Sudans demokratiaktivister står ensamma samtidigt som militärjuntan samlar stöd

Demokratidemonstranterna i Sudan har lämnats ensamma av omvärlden samtidigt som pengar från bland annat EU flyter in i militärjuntans fickor.

Dödssiffran efter säkerhetsstyrkornas attack mot demonstranterna i Sudans huvudstad Khartoum på måndagen har stigit till över 100.

Samtidigt kommer rapporter om milismän som våldtar, misshandlar och rånar människor på gatorna i staden.

Sudanexperten docent Johan Brosché vid institutionen för freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet säger att utvecklingen är oroväckande.

– Det är en extremt sorglig utvecklig. Demonstrationerna har pågått i sex månader och det är väldigt imponerande att det sudanesiska folket lyckats hålla i gång demonstrationerna så länge och lyckats hålla dem så fredliga, säger han.

Ökänd milisstyrka

Massakern utanför försvarsministeriet utfördes av medlemmar ur specialstyrkan RSF. Upp till 10 000 RSF-soldater rapporteras befinna sig i och omkring Khartoum.

RSF är egentligen en ombildning av den tidigare, ökända Janjaweed-milisen, en grupp som genomförde den etniska utresningen i Darfur och mördade tiotusentals människor i provinsen.

Milisens medlemmar kommer främst från Darfur. Styrkan lyder under Sudans ökända underrättelsetjänst.

RSF leds av general Mohamed Hamdan Dagalo även känd som Hemedti, som också är biträdande ledare för det styrande militärrådet TMC.

Hemedti är en mäktig spelare och rapporteras ha Saudiarabiens stöd i maktkampen. Han ska ha träffat kronprins Mohamed bin Salman under ett besök i Saudiarabien.

Brosché säger att uppgifterna om stödet från Saudiarabien låter trovärdigt. En orsak är att RSF-styrkor deltar i det saudiledda kriget i Jemen. Därför finns det sedan tidigare nära kopplingar mellan Hemedti och saudierna.

Störtade diktatorn al-Bashir

Demonstranterna lyckades tidigare i vår tvinga militären att avsätta den lågvariga diktatorn Omar al-Bashir. Kort därefter fick hans efterträdare gå.

Sedan det har det pågått förhandlingar mellan militären och den civila oppositionen om en övergång till civilt styre. Men nu verkar utvecklingen ha vänt mot det sämre.

Brosché säger att motståndet mot militärstyret säkert kommer att fortsätta i någon form, men att det är oklart vilken form det kommer att ta.

I dag vågar merparten av invånarna i Khartoum inte bege sig ut på gatorna av rädsla för milisstyrkorna. Vittnen talar om vägspärrar och terror på gatorna.

– Vittnesuppgifter talar om att många kroppar slängts i Nilen. Så det faktiska dödstalet kommer vi kanske aldrig att få reda på, säger Brosché.

Lämnade ensamma

Militärstyret samlar stöd från många av de tyngsta spelarna i regionen, bland dem Saudiarabien och Egypten. Samtidigt blockerade Kina och Ryssland i går ett försök att i FN:s säkerhetsråd fördöma våldet.

Demokratiaktivisterna i Sudan står däremot i praktiken ensamma. USA visar inte längre något stort intresse för Sudan och är samtidigt nära allierat med Saudiarabien. Därför är det osannolikt att amerikanerna väljer en aktivare roll i krisen.

EU:s intresse för Sudan begränsar sig i stort till gränsbevakning.

– Att demonstranterna lyckats hålla ut så här länge är ännu mer imponerande sett i skenet av att de har alla utomstående länder emot sig på olika sätt, säger Brosché.

EU-pengar till Hemedti

EU:s intresse för Sudan har under senare år främst handlat om försök att täppa till migrantströmmen över Medelhavet.

Brosché säger att politiken riktat sig in på att få Sudan att stänga sin gräns mot Libyen. Tanken är att det ska minska antalet migranter som försöker ta sig över Medelhavet.

– Det senaste året som jag sett siffror för var 2016. Då gav EU 140 miljoner euro till Sudans regering för att de ska försöka stänga sin gräns.

Delar av gränsen löper i norra Darfur det vill säga Hemedtis hemregion. Därför har Sudans regering gett en stor del av pengarna till honom.

– Meningen är att han med hjälp av sin styrka RSF ska försöka minska antalet flyktingar till Libyen, säger Brosché.

Hemedti och RSF har sedan stoppat en del migranter, men samtidigt bedriver gruppen en lukrativ människosmuggling i samma område, säger Brosché. Det betyder samtidigt att Hemedti har mycket att förlora om det blir ett maktskifte.

– Så det blir en bisarr och hemsk dynamik där EU:s pengar, det vill säga våra skattepengar, går till en person som är högst ansvarig för attackerna mot civila på Khartoums gator.

– Det är inte så som EU tänkt sig det, men det är ett faktum att det är så det blivit. Därför har EU ett ansvar att minska riskerna för ytterligare attacker och på sikt skapa möjligheter för en övergång till civilt styre, säger Brosché.

Splittring i militärrådet?

Samtidigt som RSF fortsatte att sprida skräck på gatorna i Khartoum på onsdagen talade militärrådets ledare Abdel-Fattah al-Burhan till folket på tv.

al-Burhan beklagade våldet och utlovade en utredning. Samtidigt bjöd han in oppositionen till nya villkorslösa förhandlingar.

Vad utspelet betyder är oklart. I går sade al-Burhan att förhandlingarna är över och att nyval kommer att hållas inom nio månader.

Det vill säga så snart att oppositionen inte hinner organisera sig inför valet.

Brosché säger att en möjlighet är att militären är splittrad. Vanliga soldater och lägre officierare inom armén sympatiserar sannolikt i stor utsträckning med demonstranterna.

Samtidigt finns det spänningar mellan armésoldater och medlemmar i de olika miliserna.

Risk för inbördeskrig

Om större delar av armén vänder sig mot Hemedtis styrkor finns det stor risk för inbördeskrig.

– Det skulle kunna leda till allvarliga strider, inte minst för att båda aktörerna redan är tungt beväpnade, säger Brosché.

En annan risk är att oppositionen i Khartoum, som nu utsetts för samma sorts våld som befolkningen i upprorsområden, allierar sig med någon rebellgrupp och för kampen till centrala Sudan.

– Människor som bor i de centrala delarna av landet kan känna att deras försök att nå förändring på fredlig väg endast mötts av våld från regeringen. Det kan få dem att försöka få ett samarbete med någon av grupperna som finns i andra regioner, säger Brosché.

Han tillägger att andra möjliga påtryckningsmetoder är strejker, det har bland annat talats om en pilotstrejk vilket kunde slå hårt mot regeringen.

Men så länge som Saudiarabien är berett att pumpa in pengar så är ekonomiska påtryckningar mindre effektiva.