Rekordmånga finländare spelade AHL-hockey – så här såg deras jakt på NHL-drömmen ut

Antalet hockeyspelande finländare i Nordamerika har ökat markant under de senaste åren. De flesta får försöka göra sig förtjänta av en NHL-plats genom att först harva på i farmarligan AHL. Säsongen 2018–19 spelade 41 finländare i AHL och av dem har många goda förutsättningar att knipa en permanent NHL-plats i höst.

De finska ishockeyspelarna i Nordamerika blir allt fler. I NHL slogs det tidigare rekordet (43 finländare säsongen 2008–09) då 49 finländare fick spela i ligan under grundserien.

I farmarligan AHL var det tidigare finska rekordet färskare. Säsongen 2017–18 spelade 31 finländare farmarligahockey. Även det rekordet rök med klar marginal då 41 finländare presenterade sig för AHL-publiken säsongen 2018–19.

Under våren har en hel hög finländare skrivit sina första NHL-kontrakt: Oula Palve (Pittsburgh), Mikael Hakkarainen (Chicago), Teemu Kivihalme (Toronto), Otto Leskinen (Montreal), Arttu Ruotsalainen (Buffalo), Niclas Almari (Pittsburgh), Tony Sund (San Jose), Aleksi Heponiemi (Florida), Kasper Björkqvist (Pittsburgh), Oliwer Kaski (Detroit), Eetu Luostarinen (Carolina), Joel Kiviranta (Dallas) och Emil Larmi (Pittsburgh). De flesta nykomlingarna lär spendera en stor del av säsongen 2019–20 i AHL.

I denna spelargenomgång presenteras de finska AHL-spelare som huvudsakligen höll till i just AHL under säsongen 2018–19.

Anfallsspelare

Aleksi Saarela (1997)
Charlotte Checkers (Carolina Hurricanes)
69. 30 + 24 = 54

2018–19: Saarela ratades i ett överraskande tidigt skede under försäsongslägret då Carolina höll på att vaska fram ett lag till säsongspremiären.

Efter en småtrög AHL-start med 0 + 2 = 2 poäng på åtta matcher fick säsongen luft under vingarna. I skytteligan landade Saarela på en åttonde plats med sina 30 mål. Carter Verhaeghe och Alex Barré-Boulet gjorde flest AHL-strutar, 34 stycken.

Trots att Saarela var en framstående spelare i Charlotte under säsongen var det andra anfallare som kallades upp då Carolina behövde komplettera laget.

I början av december kunde Carolinas val ha fallit på Saarela men han hade precis åkt på en skada. I stället kallades Saku Mäenalanen, som tillbringade hela våren i NHL, upp.

Under slutspelets gång blev Saarela äntligen uppkallad och fick som organisationens första spelare göra sin NHL-debut i ett slutspel då han den 20 mars spelade en match mot Washington.

I AHL spelar Saarela just nu slutspelshockey. Finländaren har noterats för 6 + 7 = 13 poäng på 14 matcher.

Kontraktet: Saarela har ett år kvar på sitt treåriga nykomlingskontrakt.

Nästa säsong: Finländaren har goda förutsättningar att ta en plats i Carolinas NHL-lag i höst.

Många unga spelare går en stentuff kamp om de sista platserna i Carolina. Julien Gauthier, Morgan Geekie, Janne Kuokkanen, Eetu Luostarinen, Saku Mäenalanen, Martin Necas och Nicolas Roy sitter i samma båt i jakten på ett par anfallsplatser.

Otto Koivula (1998)
Bridgeport Sound Tigers (New York Islanders)
69. 21 + 25 = 46

2018–19: Skickades i god tid till AHL och var i höstas aldrig nära en NHL-plats.

Hade en tung inledning på AHL-säsongen då han inledde det nordamerikanska äventyret med sju raka 0 + 0 i rad. Därefter blev det 17 + 22 = 39 poäng på 43 matcher innan Koivula avslutade grundserien med 4 + 3 = 7 poäng på 19 matcher.

Säsongssaldot räckte till en andraplats både i lagets poäng- och skytteliga. Med 21 mål var Koivula fyra i AHL:s skytteliga för nykomlingar.

Under säsongen lyckades Koivula etablera sig som center i AHL och har fått mycket beröm för sina prestationer.

– Koivula har förmodligen varit den största överraskningen i Islanders system den här säsongen, bedömer The Athletic-skribenten Arthur Staple (bakom betalmur).

Kontraktet: Koivula inleder sitt andra år på sitt treåriga nykomlingskontrakt.

