Farväl Kurt Wallander, Annika Bengtzon och Lisbeth Salander - de nya hjältarna gör entré i Pascal Engmans och Joakim Zanders thrillers

Den traditionella polisromanen med magsura småstadskommissarier har fått välkommen konkurrens av spänningsromaner där miljön är internationell, tempot högt och kvinnorna mer än kuttersmycken.

Pusseldeckare i småstadsmiljö och desillusionerade poliser med begynnande flint och magsår. Den svenska kriminalromanen har länge kännetecknats av provinsialism och ett samhällspatos, där rättsstatens sista bastioner försvarats av Kurt Wallander eller Martin Beck-liknande svårmodiga män.

Länge utgjorde Martin Beck normen för hur en polisman skulle se ut och agera i en kriminalroman. Miljön var igenkännbar och hotet riktades ofta mot en enskild person eller en samhällsinstitution som stod på medborgarens sida. I den socialdemokratiska mönsterstaten Sverige kunde individen lita på polisen och politikerna och endast i undantagsfall fanns det anledning att misstro makten.

Folkhemmet förändras

Sverige var ett tolerant och välkomnande land, men 80-talets individualism och 90-talets krig i Europa utgjorde samhällsförändringar som även gav utslag i kriminallitteraturen. Balkankrisen gav oss juggemaffian, ett älskat litterärt gangstergäng som man kunde tillskriva det ena illdådet efter det andra: prostitution, vapenhandel, drogsmuggling och utpressning.

Sverige och i synnerhet Stockholm blev en spelplan för nya utländska aktörer. Den svenska polisen stod handfallen inför denna kriminella invasion, men Jens Lapidus visade att tränade yrkesmilitärer och drillade privatspanare kunde städa upp i Stockholms undre värld.

Kvinnornas tur

Samtidigt som den hårdkokta deckargenren tillfälligt gjorde comeback, smög de kvinnliga deckarförfattarna in på scenen. Den litterära deckarhimlen var full av manliga stjärnor tills Liza Marklund lät sin hjältinna Annika Bengtzon göra entré i Sprängaren. Här fick man som läsare plötsligt möta en hårt arbetande och kompetent kvinnlig tidningsjournalist, som förutom fördomar och chauvinism, även fick tampas med trilskande småbarn och högar av disk.

Liza Marklunds böcker visade med eftertryck att kvinnor kan lösa brott med samma suveränitet som männen, men hon tillförde också i sina böcker en vardagsaspekt som gjorde hjältinnan mänsklig och lätt att identifiera sig med. Många kvinnliga läsare kände igen sig i hjältinnan som stod i sitt ostädade hem med dåligt samvete över att hon igen låtit jobbet gå före mannens, barnens eller hemmets väl.

Annika Bengtzons genombrott var totalt och fort dök det upp epigoner och valhänta deckare där vardagen tog över och överskuggade själva polisarbetet, så att den traditionella svenska polisromanen i många fall förvandlades till en bok om barnuppfostran, relationer och vardagsbestyr.

Millennieyra

Men just som den traditionella svenska polisromanen höll på att kvävas av sin vardagslunk, sopade Lisbeth Salander rent med alla präktiga polismammor.
Stieg Larssons Milleniumserie bröt mot tidigare deckarkonventioner och satte standarden för hur fartfyllda, brutala och samhällskritiska deckare skulle skrivas.

I hans böcker kom hotet inifrån den korrupta samhällsapparaten och hans hjältinna var så långt ifrån en svårmodig Martin Beck eller duktig Annika Bengtzon man bara kunde komma.

Lisbeth Salander tampades med ett Sverige där korruption, mygel och konserverade nazisympatier omhuldades av en maktelit. Ensam stod hon mot det manliga herraväldet, utrustad med ett briljant intellekt och hårda knogar.

Ytterligare en skuggsida av Sverige fick i Stieg Larssons böcker en välförtjänt exponering, men på senare tid har den traditionella polisromanen och superhjältinnan Lisbeth Salander fått välkommen konkurrens av thrillers som spränger de provinsiella gränserna och planterar helt nya sorters hjältar på den litterära kartan.

Vanliga hjältar

Joakim Zanders tre thrillers och Pascal Engmans två spänningsromaner visar att Kurt Wallander, Annika Bengtzon och Lisbeth Sallander får fullgod konkurrens av ett gäng drivna utredare som kanske inte uppfyller de klassiska hjälteramarna, men som vant ändå rör sig i internationell miljö utan att framstå som överlägsna Bond-figurer.

Persongalleriet hos Joakim Zander och Pascal Engman är påfallande vanligt. I Pascal Engmans aktuella thriller Eldslandet är det den före detta elitsoldaten Nicolas Parides som kidnappar en affärsman. I motsats till äldre thrillerkonventioner är han ändå ingen psykopat eller dödsmaskin, utan en person med samvete, tvivel och små vardagsbekymmer.

Och i Joakim Zanders senaste spänningsroman Vännen, utgör huvudperson en streberaktig, men ganska osäker ambassadpraktikant vid namn Jacob Seger som förälskar sig i fel person och intet ont anande blir indragen i en internationell härva av planerade bombdåd.

I den stora världen

Huvudpersonerna i Zanders och Engmans böcker är i all sin vanlighet lätta att identifiera sig med. Med undantag av Pascal Engmans huvudperson Nicolas Paredes, saknar de här romangestalterna den intellektuella briljans eller fysiska överlägsenhet som gjorde många föregångare så oslagbara. Istället är det nyfikenhet, aningslöshet och ren och skär överlevnadsinstinkt som driver dem framåt.

Gemensamt för Zander och Engman är också den breddade spelplanen och de aktiva kvinnliga aktörerna. Den svenska småstadslunken har förbytts i raffel i Beirut (Vännen) eller Santiago (Eldslandet) och de trötta medelåldersmännen som med hjälp av kaffe, alkohol och cigaretter gjorde sina skarpa slutledningar i mången svensk deckare, har hos Zander och Engman ersatts av unga handlingskraftiga kvinnor som nöjer sig med te.

Skiftet är välkommet och uppfriskande, i synnerhet som dessa thrillers speglar ett samhälle i förändring. En färsk undersökning visar att klassklyftorna och oron växer i Sverige, men Zanders och Engmans böcker inger ändå hopp vad beträffar jämlikhet och tolerans.

Thrillern är ett utmärkt verktyg att fundera kring moraliska eller världspolitiska frågor, säger Joakim Zander. Eldslandet och Vännen funkar utmärkt som inlägg i samhällsdebatten, men därutöver ruskar de om thrillergenren som traditionellt bjudit på handlingskraftiga manliga hjältar och passiva kvinnliga offer.