Ny havsforskning beviljas stort understöd från Finlands Akademi - forskare hoppas att hans algforskning bidrar till att minska på eutrofiering och klimatuppvärmning av Östersjön

En viss kiselalg är oerhört viktig för Östersjöns välmående. Men hur anpassar den sig och kan den överhuvudtaget anpassa sig? Det här utreds i ny forskning.

Forskaren Conny Sjöqvist vid Åbo Akademi har beviljats 275 000 euro från Finlands Akademi för sin marinbiologiska forskning. Under tre år ska han undersöka en ekologiskt viktig kiselalg.

Utöver vetenskapliga meriter och kompetens belönar Finlands Akademi honom för internationella kontakter och fungerande nätverk.

Beprövad forskare

Sjöqvist har lång erfarenhet av algforskning, men har nu avsevärt bättre möjligheter genom den under tio års tid utvecklade revolutionerande dna-kartläggningsmetoden.

Han samarbetar med tyska och svenska forskare och reser med lastfartyg över stora delar av Östersjön för undersöka algen.

Från Lübeck till Uleåborg tar han prover.

Fartygen har en inbyggd provtagningsapparat och det går bra för forskaren att öppna en kran och tillvarata vatten för kommande prover. För Sjöqvist tar det 50-60 timmar om vädret är okej.

- De här kiselalgerna blommar på våren i Östersjön. De är extremt viktiga för hela ekosystemet.

Skeletonema marinoi

heter den kiselalg Sjöqvist ägnar sin forskning åt. Han valde den för att det är en alg man redan vet rätt mycket om. Och för att det går bra att samarbeta med forskare i andra länder kring den.

Det finns ett stort intresse kring den.

Genom den fotosyntes den utför i stor skala bygger den upp den energi som behövs för resten av året, berättar Sjöqvist.

Hur anpassar sig kiselalgen till klimatförändringarna?

Algerna har ett skal av kisel runt cellen, som ger den skydd.

Forskningen kommer att undersöka hur kiselalgen kan anpassa sig till de förändringar som sker i miljön.

- Exempelvis till klimatförändringen och eutrofieringen och vad den har för inneboende anpassningspotential om vi tänker hundra år framåt. Hur kommer den här arten att se ut då?

Egna metoder

Sjöqvist kommer att använda sig av olika metoder som han själv utvecklat i sin forskning.

Ur ett vattenprov som filtreras extraheras all dna.

- Då får vi tillgång till 100-tals miljoner korta dna-fragment.

Dem kan man sedan koppla ihop.

- Det är som att lägga ett pussel av de här små fragmenten och skapar ett stort genom.

Superdatorer behövs

Genom metagenom från olika delar av Östersjön med olika miljöförhållanden jämför Sjöqvist dem.

- Det blir ganska stora datamängder som behövs och superdatorer för att kunna hantera dem.

Man behöver också mäta salthalter.

I de österbottniska vattnen är den låg men ju längre söderut man kommer desto högre är salthalten. I de danska sunden är den högst.

Man mäter också temperaturer i havet, och skillnaden mellan yta och botten, alltså vertikala skillnader i vattnet.

Likaså näringsämnena i de olika delarna av havet.

- De norra delarna har inte lika höga halter av näringsämnen som vi har i Skärgårdshavet.

- Den här arten förekommer i hela området vilket betyder att den har förmåga att anpassa sig till väldigt olika typer av miljöer.

Sjöqvist kommer att undersöka den genetiska grunden för det här.

- För det måste ju vara så att den har olika genetiska variationer som möjliggör dess existens.

Väcker hundraåriga algceller

Forskningen kommer också att återuppväcka till och med hundraåriga celler av algen.

- Så varje vår när kiselalgen har blommat, bildar de viloceller, så de dör inte i slutet av blomningen utan sjunker ner till bottnet i dem.

Sjöqvist berättar att algerna övervintrar och -somrar på det här sättet.

Och när våren kommer och förhållandena är goda blommar den upp.

- Om vilocellerna sjunker ner till bottnet på sådana områden som ligger ganska djupt och är syrefria betyder det att de aldrig kommer att komma upp därifrån utan sparas i stället där.

- Och när bottnarna är syrefria finns inga andra små bottendjur som rör om i sedimentet så det uppstår lager av skiktade sediment som kan dateras med olika metoder.

Dramatisk förändring på hundra år

På hundra år har det i Östersjön skett stora förändringar.

I början av 1900-talet fanns det ingen eutrofiering. Och temperaturen i vattnet har stigit med en grad sedan dess.

Det är en dramatisk förändring, menar Sjöqvist. Med tanke på klimatuppvärmingen.