Nästa säsong: I Islanders sitter många tongivande anfallare på utgående kontrakt. Klubben har både löneutrymme och andra anfallslöften, så konkurrensen om platserna lär förbli tuff. Koivula behöver göra en stark försäsong för att få inleda i NHL i höst.

Janne Kuokkanen (1998)
Charlotte Checkers (Carolina Hurricanes)
48. 12 + 26 = 38

2018–19: Kuokkanen inledde säsongen i AHL men fick i december chansen i NHL. Under hela månaden åkte vänsteryttern Kuokkanen skytteltrafik mellan AHL och NHL och då spelade han sina samtliga sju NHL-matcher för säsongen.

Säsongen tog slut i början av mars på grund av skada och Kuokkanen opererades en månad senare. För en vecka sedan var Kuokkanen tillbaka på isen med försiktiga skridskoskär.

Kontraktet: Kuokkanen har två år kvar på sitt treåriga nykomlingskontrakt.

Nästa säsong: Under den gångna säsongen var Carolina ett så kallat budgetlag med drygt 60 miljoner dollar i lönekostnader. Efter succévåren har nästa års säsongskort gått åt som smör, vilket betyder att den relativt nya ägaren Tom Dundon kommer att göra en satsning. Lönetaket är drygt 80 miljoner dollar.

Carolina kommer förmodligen att förstärka utifrån och den interna konkurrensen är dessutom stentuff. Kuokkanen har spelat NHL-hockey under två raka säsonger och lär få en ny chans någon gång i höst.

Eeli Tolvanen (1999)
Milwaukee Admirals (Nashville Predators)
58. 15 + 20 = 35

2018–19: Förväntades inleda säsongen i NHL men skickades redan den 26 september till farmarligan. Tolvanen var rejält hajpad efter succésäsongen 2017–18 som resulterade i 19 KHL-mål i Jokerits tröja och bländande landslagsspel.

Fick i början av december sin enda chans i NHL. I sin första NHL-match för säsongen stod Tolvanen för 1 + 1 = 2 poäng. Det blev hans enda notering i poängprotokollet på fyra matcher.

I februari vässade Stanley Cup-kandidaten Nashville klorna inför slutspelet och värvade Brian Boyle (New Jersey), Mikael Granlund (Minnesota) och Wayne Simmonds (Philadelphia). Envisa rykten gjorde gällande att Nashville var redo att offra Tolvanen i en bytesaffär, men så blev det alltså inte.

I Milwaukee Admirals gjorde Tolvanen 15 + 20 = 35 poäng på 58 matcher. Saldot förbättrades klart på slutet med 5 + 9 = 14 på de 14 sista matcherna. I slutspelet kammade Tolvanen noll i sina fem matcher.

– Efter succén i KHL var förväntningarna på Tolvanen enorma och orealistiska. Han är bara 20 år gammal och på den nivån som han ska vara i den åldern, säger Jeff Kealty som är assisterande general manager för Nashville till The Athletic (bakom betalmur).

Kontraktet: Tolvanen har två år kvar på sitt treåriga nykomlingskontrakt.

Nästa säsong: Tolvanen spenderar en stor del av sommaren i USA, säger Nashvillechefen David Poile till The Athletic.

– Han måste jobba på att bli större och starkare. Det resulterar i högre fart, vilket gör det lättare att komma till målchanser.

– Han har en viktig sommar framför sig. Förhoppningsvis tar han vara på chansen och ger sig själv möjligheten att kämpa om en plats i nästa års lag.

Fyra rutinerade anfallare sitter på utgående kontrakt och Nashville har ett begränsat löneutrymme. Förutom Tolvanen finns det inga unga kvalitetsanfallare i ålderstigna Nashville. Rykten säger att klubben är intresserad av att byta ut backen P.K. Subban mot en tongivande anfallare, vilket skulle öka konkurrensen i anfallet.

Kalle Kossila (1993)
San Diego Gulls (Anaheim Ducks)
44. 14 + 21 = 35

2018–19: Inledde säsongen höftskadad och spelade sina första matcher i slutet av oktober. Kossilas fjärde AHL-säsong resulterade i 35 poäng på 44 matcher. Var uppkallad till Anaheim under hela november och saldot blev 1 + 0 = 1 poäng på åtta matcher.

I mars fick Kossila igen en NHL-kommendering men fick återvända utan nya matcher i bagaget.

San Diego gick långt i AHL-slutspelet och mötte Chicago i en matchserie där en finalplats stod på spel. San Diego förlorade med 2–4 i matcher och Kossilas slutspelssaldo blev 3 + 4 = 7 poäng på 16 matcher.

