Heroinlangare, mördare och en underjordisk gång – eskapism har hjälpt författaren att komma över sina barndomstrauman

När Trent Dalton är sex år gammal hittar han och hans bröder en hemlig gång under huset där de bor. Gången börjar i garderoben i sovrummet och slutar under utedasset. Det enda som finns i gången är en röd telefon.

Trent Dalton är journalist och författare baserad i Brisbane, Australien. Den delvis självbiografiska debutboken Boy swallows Universe (2018) gjorde direkt en braksuccé och Trent har vunnit en drös med prestigefyllda priser för boken.

De flesta författare måste fantisera ihop levande karaktärer, hitta på och konstruera en fantastisk storyline ur endast tunn luft. Trent behövde bara blicka bakåt och tänka på sin egen barndom då han skrev boken.

Han var en av den tidens mest framgångsrika och farligaste heroinlangare i Brisbanes förorter

– Min mamma säger att boken är självbiografisk till femtio procent. Jag säger sextio, men det är för att mamma inte vet om de där extra tio procenterna som pågick i mitt galna huvud när jag var barn.

Styvpappa var heroinlangare

– Allting började med att min mamma på 1980-talet blev förälskad i en man, jag kallar honom Lyle i boken, och det var också den första mannen jag älskade i mitt liv. Min riktiga pappa kände jag inte så bra och han var inte närvarande, så Lyle intog positionen som fadersfigur för mig. Men Lyle var också annat än en pappa, han var under 80- och 90-talet en av den tidens mest framgångsrika och farligaste heroinlangare i Brisbanes förorter.

Det finns ett oändligt mörker och märkliga saker där ute som man kanske inte ska ta del av i den unga ålder som jag var

Han var kanske en av de värsta langarna, men han var också den personen som visade Trent hur man respekterar en kvinna och han lärde honom vad kärlek var.

– Jag har tre äldre bröder Joel, Ben och Jesse. En dag knackar min äldsta bror Joel mej på axeln och säger att vi andra måste följa med och se vad han har hittat. Vi går in i vår styvpappa Lyles sovrum och in i hans garderob som är inbyggd i väggen. Min bror Joel sätter sig på knäna och trycker med händerna mot den bakre väggens panel som har någon sorts mekanism som gör att väggen glider åt sidan och en gång uppenbarar sig. Min bror sticker in sina ben i gången och försvinner in i mörkret. Mitt huvud exploderar av iver och upphetsning. Jag kastar mej efter Joel.

Den underjordiska gången

Deras styvpappa Lyle har byggt den hemliga gången under sitt sovrum för att kunna fly när som helst han så behöver. Eller när han behöver ett säkert gömställe för sitt knarklager. Golvet är gjort av jord och väggarna är byggda av röda tegelstenar. Det är kallt och fuktigt där nere i gången. Och ohyggligt mörkt. Men där finns en sak, en röd telefon.

– För mig var det ett banbrytande ögonblick, för just då i den stunden insåg jag, en sex år gammal vild och smutsig pojke, barfota och med skit mellan tårna, att det finns oanade mängder alternativa universum där ute. Dessa världar som de vuxna gjorde allt för att försöka dölja för oss barn. Det finns ett oändligt mörker och märkliga saker där ute som man kanske inte ska ta del av i den unga ålder som jag var.

Barnvakten var en dömd mördare

Trents styvpappa Lyle blir en dag fast av polisen och hamnar i fängelset Boggo Road Gaol, där han får sitta av tio för heroinlangning och -innehav. I samma fängelse satt en annan person också av tid, nämligen den ökända Arthur “Slim” Halliday. Också kallad för The Houdini of Boggo Road, Slim lyckades fly två gånger från fängelset innan han slutligen år 1952 blir dömd till ett 30 år långt straff för mordet på en taxichaufför. Den 23 år gamla Cold Coast taxichauffören Athol McCowan.

Arthur Slim Halliday blev villkorligt frigiven 1976, då 66 år gammal. Slims och den lilla pojken Trents vägar skulle komma att korsas några år senare i livet.

Han var en mördare sade de till den lilla pojken

– Jag har minnen från när jag var liten av en väldigt trevlig och sympatisk äldre man som berättade de mest otroliga historier. Det var Slim Halliday, han var min barnvakt. Jag fick sitta i hans knä medan han körde sin rostiga gamla bil, jag fick svänga på ratten och tuta. Jag älskade den mannen. Han blev lite av en fadersgestalt för mig han med.

Trents bröder avslöjade snabbt nog att Slim var känd för annat än att låta Trent köra omkring i hans gamla bil. Han var en mördare sade de till den lilla pojken.

– Jag minns att jag genast tog till mig vad de sade och fantiserade ihop att Slim, som alltid hade med sig en kam med mycket tunna och vassa “tänder” som han använde för att kamma bakåt sitt hår, hade dödat den där stackars taxichauffören genom att luta sig in genom fönstret på bilen och skära av nacken av honom med sin sylvassa kam. Är det inte ett bisarrt minne?

Vad blir det av en pojke som vuxit upp under sådana omständigheter?

Alltid då Trents mamma och styvpappa var ute och gjorde “affärer” dvs langade heroin, fick Slim ställa upp som barnvakt.

Slim Halliday dog år 1987, då var Trent endast 8 år gammal.

Skrev av sig sina barndomstrauman

– Under en period på omkring 15 år var jag omringad av en enda röra av droganvändning, våld i hemmet, alkoholanvändning och ångest. Jag har funderat många gånger vad det gör åt ett barns hjärna, vad blir det av en pojke som vuxit upp under sådana omständigheter?

Hans väsentligaste förutsägelse är meningen “ditt slut är en död blå fågel” som han skriver åt Tytus Broz, stadens mest beryktade knarkkung

Det som gjorde att Trent kunnat komma över sina barndomstrauman var att han skrev.

– Jag hittade på ett alter ego till mig, den 12-åriga pojken Eli Bell som boken handlar om. Eli är mycket smartare och modigare än vad jag är, han vågar gå in i alla de där små mörka rummen i mitt medvetande och öppna dörren och vädra lite, skrattar Trent.

Men den största hjälpen var givetvis det stöd han fick av sina äldre bröder Joel, Ben och Jesse, de har alla blivit nedkokade till en person i boken, den fiktiva storebrodern August. En storebror som i boken har förlorat talförmågan och kommunicerar endast genom att skriva förutsägelser om framtiden i luften. Hans väsentligaste förutsägelse är meningen “ditt slut är en död blå fågel” som han skriver åt Tytus Broz, stadens mest beryktade knarkkung. Trent säger att den meningen är kärnan av det magiska som han trollat fram från en djup och dyster tid i sitt liv.

– Som sexåring ser man på det som händer omkring en med en romantiserad blick och tycker att allting är väldigt spännande. Som 13-åring ser du på samma sak på ett helt annat sätt. Det blir mitt i allt väldigt realistiskt och det var min äldsta bror Joel som städade upp runt omkring oss, det var han som fick oss att stå ut, det var han som valde en annan bana i livet än den verklighet vi växte upp med. Tack vare min äldsta bror tog jag mig själv i nacken och utbildade mig, blev journalist och i dag är jag författare.

Trents äldsta bror Joel är i dag yrkesmilitär. Ironiskt nog valde han totalt motsatt sida från det liv han växte upp med, omringad av kriminella knarklangare.

Den röda telefonen i den underjordiska gången då? Ja den både hjälpte och stjälpte Lyle i hans knarkaffärer.