Brexit är bra för konsten — rädsla och ångest är som gödsel för konstnärer

Den brittiska konstnären, keramikern Michael Czerwinski, är inte nådig i sin kritik av ett brexit för England. Han säger att man kan skylla brexit på ovisshet, lögner och rädslor. Men främst handlar brexit om rasism. Samtidigt anser han att det är bra att livet är hemskt ibland, eftersom konstnärer då måste reagera, vara kreativa och börja skapa.

Studion är belägen på tredje våningen i en gammal fabrikslokal i centrala London. Trägolvet knarrar under mej när jag stiger in i studion, som känns både mysig och fräsch. Det är enkla fönster och det drar mellan springorna. Men här finns en känsla av lugn och frihet som ger inspiration och skaparglädje.

Keramikern Michael Czerwinski har jobbat en hel del för att få studion att se hemtrevlig ut, bland annat har han lackat golven, satt upp en mellanvägg till köket och putsat upp kakelugnen som pryder ena väggen.

Det finns saker överallt. Borden är överbelamrade av ritningar, tidningar och tomma kartonger som är på väg att bli konstverk.

— Jag tycker att brexit redan påverkat oss till stor del, och när jag säger oss menar jag inte bara konstnärer och artister utan alla, precis alla som bor här. Främst har det påverkat humöret i vårt land. Den här situationen skapar rädsla och ångest och också en stor dos pessimism.

Keramiker och lärare

Michael Czerwinski är utbildad keramiker men jobbar mest med skulpturer gjorda av lera, han designar keramik och är kurator för olika konstutställningar. Han jobbar också som lärare.

—Jag undervisar också internationella programmet på London College of Fashion, mina studerande kommer främst från Europa och resten av världen, mycket få från England.

Michael ser ändå med en liten gnutta optimism på situationen landet befinner sig i nu. Han är av den åsikten att livet behöver vara svårt för konstnärer så att man sedan tvingas reagera på situationen och därigenom börja skapa.

Man kan se det som att dåliga tider oftast är bra tider för konstnärer

— Vi måste konstant ha spänning för att kunna vara kreativa. På lång sikt får jag som konstnär energi av det. Vi behöver ständigt utmanas och ha upplevelser i våra liv som tvingar oss att reagera. Jag behöver en passion och jag behöver få föra fram ett budskap. Jag behöver en svår situation som tvingar mej att hitta min egen röst för att kunna uttrycka min åsikt. Brexit har redan gett den situationen åt oss och fortsätter att göra det. Konstnärer frodas av svåra situationer som skapar rädsla och ångest.

Brexit - källa till inspiration

Inne i det lilla köket slamrar Michael med kaffekoppar, han frågar först om jag vill ha te men tillreder snabbt en kopp espresso på min begäran. Det lilla runda bordet är det enda som inte är överbelamrat med saker och vi ställer ner kopparna och sätter oss.

Michael tror att brexit och allt vad det för med sej i framtiden kommer vara en källa till inspiration för skapande av spännande konst.

Den ekonomiska nedgången som har skett i England under de senaste åren är en bra orsak att känna sej sporrad

— Men eftersom jag bor och är verksam i London så är det nu just väldigt tungt och utmanande. London är och har blivit väldigt dyrt. Staden är full av investerare, fylld till bristningsgränsen, alla hörn i alla byggnader är packade av folk som är här för att göra pengar på situationen i vårt land.

— Konstnärerna blir allt mer knuffade mot utkanten av staden och snart puffar de ut oss helt och hållet. Helt säkert i varje fall är att brexit kommer att föra med sej en period av ekonomisk nedgång. I och med det kommer investerarna att sticka och staden kommer att bli övergiven igen. Vi kommer att återfå våra rum, vi kommer att ha mer utrymme och mer tid för att uttrycka oss och vara kreativa igen.

Ekonomisk nedgång påverkar

Michael påpekar att det är viktigt att man i en stad som London får uttrycka sig som en konstnär. En konstnär söker hela tiden efter saker som motiverar. Den ekonomiska nedgången som har skett i England under de senaste åren är en bra orsak att känna sej sporrad.

— Man kan se det som att dåliga tider oftast är bra tider för konstnärer. Man får en positiv avkastning ur en negativ situation, skrattar Michael.

Övervägt att flytta bort

Michael medger att han flera gånger allvarligt har övervägt att flytta från England, men säger sej ändå innerst inne vara en Londonbo.