Kontraktet: Kossilas ettåriga kontrakt löper ut och finländaren kan den 1 juli krita på för vilken klubb som helst.

Nästa säsong: Det är ovisst om centern Kossila väljer att fortsätta jaga drömmen i Anaheims NHL-organisation.

Konkurrensen på centerplats är inte mördande. Rutinerade Ryan Kesler spelar inte nästa säsong på grund av skada och Anaheims centerdjup imponerar inte heller i övrigt.

Ville Meskanen (1995)
Hartford Wolf Pack (New York Rangers)
70. 12 + 22 = 34

2018–19: Meskanen inledde säsongen piggt och stod för 23 poäng under sina 35 första matcher i AHL. Säsongens andra halva resulterade endast i blygsamma 12 poäng.

I slutet av februari bytte Rangers bort två tongivande anfallare i Kevin Hayes och Mats Zuccarello. Samtidigt som två NHL-platser öppnades upp fick Meskanen inte alls till det i AHL. Mellan den 5 februari och 15 mars resulterade tolv matcher endast i 0 + 1 = 1 poäng.

Under säsongen ville Rangerssupportrarna att Meskanen skulle kallas upp. Fyra av Hartfords sex bästa poängplockare fick spela i NHL under säsongen men inte poängligafemman Meskanen.

Kontraktet: Ett år återstår på det tvååriga nykomlingskontraktet.

Nästa säsong: Columbus klubbchef John Davidson tog nyligen över New York Rangers och han har för avsikt att göra stora organisationsförändringar i klubben. Redan innan Davidson kom till klubben fick Hartfords tränare tacka för sig.

Rangers gick för ett år sedan ut med att klubben börjar bygga om. Byggprojektet har skötts snabbt och skickligt. I höst lär unga offensiva storlöften som Lias Andersson, Filip Chytil, Kaapo Kakko (?) och Vitali Kravtsov lägga beslag på permanenta anfallsplatser.

Meskanen behöver ta enorma kliv under sommaren för att kämpa om en NHL-plats i höst.

Sebastian Repo (1996)
Springfield Thunderbirds (Florida Panthers)
64. 12 + 8 = 20

2018–19: Tecknade sommaren 2017 på för Florida men återvände i september till Tappara och Finland efter att ha misslyckats med att ta en NHL-plats.

Inte heller det andra NHL-försöket bar frukt. Repo noterades för blygsamma 12 + 8 = 20 poäng på 64 AHL-matcher. 5 + 3 = 8 poäng kom under tolv matcher i början av året.

I mitten av januari kommenderades Juho Lammikko från NHL till AHL och under våren spenderade finländarna en hel del tid som kedjekamrater.

I oktober stod Repo för ett sällsynt Gordie Howe-hattrick: ett mål, en assist och ett slagsmål i en och samma match.

Kontraktet: Ett år återstår på Repos treåriga nykomlingskontrakt.

Nästa säsong: Konkurrensen om de sista platserna i Floridas namnstarka anfall är stentuff och Repo är hästlängder från att platsa i NHL. I höst finns dessutom tre nya storlöften med i konkurrensen om speltid: Aleksi Heponiemi, Serron Noel och Owen Tippett.

Antti Suomela (1994)
San Jose Barracuda (San Jose Sharks)
47. 6 + 14 = 20

2018–19: Suomela fick en tidig julklapp då centern Chris Tierney i september flyttade till Ottawa i Erik Karlsson-affären. Finländaren imponerade stort under hösten och knep i säsongsinledningen en plats i San Joses NHL-lag. Det blev 27 matcher och 3 + 5 = 8 poäng innan han i början av december skickades ner till AHL.

Efter att Barracudas säsong tagit slut kallades Suomela tillsammans med en rad andra spelare upp till NHL. Då Sharks var skadedrabbat under våren var finländaren nära att få spela en slutspelsmatch mot St. Louis, men blev till sist ändå utanför laguppställningen.

– Utifrån vad jag har hört har Suomela hög hockey-IQ men spelar rätt så mjukt och har problem med att orka ösa på i 60 minuter. Det är oklart om han återvänder i höst men med tanke på hans färdigheter tror jag att Sharks vill försöka behålla honom, analyserar The Athletics Kevin Kurz (bakom betalmur).

Kontraktet: Suomelas kontrakt med San Jose löper ut men klubben äger fortsättningsvis finländarens NHL-rättigheter.

