Starkare och snabbare Saga Andersson har tränat bort osäkerheten: “Jag lärde mig ganska mycket av förra året”

Säsongen 2018 var utmanande för stavhopparen Saga Andersson. Hon klarade inte kvalgränsen till friidrotts-EM i Berlin och blev utan nytt personligt rekord för första gången. Nu har jag bestämt att inte tänka så mycket utan bara ge allt, säger det 19-åriga löftet från Esbo IF.

– Förra året blev det så mycket när jag krävde av mig själv att hoppa 445 för att komma till EM i Berlin. Jag tog ingen press, men i tävlingarna försökte jag för mycket när jag kom till den höjden. Jag kunde inte hoppa avslappnat utan tänkte att “nu måste det gå”.

Höjden 445 var en klar målsättning för Andersson från och med början av fjolårssäsongen. Trots flera tappra försök på EM-kvalgränsen blev hon utan en plats till sina första stortävlingar på seniornivå.

– Det var väl över 40 gånger som jag försökte på den höjden och kom så nära. Nu har jag bestämt att jag inte ska tänka så mycket utan bara ge allt. Jag lärde mig ganska mycket av förra året, berättar Andersson på Djurgårdsplanen i Helsingfors där Yle Sporten träffar henne efter ett lyckat träningsläger i Italien.

Andersson berättar att hon i fjol kämpade med en osäkerhet som smög sig på redan innan utomhussäsongen kom igång.

– Träningarna före säsongen gick inte så bra och det var kanske där det började. Jag hade haft för många genomlöpningar och osäkerhet. Jag hade haft höga hopp och visste att jag hade mycket i mig. Men om man är osäker och träningarna inte har gått bra är det svårt att plötsligt få till det i tävlingarna

– När träningarna började gå allt sämre tänkte jag att jag bara försöker ge allt i tävlingarna – men nog är det bara så att om träningarna går bra så brukar det gå bra också på tävlingarna.

Sagas pappa och tränare Björn “Nalle” Andersson noterade osäkerheten och de många avbrutna hoppen. Samtidigt var han lite imponerad över hur dottern klarade av att prestera i tävlingarna.

– Förra sommaren hade hon svårt att få ordentliga hopp gjorda på träning. Det var på tävling som hon kunde göra dem när hon var mera laddad, då blev det bättre hopp.

– Osäkerheten är borta nu. Det ser mycket bättre ut, intygar pappa Andersson.

Kapacitet att hoppa mycket högre än någonsin tidigare

Förra sommaren klarade Andersson 430 och 435 fler gånger än någonsin tidigare. Men sedan höjdes ribban oftast direkt till EM-kvalgränsen. Gränsen klarades inte och det personliga rekordet på 442 från 2017 står sig fortfarande.

Under sommaren 2017 hoppade Saga på toppen av sin kapacitet, vilket hon inte klarade av i fjol. I dag är hon på många sätt en bättre idrottare än för två år sedan då hon satte det personliga rekordet i augusti i Tammerfors.

– Fysiskt sett är hon mycket bättre. Hon är både starkare och snabbare, säger Björn Andersson.

– Tekniskt sett har hon gått bra framåt i de flesta sakerna. Det var några detaljer som hon gjorde extra bra just sommaren 2017 och vi försöker hitta dem igen. Om hon bara får tekniken att stämma så borde det kunna gå en bit högre än för två år sedan.

Hur mycket högre är maxkapaciteten nu än för två år sedan?

– Hon har inte ännu hoppat på träning med så styva stavar som hon kommer att göra på sommaren. 15 centimeter högre åtminstone borde vara möjligt realistiskt sett.

Med tanke på hela karriären – hur mycket finns det ännu att utveckla fysiskt?

– Fysiskt sett är hon ju i relativt bra form om man jämför med världstoppen. Det är klart att det finns mycket att hämta där ännu.

– Grundstyrkan är bra men nu skulle det gälla att förädla den ännu mera så att hon skulle få den omgjord till specialstyrka – att bli stark i just de egenskaperna som krävs i stavhoppning. Det borde vara relativt lätt att göra.

Det som är mest avgörande för tillfället är ändå tekniken.

– Hon borde få tekniken bättre för att kunna hoppa riktigt högt, bekräftar pappa Björn.

