Barnskyddet placerade Agnetas 10-åriga svenskspråkiga son i finsk enhet: "Om han behövde tala fanns det ingen som förstod vad han sa"

Agnetas 10-åriga son placerades brådskande utanför hemmet i en finskspråkig enhet där han inte förstod vad personalen sade. Placeringen var en uppskakande upplevelse och om han ville öppna sig för någon fanns det ingen som förstod, säger Agneta. Enligt en ledande socialarbetare finns det inte svenskspråkiga eller tvåspråkiga enheter i Helsingfors eller huvudstadsregionen.

Det var en vanlig onsdag i mitten av oktober 2018 när Agnetas familjeliv vändes upp och ner.

- Socialarbetarna meddelade att min son ska placeras i Åggelby familjerehabiliteringscenter (Oulunkylän vastaanotto) och jag frågade om han kan tala svenska där. Socialarbetarna sade då att de inte tror det eller inte kan garantera det, säger Agneta, som i verkligheten heter någonting annat.

- Jag sade att han ju har en grundlagsenlig rätt att tala sitt modersmål, men det svarade socialarbetarna inte på. Jag var då helt chockad och hade ingen kontroll över situationen.

Agneta bedömer att hennes son behärskar tre språk bättre än finska.

- På en fotbollsträning förstår han enkla kommandon på finska. Men om det handlar om mer invecklade meningar förstår han inte och kan då koppla bort eftersom han inte förstår vad det handlar om.

"Mamma, vad betyder iltasatu?"

Agnetas son berättade för sin lärare att det förekommer våld hemma och läraren gjorde en barnskyddsanmälan.

En vecka senare träffade en socialarbetare sonen i skolan och samma dag fattades beslutet om brådskande placering i Åggelby familjerehabiliteringscenter i Helsingfors.

Enligt Agneta fanns det personal som försökte prata svenska med hennes son men personalen medgav att deras svenska inte var särskilt bra.

Sonen tillfrågades om han vill lyssna till en "iltasatu", men han förstod inte vad det betyder.

- Han frågade mig senare "mamma, vad betyder iltasatu" och jag sade kvällssaga. Han sade att personalen frågade på kvällarna om han vill lyssna till en "iltasatu" men han sade nej eftersom han inte förstod vad det betyder, säger Agneta.

- Personalen hade svårt att leva sig in i hans situation då de tydligen föreslog att läsa en finskspråkig saga för honom.

Avdelningens regler som stod på väggen fanns också enbart på finska.

Agneta, hennes man och deras två andra barn besökte sonen ofta medan han var placerad i enheten.

"Att skydda barnet kommer först"

Är det alltså så att svenskspråkiga barn som inte kan finska trots det placeras på enheter där personalen är finskspråkig?

Den frågan går till ledande socialarbetare Pia Gripenberg vid barnskyddet i Helsingfors.

- I situationer där man brådskande måste placera ett barn är det akut. Att skydda barnet kommer först och barnet måste få skydd samma dag. Då är det tyvärr andra saker som kör förbi. Om det inte är möjligt att hitta en plats på ett ställe med svenskspråkig personal placeras barnet i en enhet där man mest pratar finska, säger Gripenberg.

- I alla Helsingfors egna enheter finns det personal som kan svenska.

Mamman uppgav för socialarbetarna att sonen inte pratar finska, men trots det placerades han i en finskspråkig enhet. Spelar språket ingen roll för socialarbetarna?

- Det spelar visst en roll, men det finns inte svenskspråkiga eller tvåspråkiga enheter i Helsingfors eller huvudstadsregionen. Man försöker ordna det så att i alla fall egenvårdarna kan svenska, säger Gripenberg.

Enligt Agneta kunde egenvårdarna som tog hand om hennes son ändå inte svenska.

Tolk används ibland

Aki Partanen, chef för barnhemmet i Åggelby, säger att man har en anställd med svenska som modersmål medan övriga talar så kallad tjänstemannasvenska.

- Chefen för en avdelning kan ”tjänstemannasvenska”, säger Partanen.

Hur viktigt är det enligt dig att personalen kan prata med barnet på barnets modersmål?

- Det är oerhört viktigt, särskilt i vardagen där möten sker. Men vi använder oss av tolkar och den ansvariga socialarbetaren ska i liknande situationer vara svenskspråkig. Men barn kan komma från olika kulturer och då finns inget gemensamt språk. Då måste vi hitta olika metoder för att klara oss i vardagen.

"Att bli förstådd i vardagen är viktigt"

Också ledande socialarbetare Pia Gripenberg framhåller vikten av att barnet och personalen har ett gemensamt språk.

- Att man blir förstådd i vardagliga saker som gäller mat och trygghet är viktigt. Det påstår jag att man förstår i våra enheter. När man går vidare i processen så måste man få prata sitt eget modersmål, speciellt om det är finska eller svenska. Att förklara sina känslor kan vara svårt på sitt modersmål men är ännu svårare på något annat språk, säger Gripenberg.

Men här har pojken inte ens förstått ”iltasatu”. Vad tänker du om det?

- Generellt tycker jag att det är synd om det har varit så. Inget barn borde uppleva en situation där man inte förstår vardaglig kommunikation. Men kan inte kommentera det mer då jag inte känner till situationen, säger Gripenberg.

Enligt Gripenberg är det väldigt sällan som svenskspråkiga barn placeras utanför hemmet i Helsingfors.

Agneta ville inte att sonen placeras i en familj

När Agneta tog upp frågan om att hennes son inte förstår finska sade socialarbetarna att man letade efter en svenskspråkig familj där sonen kunde placeras.

- Jag blev då rädd för att han placeras i ett hem någon annanstans i landet, vilket jag motsatte mig. Efter det tog socialarbetarna inte längre upp frågan.

Polisutredning om misshandel lades ner

Tiden i centret i Åggelby blev till slut bara två veckor, trots att placeringen enligt det första beslutet skulle gälla i 30 dagar.

I beslutet om avslutandet av den brådskande placeringen står att personalen på avdelningen inte haft någon oro över växelverkan inom familjen och att familjemedlemmarna har varma och goda relationer till varandra.

Det gjordes också en polisanmälan där Agnetas man misstänktes för misshandel av sin son men den utredningen lades ner eftersom bevis saknades och sonen inte var villig att reda ut vad som hänt.

Efter att sonen kom hem besökte familjearbetare familjen flera gånger. Familjearbetarna talade svenska.

"Uppskakande upplevelse"

Det är nu över ett halvt år sedan beslutet om brådskande placering utanför hemmet fattades och familjen har nu ingen kontakt med barnskyddet.

- Att du placeras någonstans där du blir inlåst och man begränsar hur du kan röra dig är en uppskakande upplevelse. Och om du vill öppna dig för någon och tala om det så finns ingen runt omkring dig som förstår dig, säger Agneta.

- Det går inte att förstå sig på ett barn bara genom att iaktta. Det blir ju omöjligt för personalen att få en uppfattning om hur barnet mår om man inte kan prata med barnet.