Lejonanalysen: Hafsigt men förståeligt – rivjärnets måltorka oroar

Som kungen skulle säga: Det är bara att vända blad. Finland gjorde det som krävdes mot Storbritannien, men inte mer än så. I fortsättningen bör man prestera på högre nivå ifall det ska bli nya segrar.

Helhetsintrycket: Okoncentrerat

Vi ska inte dra alltför långtgående slutsatser utgående från den här segern. Det var aldrig någon fråga om vilket lag som skulle segra och klart att det märks på isen.

Finlands koncentration var inte på topp. Man tog skott vid fel lägen, till och med lätta passningar gick stundvis fel och tempot var inte uppskruvat till max.

Men det var väl knappast någon överraskning. Spelarna är mänskliga de med. Storbritannien är ingen värdemätare.

Avgörandet: Kvalitetsskillnaden

Den här matchen påminde mig om hur det såg ut då Finland mötte Sovjet på 80-talet. Då brukade Finland klara av att hålla nästan jämna steg med storfavoriten till en början. Till slut vann Sovjet ändå alltid. Oftast med klara siffror.

Nu var det Lejonen som hade klasser bättre spelare och britterna som försökte hänga med. Men det finns bara så mycket man kan kompensera för med stark vilja.

Precis alla visste hur matchen skulle sluta. Men vem vet, kanske Storbritannien kan utmana Finland om 10 eller 20 år? Knappast ändå.

Underhållningsvärdet: 7/10

Själva matchen är inte värd mer än betyget 4/10 men stämningen på läktaren var en full tia.

De brittiska supportrarna är en av turneringens behållningar. De sjöng, ropade och hejade hela matchen igenom och inspirerade samtidigt de finländska fansen att utnyttja sina röstresurser.

För VM-atmosfären skulle det vara välkommet om Storbritannien behöll sin plats i A-VM på Frankrikes bekostnad. De franska anhängarna kan som vanligt räknas på två händers fingrar.

Snackisen: Kaapo Kakko

Klart att han igen gjorde något som ingen annan ens skulle tänka på. I tredje perioden försökte han lobbpassa pucken till sina lagkamrater. Då han stod bakom förlängd mållinje. I offensiv zon.

Konststycket gick nästan hem. Något fint måste man väl försöka hitta på sade Kakko efter matchen.

Utropstecknet: Historiskt mål för Vasa Sport

Joel Kiviranta är den första finländska VM-spelaren som representerar Vasa Sport. Nu är han också den första målskytten i VM.

Bara att gratulera Sport som har kontrakt med Kiviranta också över nästa säsong.

Frågetecknet: Rivjärnets måltorka

Det vill sig inte för Veli-Matti Savinainen i detta VM. Powerforwarden var en av Finlands bästa spelare i de två senaste turneringarna, men nu har han inte samma flyt.

Mot britterna var han gång på gång på rätt ställe, men lyckades inte göra mål. I slutet av matchen insåg han själv att det är bäst att passa till Kristian Kuusela då Finland anföll mot tom bur.

Lejonkungarna:

Tre stjärnor: Juhani Tyrväinen

Var överallt. Passade till två fullträffar, vann tekningar med hög procent, retade gallfeber på motståndarna och hade Finlands bästa plusminusnotering, +3.

Två stjärnor: Atte Ohtamaa

Många (inkluderat undertecknad) var skeptiska till att Ohtamaa utsågs till VM-truppen efter sin bleka säsong i Kärpät. I VM har han höjt sig. Gjorde inte bara ett mål, utan tog också för sig i offensiv zon på ett sätt man sällan ser honom göra.

En stjärna: Mikko Lehtonen

Går från klarhet till klarhet. Finlands bästa back i turneringen. Spelar på hög nivå i varje match.

Fortsättningen: Ytterligare en munsbit?

Match mot Frankrike på söndagskväll väntar. Och Lejonen har en revansch att utkräva.

Finland åkte på en av sina mest pinsamma förluster i VM-historien för två år sedan då Frankrike besegrade Lejonen med hela 5–1 i Paris.