I naturskyddsområden ska fallna träd ligga kvar, trots risk för skadeinsekter – bristen på död ved hotar många skogslevande arter

Medan man inom skogsbruket har bråttom för att få ut fallna träd ur skogen inom de tidsramar som lagen ställer upp råder ingen brådska alls på naturskyddsområden. Här ska vindfällena ligga kvar, trots risken för skadeinsekter.

Biolog Niclas Fritzén gläder sig åt att nyårsstormen fällde så många träd i Öjen i Vasa.

- När det här händer i ett naturskyddsområde så är vi bara glada för död ved är en stor bristvara, särskilt på skogsbruksmark men också i naturskyddsområden i Finland idag, säger Fritzen.

Fåglarna sjunger och solljuset silas genom trädkronor och grenar ner till mossbeklädda stenar och fuktig mark. Yle Österbotten har åkt ut till Öjens gammelskog i Sundom i Vasa tillsammans med biologen Fritzén.

Det går inte att ta miste på den passion som glimtar till då Fritzén, något tiotal meter in på områdets naturstig, stannar upp och räknar till fyra nya vindfällen. Granar, antagligen fällda av stormen Aapeli på nyårsdagen. Då föll ovanligt stora mängder träd just i det här området.

- Det tar ganska länge för sådana här vindfällen att bli värdefulla för den biologiska mångfalden, men dom är värdefulla, slår Fritzén fast.

Det mesta rensas snabbt bort inom skogsbruket

Inom det finländska skogsbruket är man överlag väldigt snabb med att röja bort alla fallna träd, trots att lagen tillåter att mindre mängder barrträdsstammar ligger kvar. Det här beklagar Niclas Fritzén.

Visst finns en risk för skadeinsekter, där granbarkborren är den mest fruktade, men enligt Fritzén behöver man inte vara överdrivet rädd.

- Det är klart att det finns en liten risk om det är väldigt många granvindfällen på ett litet område att det blir en massförekomst av granbarkborre, men när det gäller enstaka träd eller små grupper av träd som fallit så är risken rätt liten.

Fritzén ser heller ingen konflikt i att privata skogsägare nu med svetten lackande jobbar för att enligt lagens krav få ut fallna träd ur sina skogsskiften medan man på ett område som Öjen låter så mycket som möjligt ligga kvar.

- Nej, ingen direkt konflikt. Lagstiftningen är olika för naturskyddsområden och skogsbruksmark. Tanken är att vi ska upprätthålla den biologiska mångfalden på ett annat sätt i naturskyddsområden än i skogsbruksmark.

Eventuella konflikter som uppstår för att granbarkborre vandrar vidare från ett naturskyddsområde till privatägd mark tar Fritzén inte ställning till. Sådana gånger som detta sker och ekonomiska skador uppstår är staten ersättningsskyldig.

Tickor och baggar

Niclas Fritzén kan inom ett litet område i Öjen se sig omkring och räkna upp många vinster för den biologiska mångfalden, inte minst sedan stormen på nyårsdagen.

- Nu när vi har många vindfällen finns det rotvältor och exempelvis gärdsmygen trivs väldigt bra vid rotvältor och bygger sina bon där.

Och det är inte bara fågel- och insektliv det handlar om.

- Vi har tickor som börjar växa på de här omkullfallna träden. Vissa tickor börjar genast växa på färskt virke och andra så kräver att andra tickor först har murknat upp veden innan dom kommer.

- Det här är en klibbticka, som är en ganska trivial art som kommer i ett tidigt skede både på barr- och lövträd. Den är vanlig, men har den sin funktion för den åstadkommer brunröta i stammen som sedan bereder väg för andra mer sällsynta tickor.

Många arter behöver just tid och mer murket virke för att trivas. Åter tar Niclas Fritzén en ticka som exempel.

- Det kommer med tiden också insekter som lever i tickorna. Det kan finnas en uppsjö av olika insekter i dem. Tar man in en gammal fnöskticka som man ser att har insekthål i och föder upp insekter ur den, då börjar det komma alla möjliga skalbaggar ur den, det kan komma harkrankar vars larver lever i den och det kan komma gallmyggor.

- Alla de här har sedan sina egna parasitsteklar så det är ett helt litet ekosystem i en enda ticka, säger Fritzén förtjust.

Brist på gammalt grovt virke hotar många arter

På Öjens naturskyddsområde har ingen noggrann inventering gjorts och därför vet man inte exakt vilka arter som lever här.

I ett område där exceptionellt många grova trädstammar föll i stormen Aapeli har biologer från föreningen Ostrobothnia Australis placerat ut fönsterfällor för att ta reda på mer. Flygande skalbaggar krockar mot fönstret, samlas upp i en balja och ger forskarna viktiga ledtrådar.

- Samtidigt får vi också veta vilka mängder barkborrar det kommer att uppstå i det här området, då finns det också svart på vitt senare ifall det skulle uppstå skador på närliggande skogar, säger Niclas Fritzén.

Fritzén hoppas att det ska visa sig att många olika arter trivs i området. Brist på gammalt och grovt virke är en så stor bristvara i de finländska skogarna att hela tio procent av alla skogslevande arter klassas som hotade i den nya rödlistan.

- Av alla rödlistade arter så är omkring 30 procent sådana som hotas av skogsbruksåtgärdrer. Det handlar om över 700 arter. Hälften av de här arterna är sin tur beroende av död ved eller gamla grova träd.

Arterna lider ofta av dålig spridningsförmåga och de är ofta beroende av att det finns en kontinuitet av gammal skog och dött virke.

- Spridningsförmågan hos vissa skalbaggar kan vara några hundratals meter så då bör det med jämna mellanrum falla grova träd. Det kan kräva 10, 15 eller rentav 20 år innan stammarna är i lämplig nedbrytningsgrad för att insekterna ska trivas i dem.

Vindfällen efter nyårsstormen blir ohjälpligt kvar i skogen – risk att skadeinsekter får fotfäste

Granbarkborre dödar snabbt och orsakar stora förluster.