Feminism, närdemokrati och hållna vallöften räcker inte - Barcelonas borgmästare måste kämpa hårt för att få fortsatt förtroende

Hon har kallats världens mest radikala borgmästare, Barcelonas Ada Colau. På söndag ska hon försvara sin position och det gör hon genom att ställa sig på de fattigas sida i kampen mot de rika och deras ekonomiska intressen.

Svenska Yle var på plats i Barcelona när stadens första kvinnliga borgmästare höll stormöte på torget i kvarteret Poble Sec.

Colau representerar vänsterkoalitionen Barcelona en Comú.

- För oss är det viktigt att vara där ni är, och jag vill gärna höra vad ni har att säga, inleder Ada Colau från en liten enkel scen.

Framför hennes sitter ett tiotal barn och pratar och skojar. Bakom har ett par hundra personer samlats.

- Vi prioriterar kampen mot ojämlikhet i samhället, spekulation i bostäder och miljöförstöring, fortsätter Colau.

Barcelona är Spaniens näst största stad med en befolkning på cirka 1,7 miljoner. Det är en av västvärldens mest tätbefolkade städer.

Varje år tar staden dessutom emot miljontals turister. År 2018 uppgick antalet till 15,8 miljoner resenärer, varav uppskattningsvis 12 miljoner var internationella besökare.

Bostadsfrågan är en av valets viktigaste frågor

Det både sliter och sätter press på staden, som bland annat brottas med bostadsbrist för de egna medborgarna och med höga bostadspriser.

- Bostadsfrågan är den viktigaste valfrågan, menar Santi Mas de Xaxas från den spanska medborgarrättsrörelsen Plataforma de Afectados por la Hipoteca (PAH).

Det är just i PAH som Colau själv har sin bas.

Hon var med och bildade rörelsen under finanskrisen. Det var en tid då tusentals människor vräktes eller hotades av vräkning när de inte längre klarade av att betala sina bostadslån.

Colau gick då till försvar för människors rätt till bostad i sin egen stad och hjälpte många från tvångsvräkningar.

Som borgmästare har hon infört en regel om att 30 procent av bostäderna i nybyggen måste ställas till förfogande för socialt utsatta grupper.

På EU-nivå lobbar PAH och Colaus stadsstyre för att en egen bostad ska vara en rättighet för EU:s medborgare.

Dessutom har Barcelona börjat reglera turismen och bland annat begränsat antalet kryssningsbåtar som kan lägga i hamn, samt antalet hotell i varje kvarter.

Utgångspunkten har varit att det ska bo minst lika många lokalinvånare som turister i stadens kvarter.

En borgmästare på folkets sida

Raquel Ruiz Diego, musikreporter och tidigare hotellarbetare, som kommit för att lyssna på Ada Colau tycker att hon representerar hopp.

- Genom att stoppa vräkningarna för de som inte hade råd att betala sina lån efter finanskrisen visade Colau att det går att förändra en hopplös situation, säger Ruiz Diego.

Hon menar att Colaus styrka är att hon kommer från de sociala rörelserna och har närhet till och är trogen människorna som bor i staden.

Närheten till de mest utsatta i samhället har gjort att Colau har undvikit åtgärder som kriminaliserar människor som lever i marginalerna, till exempel migranter och de ambulerande gatuförsäljarna som finns i staden.

Det har fått konsekvenser som några som finns på torget denna dag vänder mot henne.

- Hur ska vi småhandlare kunna konkurrera med de illegala gatuförsäljare som rör sig över staden, undrar en köpman i publiken.

Säkerheten en utmanande valfråga

Flera andra som tar mikrofonen är oroliga över säkerheten i staden.

Loli Balboa, som har drivit en bar vid torget i trettiofem år, upplever att det har helt allmänt har blivit allt mer osäkert.

Hon och flera av de andra menar att Colau har gjort alldeles för lite för att komma tillrätta med ficktjuvar, rån och ockuperade lägenheter som används för knarkdistribution.

Colau och stadsledningen vet att säkerheten är ett problem som staden brottas med. Men man påpekar ändå att inte alla typer av brott ökar.

Antalet poliser har varit konstant sedan de stora nedskärningarna i den offentliga sektorn som följde efter finanskrisen 2007-2008.

Nu har man utlyst nya polistjänster och infört en kommunal vaktstyrka som kompletterar polisen, men det är inte tillräckligt.

- Vår övertygelse är dock att det är kampen för social rättvisa som är nyckeln till att komma tillrätta med de problem som ni målar upp, säger Colau.

Det kan Barcelonabon Eliana Guerrero hålla med om. Hon har blivit en lokal kändis sedan hon började stoppa ficktjuvar i tunnelbanan.

- De unga som hänger ute på gatorna måste få möjligheter att integreras i samhället och få jobb för att inte hamna i brottslighet, säger Guerrero och tillägger:

- Men de professionella ficktjuvar som stjäl från folk i metron måste få kännbara straff som övergår värdet på det de stjäl.

