Terhi Pilkes lifestyle-butik i Korpo bara växer: "Jag har alltid trott på skärgården och skärgårdens dragningskraft"

Hur lyckas man bygga upp en stor lifestyle-butik på en skärgårdsort där det bor 900 personer? Eller vända den negativa trenden med att en bys service försvinner? Och driva en stor restaurang på ett otippat ställe. Vi fick ett publiktips om en eldsjäl som får saker och hända, och beslöt leta upp några till.
Har du fler tips? Fyll i formuläret längst ner.

Det är ofta så att “det där borde göras” och “någon borde göra det där”, men den där någon kommer aldrig igång om inte det finns en eldsjäl bakom som får gänget med sig, och får saker och ting att börja hända. Då funkar det.

Gunilla Wasström, verksamhetsledare, Pomoväst

Eldsjäl i Korpo: Terhi Pilke

Vi fick ett tips från publiken om en eldsjäl. Det gällde företagaren Terhi Pilke i Korpo som vi fick veta var duktig på att marknadsföra inte bara sig själv utan hela skärgården. Hon hittar nya sätt att locka kunder till alla företag, vågar satsa och tar in nya idéer och trender.

Terhi driver lifestyle-butiken Amalias hem i Korpo startade småskaligt för elva år sedan.

- Jag började väldigt litet. Jag öppnade ett konto, Amalias konto, och satte in 800 euro. Med det köpte jag en mjölkkärra, en printer och lite tyg och så började jag sy. Jag gjorde det mesta själv i början, och erbjöd sytjänster.

Hon fick en beställning på gardiner till en större stuga och på Korpo torg så sålde hon sin egna produkter tillsammans med grejer från en dansk inredningsfirma.

Korpo är en ort med cirka 900 invånare och för att komma dit ska man ta två färjor.
Trodde du verkligen att det skulle gå att ha en lifestyle-butik på en så liten ort?

- På något vis trodde jag, jo. Jag har bott i Sverige och där såg jag att det fanns fina butiker på de konstigaste ställen. Jag har alltid trott på skärgården och skärgårdens dragningskraft och visste att här finns sommarstugor. Men inte vet jag om jag vågade tro att det skulle bli så här stort som det är idag.

Jag har bott i Sverige och där såg jag att det fanns fina butiker på de konstigaste ställen.

Hon konstaterar också att det saknades något liknande i Korpo. Verksamheten har utökats gradvis.

- Under elva års tid har det sedan sakta vuxit från det här torgbordet till 30-40 kvadratmeter i Stabshuset och nu utökade jag till 150 kvadratmeter. Sakta har jag fått min kundkrets och vågat tro på det här.

Största kundgruppen är de fritidsboende, förutom skärgårdsborna.
Ofta på helgerna kommer det också damer från Åbo och shoppar och på sommaren turister som åker förbi.

Så Korpodamer vågar komma och utgår från att grannen inte är likadant klädd?

Jo, de har blivit duktiga på att veta att de vågar. Jag har ett brett sortiment men av varje plagg finns det oftast bara ett nummer. Risken att man går med likadana kläder som grannen är ganska liten och i värsta fall kan jag lite tipsa att “hej, hej..”.

Näthandeln som hon haft i tre år är också viktig för henne.
Utan den skulle jag inte kunna ha så här stort sortiment. Den har gjort att jag kan ha en anställd på heltid.

Hon jobbade tidigare på ett äldreboende och sade upp sig då hon hade haft Amalias hem i fem år och hade tagit yrkesexamen inom företagande.

- Det var en manlig sommargäst som sa “ja, ja du kan ju alltid gå tillbaka sedan, men du borde prova på det här”. Nu har han kanske lite ångrat det ibland för frun är shoppar här ofta,skrattar Terhi.

Terhi samarbetar aktivt med både företagare och byns invånare. Hon håller bland annat i trådarna för något som kallas för Ladies night.

- Det är ett samarbete med en restaurang i byn. De lagar maten och vi bjuder tillsammans in damer. Sedan har jag Korpodamer som modeller och de visar upp skor, väskor och kläder för säsongen. Jag strävar till att ha olika storlekars damer och åldern var senast från 25 till 64.

Hon säger att det uppskattas att det är vanliga kvinnor som är modeller.

