När Maria Antman var 8 år fick hon ansvar för sin mamma - 20 000 barn och unga i Finland är omsorgsgivare åt en familjemedlem

Ungefär tjugotusen barn och unga i Finland uppskattas fungera som vård- och omsorgsgivare åt en familjemedlem eller närstående. Cirka tusen minderåriga har ett avtal om vård och omsorgsansvar med kommunen. Arrangemanget får kritik.

Maria Antman var åtta år då hennes mammas alkoholberoende eskalerade. Det ledde till att Maria tog hand om sin lillebror, såg till att han fick mat och att han gick och lade sig på kvällen.

- Ibland tog jag också hand om mamma, till exempel då hon slocknat på badrumsgolvet hjälpte jag henne i säng.

Antman var så liten och visste inte vad det var för fel på mamman.

Det gjorde henne orolig och rädd och hon hade ingen vuxen hon kunde tala med.

- Jag minns gånger då mamma slocknat och jag inte kunde väcka henne. Då blev jag så rädd att jag tog min lillebror och gick, mitt i natten, till min mormor som bodde i närheten.

Även om detta utspelade sig för dryga fyrtio år sedan, lever många barn idag i liknande situationer som Antman gjorde.

Tiotusentals små omsorgsgivare

I Finland vet man inte så mycket om fenomenet unga omsorgsgivare. Men på basis av de undersökningar som gjorts i bland annat Sverige, Schweiz och Storbritannien kan man dra vissa slutsatser.

Uppskattningen är att cirka tjugotusen barn och unga fungerar som omsorgsgivare i Finland idag.

Siffran har man kommit fram till då man jämfört med liknande länder - och genom att utgå från FPA:s registerutdrag över familjer där man lyfter pension för arbetsoförmögenhet och barnbidrag samtidigt.

Utöver denna uppskattning ska man addera barn och unga som lever i missbrukarfamiljer eller familjer med psykisk ohälsa, där familjens situation inte är bekant för utomstående.

I Finland vet vi dessutom att en fjärdedel av minderåriga har minst en förälder som lider av psykisk ohälsa eller missbruk.

Med tanke på detta kan man dra slutsatsen att antalet unga omsorgsgivare kan vara större än de uppskattade tjugotusen, konstaterar Malla Heino är koordinator på projektet "Jangsterit - nuoret hoivaajat" vid Närståendevårdarnas förbund.

Också Antman säger att hon tror att antalet barn som fungerar som omsorgsgivare är större än de uppskattade tjugotusen.

Femåringar med omsorgsansvar

I Storbritannien har man identifierat barn så små som fem år som är omsorgsgivare.

- Tyvärr är det en indikation på hur det kan vara ställt även här hos oss, konstaterar Heino.

Hon får medhåll av Jonna Skand som är sakkunnig inom närståendevård på Folkhälsan.

Liksom Heino och Skand, påpekar Antman det vanskliga i att kunna ta reda på hur många barn det är som faktiskt fungerar som omsorgsgivare i sin familj.

- Det är så förknippat med skam att man inte vågar berätta, säger hon.

I Finland vet man ännu inte särskilt mycket om denna dolda samhällsgrupp, så man måste utgå från liknande forskning från grannländerna och samtidigt jämföra med exempelvis de uppgifter som fås från FPA, för att få en indikation på hur det är ställt här hos oss.

Orsakerna till varför en minderårig blir vård- eller omsorgsgivare är många och varierande.

Den ena föräldern, eller kanske båda föräldrarna, kan lida av psykiska, fysiska eller kognitiva svårigheter.

Eller så kan det förekomma missbruk eller familjevåld.

Skand påpekar att man bör särskilja mellan barn som anhöriga och unga omsorgsgivare.

Barn som anhöriga är de barn som lever i en familj där en familjemedlem eller anhörig har någon form av funktionsnedsättning.

- Unga omsorgsgivare är barn och unga personer som tar eller är beredda att ta ansvar för vård, omsorg, assistans eller stöd till en annan familjemedlem eller anhörig.

Det är så förknippat med skam att man inte vågar berätta

Maria Antman

Fenomenet är alltså mångfacetterat eftersom det finns så många olika sjukdomar och familjesituationer.

Till exempel i missbrukarfamiljer bär barnen ofta ett stort ansvar.

- Det är svårt att få detta bekräftat eftersom få berättar om sin situation för utomstående. Många är också rädda för barnskyddets reaktioner, säger Heino.

Men att dessa barn finns överallt runt omkring oss och att samhället misslyckats med att identifiera denna dolda population, råder det ingen tvekan om.

Påverkar den ungas hela liv

I Sverige visar forskning att tre procent av eleverna i årskurs nio stannar hemma minst en gång i veckan från skolan för att ta hand om en familjemedlem eller annan närstående.

Rykande färska siffror som Svenska Yle fått ta del av, som tagits fram av Nationellt kompetenscentrum anhöriga i Sverige, visar dessutom att av de personer i åldern femton till sjutton år som uppger att de fungerar som omsorgsgivare i sin familj, säger cirka en procent att de varit fem år eller yngre då de axlat detta ansvar.