Sedan den gången då hon ertappade ficktjuvar med att stjäla insulinsprutor från en turist patrullerar hon med varningsskyltar och visselpipa nere i tunnelbanan för att varna folk.

Med blicken riktad på det egna kvarteret

Colau och hennes medarbetare gör politik med utgångspunkt i bostadskvarteren. Det är fokus på närmiljö och medborgarnas vardagsbehov som ställs i centrum.

Colau är inspirerad av ”municipalism”, vilket är en politisk organisation baserad på lokalstyre som utgår från organisering av invånarna på kvartersnivå, det vill säga en slags direktdemokrati.

Det innebär ett alternativ till en centraliserad stat.

Allt arbete som görs från stadshuset utgår från ett feministiskt perspektiv.

Det har inneburit att omvårdnadsfrågan – det vill säga hur de äldre lever och tas om hand - barnfattigdomen, kvinnors utsatthet vad gäller våld, bostadsbrist och dåliga löner samt stadsplanering utifrån kvinnors och barns perspektiv har varit prioriterade områden under mandatperioden.

Men det finns ett hårt motstånd

Colau har inte haft det lätt. Vänsterkoalitionen Barcelona en Comú, som hon leder, har saknat majoritet i stadsledningen.

Dessutom har den katalanska självständighetsförklaringen 2017 och dess politiska och rättsliga efterspel gjort att många beslut och budgetar som rört staden har fått stå åt sidan.

Trots det har Colau hållit sina vallöften. Det anser Amada Santos, redaktör för nyhetsbyrån La Independent.

- Hon har blivit en symbol för kampen för social rättvisa, säger Santos.

Santos tror dock inte att det kommer att räcka för Colau för att hon ska bli omvald.

- Det finns kraftigt motstånd. Hon har i princip alla emot sig.

Det är långt ifrån alla som uppskattar att en social aktivist och politisk novis styr en av Europas rikaste städer.

En svår balansgång i Katalonienfrågan

Det är framför allt två utmaningar Colau står inför.

Dels säkerhetssituationen som är problematisk och som är ett klassiskt högertema där högerpartierna lovar att ta i med hårdhandskarna.

Det andra handlar om den katalanska självständighetsförklaringen och dess efterverkningar.

- Ada Colau är inte tydlig i den här frågan, vilket skulle kunna tolkas som att hon försöker locka till sig röster både från självständighetsivrarna och de som inte vill se ett Katalonien med egna gränser. Det är ett riskabelt spel, anser Santos.

Colau och hennes stadsledning stödde den folkomröstning som hölls om självständigheten i Katalonien den 1 oktober 2017.

Däremot motsatte de sig den självständighetsförklaring som röstades igenom av det katalanska parlamentet med dess president Carles Puigdemont vid rodret den 27 oktober 2017.

Båda förklarades författningsstridiga av den spanska centralregeringen i Madrid. Som en konsekvens greps åtta regionpolitiker, varav två av dem fortfarande sitter fängslade.

En av dem är den dåvarande regionens vice president Oriol Junqueras, som även är partiledare för ERC (Kataloniens republikanska vänster). Han står åtalad för uppror, uppvigling och misshushållning med allmänna medel.

Den dåvarande regionpresidenten Puigdemont lyckades dock fly landet. Han befinner sig idag i exil i Bryssel, där han för kampanj inför EU-valet med förhoppning om att ta sig in i EU-parlamentet.

Från Bryssel har Puigdemont skaffat sig stöd för sin sak och sin kampanj. Detta ska ses mot bakgrund av att han bara för ett par år sedan under striden för katalansk suveränitet uttryckte öppen avsky mot EU.

Jämnt i toppen - kan Colau få hjälp från New York?

Från Madrid är det tyst. Centralregeringen har valt att inte gå i fortsatt polemik med Puigdemont sedan han lämnade landet.

- Hela den här situationen har skapat ett djupt trauma som ingen vill prata om eller kännas vid här i Katalonien, säger Amada Santos.

Hon beskriver situationen som så känslig att den har fått familjer att splittras och livslång vänskap att gå sönder.

- Jag har väninnor sedan femtio år tillbaka som jag knappt kan prata med längre. Här handlar det om att vara för eller mot suveränitetsförklaringen, säger Santos som själv snarare känner sig som en EU-medborgare än brinner för någon av dessa motpoler.

Helt klart är att den här utvecklingen har gjort det svårt för Colau att manövrera i det politiskt polariserade klimatet inför valet.

Enligt den senaste opinionsundersökningen från 40dB, på uppdrag av dagstidningen El País, ligger Colaus Barcelona en Comú hack i häl på ERC. Båda partierna är dock långt ifrån att vinna en majoritet i stadshuset.

Om det senaste stödet från New Yorks borgmästare, Bill de Blasio, räcker för en ny skräll återstår att se.