Språkkolumnen: Språkförändringar är tecken på att språket lever
Någon gång för flera år sedan fick jag höra att dåtid inte längre kallas imperfekt när man talar om svensk grammatik. Preteritum heter det nu för tiden, sades det. Och jag som fram till dess inte ens hört om tempusformen preteritum tyckte det var en fruktansvärt onödig förändring – det är ju imperfekt det alltid hetat så varför måste man ändra på det nu?!
Min spontana reaktion på denna lilla förändring var motvilja och negativitet. Och det verkar vara en vanlig reaktion på olika förändringar i språket. Oberoende förändringens storleksgrad möts den allt som oftast med missnöje och utdragna, hätska debatter – det diskuteras i tidningarna, bland vännerna, i otaliga Facebookgrupper och, så klart, inom akademiska kretsar.
Diskussionerna går heta eftersom språk, speciellt det egna modersmålet, är känslo- och värdeladdat. Det språk man lärt sig i skolan, då riktlinjerna för språkriktighet såg ut på ett visst sätt och man själv blev tillrättavisad om man inte följde dem, är ofta det språk man tycker är rätt. Det är det vackraste, det mest naturliga, det som man starkast identifierar sig med.
Det är därför inte konstigt att en vanlig reaktion på mera omfattande språkförändringar är att utbrista utbrista att språket förfaller. Att vi driver det in i fördärvet. Att dessa nymodigheter tar livet av vårt älskade språk. Men språket har alltid förändrats och kommer alltid att förändras. Per Lagerholm, fil.dr i nordiska språk, skriver i Språknormer och språkvärdering att språket både speglar och konstruerar människans liv, och eftersom människan och omvärlden förändras förändras också språket.
Det språk dina far- och morföräldrar talade och skrev är inte detsamma som du använder i dag. De facto är det språk du lärde dig ett förändrat språk, ett språk som folk på 1800-talet skulle ha förfasat sig över. Språket är mänskligt, skriver Lagerholm, och det går inte att separera språket från människan: ”Det innebär att den som påstår att språket blir allt sämre påstår samtidigt att människan blir allt sämre.”
Tvärtemot vad de argaste rösterna hävdar när vi anammar nya sätt att skriva och tala, är språkförändringar tecken på att språket lever, att det har användare som håller liv i det. Ett levande språk måste förändras hela tiden; med varje användare, med varje situation. Du behöver inte tycka om alla förändringar, det räcker om du kan acceptera dem. För det enda språk som inte förändras är det döda språket, och är inte det ett värre öde?
Språkkolumnen skrivs av språkvårdarna vid Svensk presstjänst. Den publiceras på Svenska.yle.fi och i de finlandssvenska dagstidningarna.
Språkkolumnen
Språkkolumnen: Vem vill ha socker i botten och grädde på moset?
Det som en kallar en delikatess kan en annan avsky
Språkkolumnen: Klimatet är i fokus när nya ord bildas
Klimatorden har blivit allmänspråkliga.
Språkkolumnen: Vem får färst julklappar i år?
Ordet färst är fullt levande i vårt språk.
Språkkolumnen: Under 2020-talet kommer jag sluta använda att
Finlandssvenskar petar ibland in för många "att".
Språkkolumnen: Språkets första hjälpen-låda
Vill du förstå danska, norska och svenska bättre?
Språkkolumnen: I kläm mellan TE och arbets- och näringsbyrån
Nya myndigheter kan inte namnges i en handvändning.
Språkkolumnen: I eufemismernas mångsidiga värld råder både värdighet och fördunkling
Ibland kan man inte säga något rakt på sak.
Språkkolumnen: Med tränat loppisöga kan man loppa på loppisar
Vilka ord använder man för att köpa och sälja begagnat?
Språkkolumnen: Språkförändringar är tecken på att språket lever
Motvilja är en vanlig reaktion på språkförändringar.
Språkkolumnen: Det finns mycket jag bör som jag inte gör
Bör passar perfekt i politiken.
Språkkolumnen: Att känna flygskam och smygflyga
Substantivet skam och verbet skämmas har fått ett uppsving.
Språkkolumnen: Tuppluren gör dig pigg som en mört
Orden avslöjar hur vi uppfattar djuren.
Språkkolumnen: Jag självoptimerar med nya ord
Deplatforming och självoptimering blev aktuella 2018.
Språkkolumnen: Skuggor som ruvar och under som sias
"Jag har aldrig varit lucia."
Språkkolumnen: En influencer ger också språkliga influenser
Influerare och influencers konkurrerar sinsemellan.
Språkkolumnen: När man är själv är man ensam
Många väljer att försöka dölja den ofrivilliga ensamheten.
Språkkolumnen: Man kan inte kila före när man hämtar barnen
Ska barnen hämtas på morgonen eller eftermiddagen?
Språkkolumnen: Symbolerna som förstärker känslorna
Behöver vi emojier för att uttrycka känslor i skrift?
Språkkolumnen: Professionellt väderprat är som en välkänd melodi
Vi hajar till om uttalet avviker från det vi är vana vid.
Språkkolumnen: Skumläsning ställer stora krav på texterna
Måste webbtexter anpassas så att de tilltalar skumläsarna?
Språkkolumnen: Att lämna i Sverige och i Finland
Får man ”lämna” utan att nämna vad eller vem man lämnar?
Språkkolumnen: Kommat har stor betydelse
Också professionella skribenter behöver hjälp med kommat.
Språkkolumnen: Ett vårdat mediespråk kräver tid
Så här jobbar språkstödet på Svenska Yle.
Språkkolumnen: Med ord påverkar vi
Våra mest laddade ord är de som sårar och kränker andra.
Språkkolumnen: Hjärtana bankar för rätt böjda former
Heter det flera videon eller videor, flera taxin eller vad?
Språkkolumnen: Nu ser vi hashtaggar i nyhetsspråket
Hashtaggarna blir förmodligen flera i framtiden.
Språkkolumnen: Som det heter på god finlandssvenska
Övning ger färdighet om man vill briljera på svenska.
Språkkolumnen: Verktyg som hjälper vässa språket
Man är aldrig fullärd.
Språkkolumnen: Den ofrivillige översättaren och hans falska vänner
En journalist ägnar mycket tid åt finska texter.
Språkkolumnen: Nya fenomen behöver nya ord
Nyord skapas så gott som varje dag.
Språkkolumnen: När det kommer till sånt som en
Gamla uttryck kan få ett uppsving tack vare engelskan.
Språkkolumnen: Ordets skönhet kommer inifrån
"Svenskans vackraste ord är himmelsblå."
Språkkolumnen: Kan man roa sig med partiklar?
Heter det sätt ner dig eller sätt dig ner?
Språkkolumnen: En story, flera storyer – eller storys?
Hur ska man hantera engelska ord i svensk text?
Språkkolumnen: Kejsarens nya språkkläder
Vad lurar bakom det enkla och det komplicerade maktspråket?
Språkkolumnen: Vart tar vart vägen?
Hur ska man använda vart och var rätt?
Språkkolumnen: Det är de små detaljerna som gör det
Uttalar du rätt når budskapet lättare fram.
Diskussion om artikeln