Nästa säsong: San Joses klubbchef Doug Wilson har en brådskande sommar framför sig då hela sju tongivande spelare sitter på utgående kontrakt. San Jose dras med löneutmaningar och konkurrensen om anfallsplatserna är knappast lika tuff i höst.

Suomela kan fortsättningsvis förpassas till AHL utan att passera waiverslistan, där spelare kan gå förlorade till konkurrerande NHL-klubbar utan kompensation.

Finländaren, som vore en värdefull breddspelare för San Jose, kan förväntas få ett kontrakt som ungefär är identiskt med förra årets nykomlingskontrakt. Då resulterade 27 NHL-matcher i uppskattningsvis 445 000 lönedollar, en summa som de flesta europeiska klubbarna har svårt att matcha.

Juuso Ikonen (1995)
Hershey Bears (Washington Capitals)
54. 4 + 10 = 14

2018–19: Ikonen NHL-draftades aldrig och tecknade för ett år sedan ett tvåårskontrakt med Washington. Finländaren spenderade hela säsongen i AHL-laget Hershey och där gick det inget vidare: 4 + 10 = 14 poäng på 54 matcher.

Kontraktet: Ikonen hade ett år kvar på sitt tvååriga kontrakt men avtalet revs den 18 maj i samförstånd. Två andra europeiska anfallare i Hershey, tysken Maximilian Kammerer och ryssen Sergej Sjumakov, gick samma öde till mötes då de frivilligt lämnade Nordamerika under sina första kontraktssäsonger.

Nästa säsong: Ikonen återvänder av allt att döma till Europa.

Otto Somppi (1998)
Syracuse Crunch (Tampa Bay Lightning)
27. 2 + 2 = 4

2018–19: Somppi inledde sin andra säsong i Tampa Bays organisation i det namnstarka AHL-laget Syracuse. En fingerskada strax innan säsongsstarten resulterade i att Somppis säsong på allvar först körde igång i december.

Under säsongen blev det också en del spel i farmarligans farm, ECHL och Orlando Solar Bears. Tillsammans med en annan Tampafinländare, Jonne Tammela, avslutade Somppi säsongen med ECHL-slutspel.

Kontraktet: Två år återstår på det treåriga nykomlingskontraktet.

Nästa säsong: Tampa Bay gjorde flest mål i NHL och Syracuse var måletta i AHL. Det är ruggig konkurrens om anfallsplatserna i båda lagen. För Somppi är det realistiskt att sikta på att etablera sig i Syracuse.

Lagkamraten Tammela valde att riva kontraktet och fortsätta karriären i FM-ligalaget Lukko.

Joona Koppanen (1998)
Providence Bruins (Boston Bruins)
45. 2 + 0 = 2

2018–2019: Spelade fjärdecenter i Providence och stod för anspråkslösa 2 + 0 = 2 poäng på 45 matcher. Dessutom blev det under hösten sju matcher i ECHL-laget Atlanta Gladiators.

Kontraktet: Två säsonger återstår på treårskontraktet.

Nästa säsong: Koppanen är i nuläget ljusår från en plats i NHL och frågan är hur länge 21-åringen har för avsikt att fortsätta jaga NHL-drömmen?

Backar

Alex Lintuniemi (1995)
Ontario Reign (Los Angeles Kings)
67. 2 + 23 = 25

2018–19: Inledde sin tredje raka säsong i AHL-laget Ontario och gjorde poängmässigt sin bästa AHL-säsong.

NHL-laget Los Angeles var tidigt avsågat ur slutspelsstriden och sålde i februari stjärnbacken Jake Muzzin till Toronto. Elva backar fick spela NHL-hockey i Los Angeles tröja under säsongen. Lintuniemi, som är väletablerad i farmarlaget Ontario, tillhörde inte den skaran.

Kontraktet: Det ettåriga standardavtalet löper ut. Los Angeles äger fortfarande Lintuniemis rättigheter.

Nästa säsong: Michael Anderson och Kyle Clague är två unga backar som knackar på NHL-dörren. Lintuniemi har stadgat sig i USA och har av allt att döma inga planer på att återvända till Europa.

– Jag har amerikansk flickvän och ett barn som föddes i USA, så det är en stor orsak att leva där, sade Lintuniemi till Yle Sporten i somras.

Vili Saarijärvi (1997)
Grand Rapids Griffins (Detroit Red Wings)
70. 2 + 14 = 16

2018–19: Säsongen var Saarijärvis andra hela på seniornivå.

– En upp-och-ned säsong för Saarijärvi som var petad i grundseriens tre sista matcher, skriver The Athletics Max Bultman (bakom betalmur).

