Tvärminne zoologiska station kämpar för ejdern – nu ska mink och mårdhund bort

Det är ingen nyhet att ejdrarna har minskat i antal. På Tvärminne zoologiska station har man utökat området där mink och mårdhund tas bort.

På kort sikt är det främst rovdjuren som går åt ejderstammen. På längre sikt är det klimatförändringen och ett hav som blir allt sötare. Där är utmaningarna stora.

- Vi håller ständig koll på hur det går för ejderpopulationen i Tvärminne. Den har tyvärr gått drastiskt ner, säger Kim Jaatinen, verkställande direktör på Natur- och viltvårdsstiftelsen. Tillsammans med akademilektor Markus Öst leder Jaatinen ett ejderprojekt vid Tvärminne zoologiska station.

Det är inte endast i Tvärminne och övriga delar av Hangö ejdern har minskat i antal. Detsamma gäller i hela Östersjön och Finland.

Under 1990-talet var ejderstammen kraftig, men i stället fanns det just inga havsörnar.

Nu har havsörnen kommit tillbaka och ejderpopulationen har gått ner.

Havsörnen är ändå inte den enda fienden som ejdern har. Egentligen räknar Kim Jaatinen inte örnen som den stora ejderfienden.

Mink och mårdhund avlivas för att rädda ejdern

- Havsörnen hör till vårt ekosystem och har alltid levt sitt liv med ejdern. Men vi har två nya arter, mink och mårdhud som är främmande rovdjur. De gör mycket illa.

Jaatinen säger att man bekämpar minken och mårdhunden.

- Vi tar helt enkelt bort dem i Tvärminne och nu har vi också utökat vårt revir på den fronten. Vi gör det för att rädda ejdern. Mink och mårdhund hör inte hemma här.

Det är inte bara ejdern som räddas genom att man tar livet av mink och mårdhund. Många andra markhäckande sjöfåglar, bland dem strandskata, rödbena, fiskmås och olika trutar blir också mink- och mårdhundsmat.

Våren är en speciellt kritisk tid för ejdern. Ejderhonan, som annars trivs bäst i vatten, kommer upp på land för att ruva på sina ägg. Om inte ejdern faller offer för rovdjuren så äts åtminstone äggen upp.

Ejdrar konditionsgranskas och stresshormonerna mäts också

Ejderforskare Kim Jaatinen är på väg ut med båt för att fånga ejdrar med håv. Det låter betydligt mer brutalt än vad infångandet i praktiken innebär.

Ejdern låter sig fångas ganska enkelt och det första Kim Jaatinen och de övriga i hans team gör är att de granskar om ejdern är ringmärkt.

- Det är den ganska ofta. Ejdern trivs och häckar ganska långt på samma ställe. Vi har varit med om ejdrar som är över 20 år gamla.

Nästa steg är att mäta och väga fågeln. Det här gör man för att kolla hur ejdern mår.

- Nuförtiden är de i bra kroppskondition. Är de i sämre skick ids de inte ens ta i land på de här farliga holmarna för att häcka.

Sedan tas ytterligare ett blodprov för att kunna testa dna och halterna av stresshormon.

Det sista forskningsteamet gör innan de låter ejderhonan fortsätta ruva på äggen är att de räknar hur många ägg ejdern har lagt och i vilket ruvningsskede ejdern är.

Så här gör forskarna i Tvärminne med varje ejderbo. På området som är cirka tio kilometer långt och två kilometer brett finns mellan 400 och 450 ejderbon.

Klimatförändringen det största hotet mot ejdern

I nuläget är det rovdjuren som gör mest illa åt ejderstammen, men på längre sikt är det klimatförändringen.

- Med ett perspektiv på hundra år finns det risk för att Östersjön blir en sötvattenbassäng på grund av avrinning från land och med alla regn. Då får blåmusslan svårt att klara sig.

Eftersom blåmusslan är nästan den enda mat som ejdern äter i Östersjön kan man fråga sig om det finns en chans för ejdern att överleva.

- Jag väljer att vara hoppfull. Vad är alternativet? Vi har bara en Östersjö och kan inte byta ut den mot något annat. Nu är det bara att kämpa på, säger ejderforskare Kim Jaatinen.

Artikeln bygger på en intervju gjord av Veronica Montén och Sebastian Dahlström

Artikeln korrigerades den 3.6 kl 14.15: Kim Jaatinen leder ett ejderprojekt med akademilektor Markus Öst i Tvärminne, men Jaatinen jobbar i övrigt som verkställande direktör för Natur- och viltvårdsstiftelsen.