Kommuner hotar lämna Kårkulla men de berörda har ännu inte hörts i frågan

Flera kommuner i Österbotten anser att priset på Kårkullas tjänster är för högt och att kommunerna i stället kunde ta över dem själva. Men det är ett svårt beslut då det finns begränsat med expertis i lilla Svenskfinland. För dem som behöver de här tjänsterna är det tillgång och kvalitet som är avgörande, inte vem som producerar dem.

Anne Salovaara-Kero är mamma till Anton, som har funktionshinder. Anne hoppas man har is i magen i kommunerna och utreder saken ordentligt innan man fattar några beslut.

– Det är livslånga vårdformer för dem som behöver den här servicen, säger hon. Det är inte som med barn utan funktionshinder och åldringar, att det är bara någon del av livet. De här människorna behöver den här vården under hela livet.

Anne Salovaara-Kero efterlyser ett brukarperspektiv.

– Det kan inte ses enbart som en sparåtgärd.

Kvaliteten avgör

Vad är viktigt för dig som mamma?

– Att servicen är av god kvalitet, att vården och omsorgen är bra och förstås att den ges på ens modersmål.

– Ur brukarperspektiv är det inte strukturerna som är avgörande, betonar Salovaara-Kero. Det är att du får den vård och omsorg du behöver, inte vem som upprätthåller den.

Kårkulla har hittills haft mer eller mindre monopol på den svenskspråkiga servicen. Men det finns allt fler tvåspråkiga familjer, och de har flera alternativ att välja på. Annes familj valde lämna Kårkulla och i stället gå över till den finskspråkiga motsvarigheten Eskoo.

Ur brukarperspektiv är det inte strukturerna som är avgörande.

Anne Salovaara-Kero

– Vi är en tvåspråkig familj och Anton är tvåspråkig, så vi hade den möjligheten.

– Vi hade lite för många luckor att gå till, men nu när vi har flyttats över till Eskoo får vi allt under samma tak.

Beslutet togs efter tio år på Kårkulla.

– Kårkulla har vi mycket att tacka för, men vi valde att göra så här. I vårt fall fanns det skäl att göra det, säger Anne Salovaara-Kero.

Modersmålet är viktigt

Personer med funktionsnedsättning är ingen homogen grupp utan det är människor som behöver olika sorters stöd,
betonar Lisbeth Hemgård, som är verksamhetsledare för familjernas intresseorganisation FDUV.

– Det finns många bland dem som kommunerna mycket väl kan ta över. Det är dom som behöver lite mindre stöd.
Så finns det personer som behöver mycket stöd och där det behövs mycket speciell expertis. Den har Kårkulla och det är osäkert om kommunerna har det. Så där behöver man fundera hur vi i framtiden ska garantera dom tjänsterna.

FDUV har föreslagit att man grundar ett resurscenter för just dessa specialtjänster. Modersmålet är viktigt för den som inte talar det andra språket.

– Annars tycker vi nog att kommunerna kan ta över, säger Lisbeth Hemgård. De vårdbehövande är invånare som alla andra i sina närsamhällen.

Har FDUV som företrädare för de berörda blivit hörda i den här diskussionen?

– Egentligen inte. Vi har bara hört om den så att säga. Vi har förstått att det har varit vissa svårigheter med kommunikationen.

De vårdbehövande är invånare som alla andra i sina närsamhällen.

Lisbeth Hemgård, verksamhetsledare FDUV

– Men jag anser att människor som det berör absolut borde höras i den här frågan. För jag tror att man har ganska olika uppfattning om huruvida man vill ha Kårkullas tjänster eller inte och det är olika i olika regioner också.

– Tjänsterna behövs, men det behöver inte vara den struktur vi har i dag.