Journalisten får medhåll av Grand Rapids chefstränare Ben Simon.

– Saarijärvi har varit rätt ojämn. I vissa matcher är han magisk med pucken, i andra tar det tid att fatta beslut, säger han till The Athletic (bakom betalmur).

Finländaren draftades i den tredje omgången 2015.

– Han har spelat en del powerplay och det är någonting som vi tycker att han är bra på. Han behöver växa och mogna. Han har en viktig sommar framför sig och kan nästa år göra sig förtjänt av mer speltid och en större roll, säger Detroitchefen Shawn Horcoff.

Kontraktet: Ett år återstår på rookiekontraktet som tecknades sommaren 2015.

Nästa säsong: I Detroitförsvaret löper Niklas Kronwalls (38 år) och Luke Witkowskis (29) kontrakt ut. Nästa sommar kan Mike Green (33), Jonathan Ericsson (35) och Trevor Daley (35) få tacka för sig.

Detroits backbesättning kommer att se helt annorlunda ut om ett par år med Danny DeKeyser (29), Filip Hronek (21) och Dennis Cholowski (21) som givna hörnstenar. Saarijärvi lär tidigast vara NHL-aktuell hösten 2020.

Urho Vaakanainen (1999)
Providence Bruins (Boston Bruins)
30. 4 + 10 = 14

2018–19: Vaakanainen inledde säsongen i AHL men fick i oktober spela två NHL-matcher. I den andra matchen armbågstacklades finländaren av Ottawas Mark Borowiecki och missade två månader på grund av en hjärnskakning.

Borowiecki bad direkt om ursäkt.

– Ursäkta kompis. Det var inte meningen, sade Ottawabacken enligt Boston Globe.

Finländaren var tillbaka på isen i samband med årsskiftets JVM och hade en stor roll i guldlaget. Vaakanainen säger till tidningen att han efter JVM spelade sitt livs hockey i AHL men att han därefter tappade greppet. I mars drog Vaakanainen på sig en axelskada som höll honom ur spel i en månad.

Efter Providences slutspelskapitulation blev finländaren uppkallad till Boston och i finalserien har han varit reserv och redo att hoppa in. En backskada till och Vaakanainen kan få sitt namn inristat på Stanley Cup-bucklan.

– Om de behöver mig är jag redo, säger Vaakanainen till Boston Globe.

– Det har gjort gott för Vaak att vara involverad i det här skedet av säsongen, säger chefstränaren Bruce Cassidy.

– Han är en del av vår framtid. I en nära framtid om vi drar på oss fler skador.

Kontraktet: Eftersom Vaakanainen bara har spelat två NHL-matcher den här säsongen så börjar det treåriga nykomlingskontraktet först löpa från och med säsongen 2019–20. Tre kontraktsår återstår alltså.

Nästa säsong: Bostons backbesättning förväntas hållas så gott som intakt.

– Vaakanainen borde vara aktuell för en permanent NHL-plats, skriver The Athletics (bakom betalmur) Fluto Shinzawa i sin analys av nästa säsongs lag.

Joni Tuulola (1996)
Rockford IceHogs (Chicago Blackhawks)
52. 4 + 10 = 14

2018–19: Backen spenderade sin första hela säsong i Nordamerika i AHL-laget Rockford IceHogs. I början av året missade Tuulola en månad på grund av skada och i sina 52 matcher stod han för 4 + 10 = 14 poäng.

Kontraktet: Tuulola har ett år kvar på sitt tvååriga nykomlingskontrakt

Nästa säsong: Konkurrensen om de sju NHL-backplatserna i Chicago är tuff. Kvartetten Brent Seabrook, Duncan Keith, Connor Murphy och Erik Gustafsson är given i NHL. Dessutom torde draftåttan från 2018, Adam Boqvist, och världsmästaren Henri Jokiharju vara nära en plats.

Chicago har imponerande bredd på backsidan och Tuulola är långt ifrån en NHL-plats. Lär spendera hela säsongen i AHL.

Olli Juolevi (1998)
Utica Comets (Vancouver Canucks)
18. 1 + 12 = 13

2018–19: Efter 2017–18-säsongen i TPS opererades Juolevi under sommaren och gick miste om två månaders träning inför sin första seniorsäsong i Nordamerika. Den 17 november drog finländaren på sig en knäskada som inte skulle vara allvarlig.

– Han blir borta i sex månader. Vi ville inte ta några risker, meddelade klubbchefen Jim Benning ändå en månad senare till The Province.

