För fem år sedan flyttade han till London för att få jobba med öl — i dag känner han sig ovälkommen i landet och hoppas på en ny folkomröstning
Christoffer Tuominen från Borgå flyttade till London för fem år sedan för att få jobba med sin passion i livet – brygga öl. I dag är han osäker på om han stannar kvar i England efter alla svängar kring brexit. Att EU-medborgarna i landet inte fick möjlighet att rösta i folkomröstningen stör honom.
– I dagens läge börjar man känna sig ganska osäker, jag har absolut noll intresse att börja söka medborgarskap i det här landet. Jag är 30 år gammal och har mer eller mindre vuxit upp som EU-medborgare. Jag är van att kunna röra mig fritt inom Europa och ha friheten att stanna hur länge jag vill i olika länder.
– I England känner man sig ovälkommen. Den känslan var som störst den dagen för tre år sedan när man vaknade och kunde läsa om resultatet i folkomröstningen. Jag minns att jag bara tänkte: “det här måste ju vara ett skämt.”
Christoffers brittiska kolleger kom fram till honom den ödesdigra morgonen och bad om ursäkt för vad folket i deras land ställt till med.
– “Sorry, folk är idioter i det här landet” sade de till mig. Känslan då var nog att okej allt kan nog säkert bli bra, men ju längre den här processen har dragit ut på tiden har jag allt mer börjat fundera på min egen situation. Jag är inte längre så villig att satsa fullt ut på att bygga min framtid i det här landet. Jag skulle till exempel inte köpa en lägenhet här, och inte skulle jag ha råd heller, skrattar Christoffer.
Jag minns att jag bara tänkte: “det här måste ju vara ett skämt”
Mat och dryck intresserar mest
Christoffer har bott fem år i London. Han har studerat Hospitality Management på Högskolan på Åland, men specialiserade sig inom gastronomi. Mat och dryck som bredare koncept är Christoffers bakgrund. Till London flyttade han för att få jobba med öl.
The Prodigy och Basement Jaxx har sina studion här bredvid
– Jag jobbade som vininköpare på en restaurang hemma i Borgå och hade så smått börjat brygga öl hemma för mig själv. Till en midsommarfest hade jag med mig egen hemlagad öl, och mina polare tyckte det var så gott att de uppmuntrade mig att börja söka jobb som ölbryggare. Jag blev helt manisk och skickade 200-300 ansökningar. Jag fick napp på ett ölbryggeri i London, packade ihop min grejer och flyttade hit.
De trendiga folkets heliga gral
Vi befinner oss i centrala London, i området Tileyard i stadsdelen Kings Cross. Regnet vräker ner. Ibland lättar det lite men sin vana trogen håller Londonvädret en i sitt gråa och blöta grepp. Vi sätter oss ner på en blåsig terrass och en ung och glad kvinna från kaféet delar ut gratis muffinsar till alla som vill ha. Alla skrattar och pratar med varandra. Speciellt med Christoffer som verkar känna alla.
– Det är en intressant del av stan, säger Christoffer och tar en klunk av sitt kaffe, som har svalnat vid det här laget. Bryggeriet jag jobbar på delar utrymmen med en hel massa musikstudior och andra kreativa typer.
Här finns den samlade hipstereliten konstaterar jag.
– Här görs virtual reality filmer, här finns musikagenturer, The Prodigy och Basement Jaxx har sina studion här bredvid. Abbey Road flyttar in i augusti. Så här händer en hel del, säger Christoffer.
Ölgubbar av det gamla gardet intresserade
Men unga trendiga människor är inte de enda som hittat till området och till Christoffers goda öl. Hit kommer också ölgubbar av det gamla gardet som är intresserade av den ädla konsten att brygga öl.
– Ölgubbarna kommer mest på vardagarna och mitt på dagen. Vi har också en hel del ölbloggare som jobbar från vår bar här på mikrobryggeriet. Men östra och norra Londons trendsetters är samlade här, det kan man lugnt konstatera, säger Christoffer och rättar till sitt halvlånga skägg.
En känsla av osäkerhet att börjat sprida sig
Varför är öl det hetaste just nu?
– Öl har alltid varit pop. Men det som för tillfället gör öl så populärt är mängden urval, smak och kreativitet som vi sätter in i ölen. Om vi tänker tillbaka tio år i tiden dominerades ölmarknaden i Finland av lageröl. Du kunde räkna ölutbudet i butiken på en hand. Dagens läge är helt annorlunda, går du till en välsorterad mataffär finns det säkert 40-50 stycken olika ölsorter att välja på.
Christoffer tror ändå att vårt intresse i Finland för olika sorters öl hänger ihop med att också vi har utvecklat vår smak för nya saker och vi vågar pröva oss fram. Men han konstaterar att det också inom finsk matlagning pågår en boom. Folk går ut och äter mer, vi konsumerar mera mat och dryckeskultur utanför hemmet än tidigare.
Det enda som håller honom kvar i London för tillfället är jobbet. Han menar att London är bästa stället i världen att jobba i om man är intresserad av ölbranschen.
– En känsla av osäkerhet att börjat sprida sig. Samtidigt förnimmer jag en gnutta hopp i och med att England tvingades delta i EU-valet, och det känns som att vi kanske ändå är på väg i rätt riktning. Jag hoppas mest på att det blir förlängning på förlängning på förlängning tills nästa folkomröstning kommer. Sedan kan endast framtiden utvisa hur det engelska folket röstar.
Hoppas på en ny folkomröstning
Christoffer försöker tänka positivt och hoppas alltså på en omröstning. Men han påpekar att det i folkomröstningen om brexit för tre år sedan faktiskt var ett mycket lågt valdeltagande, och omröstningen blev också oerhört jämn, nästan 50/50.
Men vi fick aldrig rösta, som EU-medborgare fick vi aldrig säga vad vi tycker
– Det är en otroligt jobbig diskussion som känns väldigt frustrerande. Medierna hjälper inte heller till med att försöka ge rätta analyser och vara transparenta. Här i England är medierna väldig politiskt laddade, så det beror helt på vilken tidning du läser, vilket radioprogram eller podcast du lyssnar på, vilket intryck du får.
Största delen av dagstidningarna är konservativa och stöder den konservativa tankegången som alltså vill ha brexit som sitt partiprogram, menar Christoffer.
“EU-medborgare borde få rösta i brexit”
– De konservativa dagstidningarna försöker bevisa att de endast följer folkets vilja och att alla vill ha brexit. Fast det egentligen bara var en riktgivande omröstning som inte har någon tyngd. Kanske vi lever i någon sorts liberal bubbla i London och i alla andra storstäder. Samtidigt som man funderar på Englands framtid funderar man ett extra varv på vad som kommer att hända med Storbritannien som en union. Det var ett stort valdeltagande i Skottland och majoriteten där var emot brexit, samma sak i Nordirland. Var står Storbritannien som en unionsstat efter ett möjligt brexit?
Men lättskrämd är Christoffer inte. Han tänker inte störta hem för att panikpacka väskan och fly landet ifall det blir brexit. Men det är inte heller alldeles självklart att han stannar.
– Jag måste resa mycket i Europa å jobbets vägnar, och det här kan låta löjligt och dumt men jag vet inte hur lockande det är att stå två timmar i kön till passkontrollen och bli ifrågasatt för att man vill komma in i ett land som man bott i de senaste fem åren. Jag tror att största delen av de EU-medborgare som jag känner i London nog helst vill stanna kvar här. Men vi fick aldrig rösta, som EU-medborgare fick vi aldrig säga vad vi tycker.