— Det säger jag trots att jag är andra generationens invandrare, liksom många andra här i London. Jag upplever att jag har ett förhållande både till och med den här staden. Men att lämna, överge staden bara för att saker som är utanför min kontroll blir jobbiga, eller inte faller mej i smaken skulle vara samma sak som att göra en otjänst till min identitet. Jag har min identitet i London. Men samtidigt som jag säger det så vill jag bli mer internationellt orienterad och jag vill verkligen inte förlora Europa. Och betyder det att jag i så fall måste flytta till Europa så gör jag det.

Varför hände brexit England?

— Vi britter är nästan aldrig de kreativa anstiftarna. Ser vi någon annan göra något bra så tar vi det och springer iväg med det. Så som vi gjorde med industrialiseringen på 1700-talet
och med modernismen på 1950 och -60-talet. Nu har vi gjort samma sak, vi har skapat ett vakuum igen där allting håller på att gå åt fanders. Medan vi desperat letar efter något som kunde göra allting rätt igen.

Går man till botten med det hela handlar det om rädsla för det främmande

Michael tycker att det i grund och botten handlar om en sort brittisk komplexitet. Han menar att när britterna blir inringade i ett hörn börjar de frodas.

— Vi tycker att vi är otroliga men plötsligt går det upp för oss att vi inte är det. Vi panikerar och gör allt för att verka fantastiska tills vi uppfattas som goda igen. Jag tror att bilden ytterligare är svårare att förnimma än så. Komplexiteten kommer från underliggande spänningar i vårt land. Ett missnöje och ångest inför Englands personliga framtid. Rörelser i vårt land har utnyttjat ångesten och spänningarna med mycket simpla svar och lösningar. Svaren är att skylla allting på utlänningarna/invandrarna (the foreigners). Människorna som invaderar oss, människorna som rövar oss på vår identitet, människorna som tar bort vår välfärd.

Rasism grundorsaken till brexit

Går man till botten med det hela handlar det om rädsla för det främmande, alltså en rädsla för utlänningarna. Det är Michael helt övertygad om. Han säger att många av de som är på andra sidan upplever detta som verkligen avskyvärt och vidrigt.

— Vi hör ångesten resonera igen, den fungerar som bränsle för att elda på de rasistiska principerna. Det finns många människor som skulle argumentera emot det. De säger att det handlar om suveränitet och brittisk identitet.

För tre år sedan (den 23 juni 2016) ägde den ödesdigra folkomröstningen rum. Michael påstår att det som ledde till brexit var att människorna främst reagerade på rädslor. Det var frågan om rena missuppfattningar och lögner som folk i dag garanterat skulle avslöja.

Det har uppstått en situation i vårt land som vi sällan har skådat

— Skulle vi fortfarande rösta för ett brexit så är jag väl tvungen att ge upp och gå med på det. Men åtminstone skulle det då vara ett beslut väljarna fått tillräckligt mycket information om och inte ett beslut fattat på reaktioner som uppstått under press.

Ingen produktion längre

I slutet av mars satt alla i London och tuggade på sina naglar. De var övertygade om att Storbritannien ska ut ur EU och de får lov att klara sig på egen hand. Men så sköts brexit-utgången upp och England fick tilläggstid till slutet av oktober i år. Den här osäkra tiden gjorde ändå att många affärer, företag och fabriker – både stor- och småskaliga, var förberedda på ett avsked ur EU.

— Biltillverkningen i England gick i ide under april eftersom man hade förberett sig på denna massiva förändring. Vi har inte producerat någonting så vi har ingenting att sälja och människorna har slutat köpa. Det har uppstått en situation i vårt land som vi sällan har skådat.

Kändiskocken gick i konkurs

Helt intill Michaels studio i centrala London har den folkkära tv-kocken Jamie Olivers restaurang nyligen gått i konkurs. Kocken har det fortfarande väl förspänt då det gäller egna tillgångar, men han har visat tydliga tecken på att han inte vill satsa egna pengar på en resturang som finns i ett land som har en ytterst osäker framtid.

— Jamie Oliver vill alltså inte satsa på sin egen restaurang i London. Det är inte lönsamt att driva en fine dining restaurang i den här metropolen mera. Det om något säger väl något om den ekonomiska klimaxen i vårt land?

Det har börjat regna och kaffet är uppdrucket. Michael gör sig redo för att återvända till skolan där han ännu ikväll ska hålla en föreläsning. Jag tackar för mig och beger mej ut i Londons gråa och kaotiska vardag. Jag passerar Jamie Olivers restaurang på vägen till metron. Dörrarna är låsta och matsalen står där tom och tragisk.