Benning sade att den ursprungliga planen var att ge Juolevi några NHL-matcher under vårsäsongen.

– Han spelade bra före skadan och höll på att jobba på vissa saker.

Kontraktet: Två år återstår av Juolevis nykomlingskontrakt.

Nästa säsong: I höstas hade Juolevi behov av att förbättra sin fysik för att klara sig i NHL. Förmodligen står han fortsättningsvis inför samma utmaning.

Vancouver har många utgående backkontrakt och det är i allra högsta grad oklart hur försvaret ser ut i höst. 19-årige Quinn Hughes är ett stort backlöfte som kniper en av sex backplatser.

På grund av skadan pekar det mesta på att Juolevi får inleda säsongen i AHL.

Niko Mikkola (1996)
San Antonio Rampage (St. Louis Blues)
70. 2 + 7 = 9

2018–19: Mikkola imponerade stort på träningslägret och fick länge jaga en NHL-plats innan han till sist skickades till farmarlaget San Antonio i oktober. Trots pigga insatser spenderade han hela säsongen i AHL. Plus/minus-saldot landade på -3 i ett lag där en stor del av de tongivande spelarna låg rejält på minus.

I början av säsongen skrev journalisten Jeremy Rutherford att det är ett medvetet val av St. Louis att hålla Mikkola i AHL där han får bära ett stort ansvar.

I slutet av april blev Mikkola uppkallad till St. Louis som reserv. Klubben valde ändå att släppa iväg Mikkola till VM där han vann världsmästerskapet med Finland.

Kontraktet: Mikkola har ett år kvar på sitt tvååriga nykomlingskontrakt.

Nästa säsong: St. Louis har i nuläget nio NHL-backar, men Michael del Zotto och Carl Gunnarsson i Bluesförsvaret sitter på utgående kontrakt. Även Mikkolas AHL-backpar Jake Walman knackar på NHL-dörren.

Det är inte lätt att knipa en NHL-plats i Blues försvar men Mikkola håller hög klass och lär i höst på allvar konkurrera om en permanent plats i den spelande backsextetten.

Målvakter

Kevin Lankinen (1995)
Rockford IceHogs (Chicago Blackhawks)
19 matcher – 91,0 % (räddningsprocent) – 2,50 (insläppta mål per match)

2018–19: Chicagos förstamålvakt Corey Crawford var skadad i säsongsstarten, vilket innebar att Cam Ward och Anton Forsberg inledde säsongen i rampljuset. Samtidigt var Collin Delia och Kevin Lankinen målvakter i AHL-laget Rockford.

Då Crawford ett par veckor senare var tillbaka skickades Forsberg ner till AHL. I samma veva förpassades Lankinen till farmarligans farm, ECHL och Indy Fuel. Trots en darrig inledning på säsongen var Lankinens senare omtalade ECHL-äventyr snarast ett resultat av vanlig spelarpolitik.

I skadade Crawfords frånvaro fick Delia och Forsberg under säsongen många vikariat i NHL, medan Lankinen höll till i AHL där målvaktsuppdraget under säsongen fördelades relativt jämnt mellan Forsberg (32 matcher), Delia (26) och Lankinen (19). I AHL-trion hade Delia bäst målvaktsstatistik.

Lankinen spelade endast två AHL-matcher i mars-april men premierades i slutet av säsongen med en NHL-kommendering. Delia vaktade målet i Chicagos sista NHL-match för säsongen med Lankinen som reserv.

Lankinen avslutade säsongen med VM-spel där han gjorde storsuccé och blev världsmästare.

Kontraktet: Lankinen inleder sitt andra och sista år på nykomlingskontraktet.

Nästa säsong: Chicagos 34-årige förstamålvakt Crawford inleder sin sista säsong på sitt sexåriga kontrakt och den 35-årige reserven Ward lär lämna klubben.

24-åringarna Delia och Lankinen kämpar om platsen som Crawfords reserv. Båda målvakterna kan förpassas till AHL utan att passera waivers, vilket innebär att de kontraktspolitiskt sitter i samma båt.

Crawford har dragits med suspekta skadeproblem under de senaste åren och spelade endast 28 matcher säsongen 2017–18 och 39 matcher 2018–19.

Förmodligen kommer både Delia och Lankinen att bollas mellan NHL och AHL. AHL-målvakten får spela matcher, medan NHL-målvakten får samla på sig värdefull rampljusrutin.

