig för hur han skall klara sig, men hon är också glad.
Trots sin finländska identitet vill Graciela hålla fast också vid sina chilenska rötter. Hon besöker Finland-Chile-sällskapet och dansar där.
' /%3E%3C/svg%3E)
Stadion – Audelina Ahumada om sin pappa, Chile och skräcken
Tankar kring dramaserien Invisible Heroes och Chile.
Se dramaserien Invisible heroes som handlar om militärkuppen i Chile 1973 och främst om de finländare som hjälpte chilenska flyktingar.
' /%3E%3C/svg%3E)
