Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Språkkolumnen: Språkförändringar är tecken på att språket lever

Från 2019
inzoomat från SAOB på ordet "ni"
Bild: Yle/Jasmine Nedergård

Någon gång för flera år sedan fick jag höra att dåtid inte längre kallas imperfekt när man talar om svensk grammatik. Preteritum heter det nu för tiden, sades det. Och jag som fram till dess inte ens hört om tempusformen preteritum tyckte det var en fruktansvärt onödig förändring – det är ju imperfekt det alltid hetat så varför måste man ändra på det nu?!

Min spontana reaktion på denna lilla förändring var motvilja och negativitet. Och det verkar vara en vanlig reaktion på olika förändringar i språket. Oberoende förändringens storleksgrad möts den allt som oftast med missnöje och utdragna, hätska debatter – det diskuteras i tidningarna, bland vännerna, i otaliga Facebookgrupper och, så klart, inom akademiska kretsar.

Diskussionerna går heta eftersom språk, speciellt det egna modersmålet, är känslo- och värdeladdat. Det språk man lärt sig i skolan, då riktlinjerna för språkriktighet såg ut på ett visst sätt och man själv blev tillrättavisad om man inte följde dem, är ofta det språk man tycker är rätt. Det är det vackraste, det mest naturliga, det som man starkast identifierar sig med.

Det är därför inte konstigt att en vanlig reaktion på mera omfattande språkförändringar är att utbrista utbrista att språket förfaller. Att vi driver det in i fördärvet. Att dessa nymodigheter tar livet av vårt älskade språk. Men språket har alltid förändrats och kommer alltid att förändras. Per Lagerholm, fil.dr i nordiska språk, skriver i Språknormer och språkvärdering att språket både speglar och konstruerar människans liv, och eftersom människan och omvärlden förändras förändras också språket.

Det språk dina far- och morföräldrar talade och skrev är inte detsamma som du använder i dag. De facto är det språk du lärde dig ett förändrat språk, ett språk som folk på 1800-talet skulle ha förfasat sig över. Språket är mänskligt, skriver Lagerholm, och det går inte att separera språket från människan: ”Det innebär att den som påstår att språket blir allt sämre påstår samtidigt att människan blir allt sämre.”

Tvärtemot vad de argaste rösterna hävdar när vi anammar nya sätt att skriva och tala, är språkförändringar tecken på att språket lever, att det har användare som håller liv i det. Ett levande språk måste förändras hela tiden; med varje användare, med varje situation. Du behöver inte tycka om alla förändringar, det räcker om du kan acceptera dem. För det enda språk som inte förändras är det döda språket, och är inte det ett värre öde?

Språkkolumnen skrivs av språkvårdarna vid Svensk presstjänst. Den publiceras på Svenska.yle.fi och i de finlandssvenska dagstidningarna.

Språkkolumnen

Minna Levälahti

Språkkolumnen: Vem får färst julklappar i år?

Ordet färst är fullt levande i vårt språk.

Solveig Arle ler mot kameran.

Språkkolumnen: Språkets första hjälpen-låda

Vill du förstå danska, norska och svenska bättre?

Minna Levälahti

Språkkolumnen: Med tränat loppisöga kan man loppa på loppisar

Vilka ord använder man för att köpa och sälja begagnat?

inzoomat från SAOB på ordet "ni"

Språkkolumnen: Språkförändringar är tecken på att språket lever

Motvilja är en vanlig reaktion på språkförändringar.

Porträtt av språkvårdaren

Språkkolumnen: Att känna flygskam och smygflyga

Substantivet skam och verbet skämmas har fått ett uppsving.

Minna Levälahti

Språkkolumnen: Jag självoptimerar med nya ord

Deplatforming och självoptimering blev aktuella 2018.

Porträtt av språkvårdaren

Språkkolumnen: När man är själv är man ensam

Många väljer att försöka dölja den ofrivilliga ensamheten.

Porträttbild på Minna Levälahti.

Språkkolumnen: Man kan inte kila före när man hämtar barnen

Ska barnen hämtas på morgonen eller eftermiddagen?

Porträtt av språkvårdaren

Språkkolumnen: Symbolerna som förstärker känslorna

Behöver vi emojier för att uttrycka känslor i skrift?

Porträttbild på Minna Levälahti.

Språkkolumnen: Professionellt väderprat är som en välkänd melodi

Vi hajar till om uttalet avviker från det vi är vana vid.

Porträtt av språkvårdaren

Språkkolumnen: Skumläsning ställer stora krav på texterna

Måste webbtexter anpassas så att de tilltalar skumläsarna?

Porträttbild på Minna Levälahti.

Språkkolumnen: Att lämna i Sverige och i Finland

Får man ”lämna” utan att nämna vad eller vem man lämnar?

Porträtt av språkvårdaren

Språkkolumnen: Kommat har stor betydelse

Också professionella skribenter behöver hjälp med kommat.

Porträttbild på Minna Levälahti.

Språkkolumnen: Ett vårdat mediespråk kräver tid

Så här jobbar språkstödet på Svenska Yle.

Porträtt av språkvårdaren

Språkkolumnen: Med ord påverkar vi

Våra mest laddade ord är de som sårar och kränker andra.

Porträttbild på Minna Levälahti.

Språkkolumnen: Hjärtana bankar för rätt böjda former

Heter det flera videon eller videor, flera taxin eller vad?

Språkvårdare Charlotta Svenskberg.

Språkkolumnen: Nu ser vi hashtaggar i nyhetsspråket

Hashtaggarna blir förmodligen flera i framtiden.

Porträttbild på Minna Levälahti.

Språkkolumnen: Som det heter på god finlandssvenska

Övning ger färdighet om man vill briljera på svenska.

Porträttbild på Minna Levälahti.

Språkkolumnen: När det kommer till sånt som en

Gamla uttryck kan få ett uppsving tack vare engelskan.

Språkvårdare Charlotta Svenskberg.

Språkkolumnen: Ordets skönhet kommer inifrån

"Svenskans vackraste ord är himmelsblå."

Porträttbild på Minna Levälahti.

Språkkolumnen: Kan man roa sig med partiklar?

Heter det sätt ner dig eller sätt dig ner?

Porträttbild på Minna Levälahti.

Språkkolumnen: Kejsarens nya språkkläder

Vad lurar bakom det enkla och det komplicerade maktspråket?

Charlotta Svenskberg är mediespråkvårdare vis Svensk presstjänst.

Språkkolumnen: Vart tar vart vägen?

Hur ska man använda vart och var rätt?