Kaapo Kähkönen (1996)
Iowa Wild (Minnesota Wild)
39 matcher – 90,8 % – 2,78

2018–19: Kähkönen inledde AHL-säsongen i Iowa som över 30-årige Andrew Hammonds reserv. I början av november tog 23-årige Kähkönen över som målvaktsetta och det med besked.

Han höll nollan i tre raka matcher och parerade i november 238 av 458 (96,0 procent) skott. Kähkönen valdes en gång till veckans AHL-spelare och i november till ligans bästa målvakt. I slutet av månaden fick han vakta NHL-båset i en match men tappade efter det snabbt mark.

Hammond tog över förstaspaden men skadades och missade hela februari. Då hade klubben stort behov av stabilt målvaktsspel.

– Kaapo höll oss kvar då Hammond skadades. För att vara nykomling var säsongen oerhört lyckad, säger Iowatränaren Tim Army till The Athletic (bakom betalmur).

– Även om hans fyra första månader var bäst så var det ett bra och lärorikt år för honom.

I slutspelet vaktade Hammond målet i Iowas samtliga elva matcher.

Kontraktet: Kähkönen har ett år kvar på sitt tvååriga nykomlingskontrakt.

Nästa säsong: Den 33-årige Devan Dubnyk har två år kvar på kontraktet med Minnesota och är given som målvaktsetta. Tvåan Alex Stalock är 31 år gammal och tecknade i januari ett treårskontrakt.

The Athletics (bakom betalmur) Mike Russo som följer laget tror att Hammond får lämna organisationen.

– Med unga Mat Robson och Kaapo Kähkönen under kontrakt är det svårt att se honom förlänga.

Tränaren Army anser att Kähkönen är på rätt väg.

– Han hade ett riktigt bra år och samlade på sig värdefull mental erfarenhet. Det är en del av processen. Nu behöver han en bra sommar. I höst kommer han att vara en bättre målvakt.

Christopher Gibson (1992)
Bridgeport Sound Tigers (New York Islanders)
40 matcher – 90,2 % – 2,84

2018–19: I AHL delade Gibson på målvaktsspaden tillsammans med rutinerade Jeremy Smith.

Gibson var i ett par repriser uppkallad till NHL och fick två gånger spela i en period.

I AHL-slutspelet startade Gibson fyra matcher av fem. I den första slutspelsserien mot Hershey förlorade Gibsons Bridgeport i den femte och avgörande matchens förlängning. Gibsons slutspelsstatistik var imponerande: 92,7 i räddningsprocent och 1,91 insläppta mål per match.

Kontraktet: Gibson har ett år kvar på tvåårskontraktet med New York Islanders. För att kunna återvända till farmarlaget Bridgeport Sound Tigers behöver Gibson först passera waivers.

Nästa säsong: Islanders har kontrakt med Thomas Greiss, medan målvaktsettan Robin Lehners avtal löper ut. Lehner var en av säsongens bästa NHL-målvakter och är ute efter en fet förlängning. Om Lehner lämnar klubben kommer Islanders förmodligen att värva en ersättare.

Gibson lär inleda säsongen som Bridgeports förstamålvakt.

Harri Säteri (1989)
Grand Rapids Griffins (Detroit Red Wings)
40 matcher – 89,9 % – 2,84

2018–19: Säteri tecknade i somras ett ettårskontrakt med Detroit. Rutinerade Jimmy Howard–Jonathan Bernier var Detroits cementerade målvaktspar och finländaren hoppades på att få chansen om någon skadades.

Howard–Bernier hölls hela under så gott som hela säsongen. I februari fick Säteri vakta NHL-båset i en match.

I AHL delade finländaren på målvaktssysslan tillsammans med den slovakiska VM-målvakten Patrik Rybár. Statistiskt sett var Rybár den bättre målvakten, men Säteri som spelade upp sig efter en darrig säsongsinledning fick spela i lagets samtliga slutspelsmatcher.

Kontraktet: Efter VM-succén 2017 tog KHL-målvakten Säteri en rejäl lönesänkning i hopp om att etablera sig som NHL-målvakt.

På två säsonger blev det ändå bara nio NHL-matcher, samtliga i januari-februari 2018 då Säteri imponerade stort mellan Floridas stolpar.

I somras flyttade Säteri från Florida till Detroit. Ettårskontraktet med Detroit löpte ut efter säsongen och 29-åringen valde att krita på för KHL-klubben Sibir Novosibirsk. Även det andra försöket i Nordamerika misslyckades och Säteri har av allt att döma nu gjort sitt i Nordamerika.

