Lejonanalysen: Tjatigt men lyckat framgångsrecept – ett stort problem uppdagades

Kaapo Kakko till undsättning. Tre gånger har tonåringen räddat Lejonen. Enda gången Finland förlorat i turneringen kammade Kakko noll. Det är bara att acceptera faktum – Lejonen står och faller med den unga superstjärnan.

Helhetsintrycket: Bökigt men godkänt

Matchen följde det förväntade manuskriptet. Detta skulle aldrig bli en enkel seger för Finland. Danmark tvingade Lejonen att dra på sig arbetshandskarna.

Danskarna sålde sig dyrt och kombinerat med en tillåtande domarlinje så blev det en bökig match. Det var avsevärt mer kamp än finlir.

Finland hanterade situationen väl. Spelarna blev inte stressade trots att Danmark tog ledningen. I stället fortsatte man att mala på.

Lejonen räknade med att de förr eller senare får utdelning på sina målchanser. Har man Kaapo Kakko i sitt lag så är det inte en dum slutsats att dra.

Avgörandet: Den blåvita torktumlaren

Kaapo Kakkos kvittering var matchens pärla, men segermålet gick inte heller av för hackor. Finland hade Danmark i torktumlaren i vad som kändes som en evighet innan Sakari Manninen tryckte in pucken i mål.

Det långa anfallet var ett perfekt exempel på vad Jukka Jalonens tränarteam är ute efter. Spelarna var i konstant rörelse, bytte positioner med varandra och backarna gjorde räder djupt in i offensiv zon.

Underhållningsvärdet: 7/10

Ingen kan påstå att det inte skulle ha varit åtminstone lite pirrigt. Det fanns konstant en oro över att Danmarks stjärnor skulle slå till.

Att vi fick uppleva en ny Kaapo Kakko-show gör inte matchen sämre precis.

Å andra sidan såg vi alltför många hafsiga uppspel och individuella misstag för att ge matchen toppbetyg. Och publiken tände inte riktigt till på samma sätt som i Finlands tidigare matcher.

Snackisen: Tänker New Jersey om?

Igen ett nytt kapitel i sagan ”Jack Hughes eller Kaapo Kakko”. Tidigare har New York Rangers, som draftar som tvåa, uppmärksammat Kakkos insatser i VM på sitt twitterkonto.

Nu har också New Jersey Devils, som draftar som etta, vaknat.

Personligen tror jag fortfarande att Devils väljer Hughes. En amerikansk center sidsteppar man inte på lösa grunder.

Utropstecknet: Mikko Lehtonens uppspel

Kaapo Kakkos fullträff stal rubrikerna. Välförtjänt.

Men Mikko Lehtonens framspelning är också värd att lyfta fram.

Finland var tvunget att ta burskydd mer än tidigare i turneringen. Mikko Lehtonen gjorde det exempelvis strax före Kakkos fullträff. Lehtonen uppfattade att Danmark hade ett byte på gång, trampade fart och passade pucken till Kakko som hade full fart och fick anfalla mot trötta motståndare. Briljant!

Frågetecknet: Uppspelen i övrigt

Danmark visade i första perioden hur man sätter grus i Finlands maskineri. Danskarnas forechecking orsakade stora bekymmer åt de finländska backarna. Finland kom ingen vart med sina långsamma uppspel.

Danmark blottade en klar svaghet i det finländska spelet. Bara att hoppas att den kommande kvartsfinalmotståndaren inte studerar matchen alltför noga.

Lejonkungarna: De gamla vanliga

En handfull spelare har höjt sig över mängden i turneringen. Kaapo Kakko förstås, men också Kevin Lankinen, Mikko Lehtonen, Sakari Manninen, Harri Pesonen och Marko Anttila har övertygat. Också mot Danmark.

Tre stjärnor: Kaapo Kakko

Naturligtvis. Kaapo Kakko är Finlands stora (enda?) matchvinnare. Jag vågar inte ens gissa vilka dimensioner hypen når om han lotsar Lejonen till en VM-medalj.

Två stjärnor: Marko Anttila

En jätte i dubbel bemärkelse. Leder genom att visa exempel och är så oerhört nyttig i boxplay. Han må se kantig ut på isen, men han är svår att stoppa också i offensiv zon.

En stjärna: Mikko Lehtonen

Presterar på hög nivå i match efter match. Gör sina lagkamrater bättre, inte minst hans backpar Atte Ohtamaa.

Fortsättningen: Målkalas på kommande

Storbritannien väntar. Britterna har släppt in 26 puckar på fyra matcher och väldigt lite talar för att den trenden skulle vända mot Finland. På fredagskvällen cementerar Lejonen sin plats som kvartsfinallag.