Även om man är medveten om vad man borde ändra på tekniskt är det inte enkelt att utföra det – framför allt i en så teknisk gren som stavhoppning.

– Det handlar om att tänka rätt i hoppet. Bara man får fler upprepningar så börjar det komma mer automatiskt, tror Saga.

Medalj i U20-EM i Borås i sikte

Sagas huvudmål i sommar är U20-EM i Borås i juli.

– Jag är jättetaggad. Tävlingarna är i vårt grannland. Det är inte lång väg dit och jag kan språket. Jag har ganska många fördelar.

– Det är roligt att man har de här topptävlingarna som man väntar jättemycket på.

Hittills har Saga blivit utan medaljer i internationella juniormästerskap, trots att hon ofta statistiskt sett varit en av förhandsfavoriterna.

– Det har aldrig gått bra men det har aldrig gått dåligt heller, utan just där emellan. Jag är någorlunda nöjd med mina placeringar, men jag har ofta haft 20 centimeter mer att ge än vad jag fått ut i tävlingarna.

I fjol slutade Saga på en delad sjunde plats i U20-VM i Tammerfors med resultatet 420. 435 hade räckt till medalj.

Under rekordsommaren 2017 slutade Saga fyra i U20-EM med resultatet 405 – i samma tävlingar där Wilma Murto vann brons med höjden 415.

Andersson har svårt att säga vad det beror på att hon inte fått till sina bästa hopp i mästerskapssammanhang.

– Jag har varit nervös men ändå lämpligt nervös. Jag tror att jag ändå är ganska bra på att tävla i större tävlingar, men mina topprestationer har inte kommit i dem.

– Kanske jag har försökt för mycket i mina sista försök, eller något sådant. Det var säkert just det som hände förra sommaren i Tammerfors.

I sommar är förutsättningarna bättre än tidigare att vinna karriärens första mästerskapsmedalj.

– Hittills i alla internationella ungdomsmästerskap har hon alltid varit ett eller två år för ung jämfört med de andra. Nu blir det första gången i hennes liv som hon är i rätt åldersklass, det vill säga i den äldsta åldersklassen av dem som är med.

– Jag hoppas att hon gör en lyckad tävling. Gör hon det borde hon bra kunna placera sig på en medaljplats åtminstone, antar Björn.

VM i Doha ingen omöjlighet

Förra sommaren stirrade pappa och dotter Andersson för mycket på EM-gränsen 445. I år försöker de undvika att göra samma misstag gällande kvalgränsen till VM i Doha.

– Jag har tagit reda på vad gränsen är: 456 är den till Doha. Jag ska försöka att inte tänka på gränsen för mycket, men nog finns den där i bakhuvudet. Om det går bra i en tävling så kan man ju lägga ribban på 456 och inte på 455, skrattar Saga.

– Det finns ändå en möjlighet att få komma dit. Sommaren är lång och när som helst kan höjden gå. Jag ska ändå inte tänka för mycket på det, utan bara tänka på att ge allting.

Pappa Björn är inne på samma linje.

– Vi var medvetna förra sommaren om att vi inte ska fokusera för mycket på några vissa gränser, men det blev för mycket fokuserat på EM-gränsen. Jag tror vi i år försöker bara hoppa så högt som det går och hoppas att det är högre än 456.

– Så mycket har vi funderat, att nu när VM i Doha är så pass sent så betyder det att man har hela sommaren på sig att göra det här resultatet. Om resultatet görs så måste man se hur vi bygger upp träningen på sensommaren och hösten.

På grund av värmen i Qatar avgörs VM i Doha så sent som 28 september till 6 oktober.

Tävlingarna krockar med höstens studentskrivningar. Ifall Saga klarar VM-gränsen tänker hon skriva lite fler ämnen än planerat på våren 2020 istället – att stå över VM kommer inte på fråga.

Om du tänker ett halvt år framåt - vad ska ha hänt för att du ska vara nöjdare än efter förra säsongen?

– Förra året njöt jag inte alltid på grund av osäkerheten som fanns där. Nu när jag är säker ska jag bara njuta på samma sätt som jag gjorde för två år sedan.

– Jag skulle vilja få ut det maximala ur mig själv – och nog skulle jag vilja få medaljer i U20-EM och Kalevaspelen, slår Saga fast.