En minderårig omsorgsgivares hela livssituation påverkas av familjesituationen: skolgång, självförtroende, kamratrelationer och fritid, påpekar Skand.

- Det påverkar även en ung människas framtidsplaner. Man kanske vill söka sig till en utbildning på annan ort efter det andra stadiet, men kan inte eftersom man måste ta hand om en familjemedlem.

För att få mera vetskap om denna dolda population har kyrkan och Folkhälsan försett församlingarna inom Borgå stift med material som de kan dela ut inom konfirmandundervisningen i år.

I detta ingår också en enkät som de unga kan besvara ifall de fungerar som omsorgsgivare.

Till hösten har man förhoppningsvis siffror på en hur stor andel av unga i konfirmationsåldern som fungerar som omsorgsgivare.

Det påverkar även en ung människas framtidsplaner

Jonna Skand, Folkhälsan

Skand berättar att de unga omsorgsgivare hon träffat och pratat med nyligen alla säger samma sak: att oron är det som är tyngst att bära.

Också ensamheten kring sin livssituation och rädslan att folk ska få veta hur det är ställt där hemma är svår.

Även Antman understryker känslan av ensamhet.

- Jag trodde att jag var helt ensam i världen med min situation.

Barnombudsmannen: ingen enkel fråga

Liksom Heino på Närståendevårdarnas förbund ställer sig Skand skeptisk till att vi i Finland överhuvudtaget har ett system där det är möjligt att göra ett närståendeavtal med en minderårig.

Men enligt barnombudsman Elina Pekkarinen behöver det inte vara ett problem att en ung omsorgsgivare tar hand om en närstående.

- Frågan är inte enkel och jag förstår problemen med arrangemanget. Det är emellertid mer rättvist för en ung att få ersättning för sitt vårdarbete än att göra det gratis, säger Pekkarinen till Svenska Yle.

Pekkarinen påpekar att detta i så fall måste utgå från den minderårigas ålder och förmåga. Arrangemanget bör också baseras på frivillighet och övervakas så att den minderåriga får det stöd och den hjälp hen behöver.

På Närståendevårdarnas förbund anser Heino inte att en minderårig ska fungera som omsorgsgivare.

Men hon inser att det kan finnas fall där den minderåriga utgör en viktig hjälp.

- Men barnet får då inte lämnas ensamt och det måste vara baserat på frivillighet och övervakas och följas upp.

Vården och omsorgen får inte skada den unga omsorgsgivarens fysiska eller psykiska utveckling, och inte heller kräva en större ansträngning eller ett större ansvar än vad som kan anses vara rimligt med tanke på barnets ålder och ork.

"Det är samhällets, inte barnets, ansvar"

Antman är mycket kritisk till det faktum att en minderårig ska bära ett sådant ansvar.

- Jag inser att det är helt olika förutsättningar om du till exempel har en fysiskt sjuk förälder eller en med beroendesjukdom. Men samhället borde under inga omständigheter lägga över ansvaret på barnet.

Hon får medhåll av Skand.

- Jag kan inte se att vi kan ha ett system där minderåriga avtalar med kommunen om vård av närstående.

Det finns cirka tusen minderåriga i Finland som har ett sådant avtal med sin hemkommun.

Jag kan inte se att vi kan ha ett system där minderåriga avtalar med kommunen om vård av närstående

Jonna Skand, Folkhälsan

Heino känner inte till att det skulle finnas någon definierad åldersgräns vad gäller minderåriga som omsorgsgivare.

Men konklusionen är att den minderåriga som sluter ett avtal med kommunen inom kort fyller aderton, konstaterar Heino.

- Men de här barnen har rätt att gå i skolan och att någon tar hand om vården och omsorgen om dem. Det måste finnas vuxna som sköter vuxnas uppgifter, säger Skand.

Med det sagt så bör det påpekas att en del av de unga omsorgsgivarna upplever att det också finns positiva aspekter av att vara omsorgsgivare.

Till exempel kan relationerna inom familjen vara mycket nära, det finns de som känner sig viktiga och uppskattade och märker att de kan och förmår hantera situationen.

Men för det krävs stöd och hjälp av utomstående.

Allas ansvar att se de unga omsorgsgivarna

Hur ska vi då lyckas fånga upp dessa unga omsorgsgivare?

Enligt Maria Antman har skolan en viktig roll, men också föräldrar som ser att det egna barnets kompis kanske inte mår så bra.

- För mig skulle det ha räckt om bara en enda vuxen skulle ha frågat hur jag mår, att jag skulle ha blivit sedd.

Skand påminner om att dessa barn och unga finns överallt i vår omgivning: i skolorna, på dagis, inom fritidsverksamheter, på sociala medier.

Det viktigaste enligt henne är att minska och utrota stigma kring olika slags sjukdomar och kring familjer som behöver hjälp.

Under ett studiebesök i Edinburgh lärde sig Skand hur man där ser på fenomenet unga omsorgsgivare.

Deras tankesätt är att det hör till allmänbildningen att veta om att det finns barn och unga som bär ett vård- och omsorgsansvar i sina familjer.

- Det här har man lyft på nationell nivå i skolorna för att minska stigmatiseringen och mobbningen, för att öka förståelsen för de här barnens livssituation.