Kasimir Kaskisuo (1993)
Toronto Marlies (Toronto Maple Leafs)
30 matcher – 89,6 % – 3,07

2018–19: Kaskisuo inledde säsongen som förstamålvakt i Toronto Marlies men fick en mardrömsstart. Finländaren släppte in 14 mål på 94 skott i de tre första matcherna.

Finländaren jobbade sig tillbaka och var i början av januari uppkallad till Maple Leafs i flera repriser på grund av skadeproblem, men finländaren fick inte vakta målet i någon NHL-match.

Kaskisuo inledde slutspelet med storspel och tog sitt Marlies till semifinal. Kaskisuo var dock svajig i semifinalserien mot Charlotte och Michael Hutchinson, som blev inbytt i den fjärde matchen, fick starta dem femte.

Kaskisuo var tillbaka i match sex som Charlotte vann i den andra förlängningsperioden. 4–2 i matcher till Carolinas farmarlag och slutspelat för Toronto.

Kaskisuos slutspelssaldo landade på imponerande 92,7 i räddningsprocent och 2,14 insläppta mål per match.

Kontraktet: Har ett år kvar på sitt tvååriga standardkontrakt. Blir det fortsatt spel i AHL behöver Kaskisuo först passera waiverslistan. Kaskisuos fru kommer från USA och målvakten kommer av allt att döma att stadga sig i Nordamerika.

Nästa säsong: Dansken Frederik Andersen är fortsättningsvis given som etta i Toronto Maple Leafs.

I höstas stod Torontos klubbchef Kyle Dubas inför ett svårt målvaktsval. Curtis McElhinney, Calvin Pickard och Garret Sparks hade kontrakt med klubben och ingen kunde förpassas till AHL utan att riskera gå förlorad via waivers.

Torontos val föll på Sparks och McElhinney plockades direkt upp av Carolina och Pickard av Philadelphia. Sparks visade sig vara en nitlott, AHL:s bästa målvakt 2017–18 fick inte alls till det i NHL. Sparks har ett år kvar på sitt kontrakt men hans framtid i NHL-laget är i allra högsta grad oviss.

Sparks och Kaskisuo är jämngamla och det är inte helt uteslutet att Kaskisuo inleder säsongen som Torontos andramålvakt.

Ville Husso (1995)
San Antonio Rampage (St. Louis Blues)
27 matcher – 87,1 % – 3,67

2018–19: Förväntades under säsongen få chansen i NHL men inledde som väntat som farmarlaget San Antonios förstamålvakt. I slutet av oktober var Husso uppkallad till St. Louis men blev snabbt nedskickad igen.

I AHL Husso var darrig och Jordan Binnington, som inledde säsongen som Hussos reserv, tog så småningom över förstaspaden i AHL-laget.

I NHL gick St. Louis dåligt under hösten, inte minst på grund av Jake Allens svajiga målvaktsspel.

Före jul vann Husso ett par matcher i rad och fick lovande besked av sin tränare.

– Var beredd, du kan snart bli uppkallad.

I stället skadade Husso vristen och skadeuppehållet blev hela två månader långt. Istället fick Binnington chansen i NHL och resten är historia. I början av året var St. Louis ligajumbo och då gavs Binnington några matcher i NHL. NHL-rookien tog St. Louis till slutspel och laget spelar nu Stanley Cup-finaler mot Boston.

I nuläget är Husso St. Louis tredjeval.

– En skada och jag får agera reservmålvakt. Därefter en dålig match av den spelande målvakten, och plötsligt är NHL-debuten nära. Då man får chansen måste man ta vara på den, säger Husso.

Efter skadan blev det bara sju AHL-matcher för Husso, i vilka räddningsprocenten var bedrövliga 84,4 procent (135/160 räddningar).

– Inför säsongen var förväntningarna på topp, men visst blev det ett litet bottennapp även för min egen del, konstaterar Husso och säger att lagets försvarsspel var under all kritik.

Kontraktet: Det treåriga nykomlingskontraktet löper ut i sommar och behöver förlängas. Kan i så fall fortsättningsvis fritt hissas mellan NHL och AHL utan att behöva passera waivers.

Nästa säsong: NHL-säsongens komet Jordan Binnington förväntas teckna på en fet förlängning med St. Louis. Jake Allen har tappat mark men har två år kvar på sitt dyra avtal (4,35 miljoner dollar per säsong) som det är svårt för St. Louis att göra sig av med.

Husso är inne på att fortsätta jaga NHL-drömmen.

– Det ser ut som att jag fortsätter i St. Louis. Jag vet att NHL är nära. Nu måste jag jobba hårt i sommar för att vara beredd i höst.