- Då vågar andra också fundera mera på kläder såsom att “kanske jag också skulle passa i sådana där blommiga byxor”.

Jag tog sådana kläder med som jag tänkte att skulle passa dem, klädde dem och tog bilder samtidigt som de berättade om sin verksamhet.

Terhi bloggar också.

- Förra våren fick jag en idé. Jag kontaktade olika företagare i Korpo, såsom frisörer, fotvårdare eller hyresstugägare. Jag tog sådana kläder med som jag tänkte att skulle passa dem, klädde dem och tog bilder samtidigt som de berättade om sin verksamhet. Och jag berättade allt i bloggen och lade ut bilderna, säger hon och berättar att det var både uppskattat och kul, säger hon.

Eldsjäl i Bromarv: Henrik Huldin

I Bromarv minskade servicen efter hand och speciellt år 2016 var ett ganska dramatiskt år för den avsides belägna byn. Staden beslöt då stänga äldreboendet Bromarvhemmet och flera arbetsplatser försvann, samtidigt som det låg ett stängningshot över skolan.

Vi har haft många bybor, till och med sommar- Bromarvbor, med och hjälpa.

Men byarådet beslöt att den negativa trenden skulle vändas och fick sedan både bybor och de lokala företagen med sig. Möten hölls i byn där man dryftade framtiden och många ville jobba för byn.

Idag är känslan en helt annan- ny service och bland annat flera restauranger har öppnat. Byns centrala punkt hamnen har fått ett rejält lyft och invigdes nyligen.

Henrik Huldin är ordförande för Bromarv byaråd som hållit i trådarna.

- En viktig del av det här projektet är just den frivilliga arbetskraft från byn som har ställt upp. Vi har haft många bybor, till och med sommar- Bromarvbor, med och hjälpa, säger han.

Förutom att hamnområdet är moderniserat och förstorat så finns här nu också en bränslestation.

- Vi kan idag erbjuda ganska bra service åt både torgförsäljare och båtgäster. Men det är ingalunda enbart hamnen som drar nytta av det här utan det fungerar som en liten motor för hela byn.

För det mesta har allting gått i positiv anda när Bromarvs hamnområde har piffats upp, men det har också funnits motstånd.

- Det finns en liten grupp som ihärdigt har trott att det här inte blir till någonting, men med lite stolthet kan vi idag konstatera att jag tror vi har lyckats.

Är det den västnyländska jonej-mentaliteten?

- Säkert är det en del av det, och en del jantelag som spelar in här. Men får inte visa sig för duktig.

Utmaningen blir nu att utnyttja investeringen på bästa sätt och ta vara på det som har producerats.

- Flera besökare, flera båtbesök och liknande. Allt gynnar hela byn. Både butiken, restaurangerna, caféer, med mera.

Det finns en liten grupp som ihärdigt har trott att det här inte blir till någonting, men med lite stolthet kan vi idag konstatera att jag tror vi har lyckats.

Byarådet uppmärksammades nyligen för sina insatser och fick tillsammans med bybutiken kulturpriset Kompassrosen som förutom ära och berömmelse innebar en summa på 15.000 euro.

Eldsjäl i Molpe: Ulf Stenlund

Restaurang Strand-Mölle verkar på en otippad plats, i den lilla skärgårdsbyn Molpe.

- Gästerna kommer från väldigt olika platser. Vi har stamgäster som jobbar här i närheten och kommer till lunchen. Men det är riktigt roligt att vi också får in gäster från hela världen, säger krögaren Ulf Stenlund.

Strand-Mölle blev årets företag i Korsnäs år 2016. Han tror att en del av restaurangens framgång är det fina läget vid havet.

- Man vill komma hit och äta och titta på vattnet, det är rogivande, säger han.

Men restaurangen satsar också på närproducerade råvaror, såsom vilt och fisk.

- Med fisken har vi ett underbart läge, jag brukar säga att det är lite fusk. Vi har fem- sex personer här i byn som lever på fiske så vi får alltid färsk fisk. Det är fantastiskt, säger han.

Med fisken har vi ett underbart läge, jag brukar säga att det är lite fusk.

Men utmaningar finns förstås och en av dem är vintern då det är betydligt svårare att få verksamheten att gå runt. Men Ulf har ett knep.

- Du måste försöka vara lite annorlunda och inte göra “mainstream”, säger han.