Istanbul slog näven i bordet – İmamoğlus seger firades långt in på natten

– När det blir dags för det, kan medborgarna nog slå näven i bordet. Så sammanfattade Istanbulbon Bilal Çağlayan läget då resultatet av borgmästarvalet stod klart. Yles korrespondent Ayla Albayrak träffade honom och många andra i Istanbul i går kväll, söndag.

Tidigare var Bilal Çağlayan anhängare av president Recep Tayyip Erdoğans AK-parti. Precis som så många av partiets svurna motståndare, så tror Çağlayan att oppositionskandidaten Ekrem İmamoğlu segrade också i det ursprungliga lokalvalet i mars, men att det valet "stals".

AK-partiet kunde knappast vänta sig ett sådant här nederlag då det krävde omval. Stödet för İmamoğlu bara ökade medan omvalet närmade sig.

Det gick precis som en gallupundersökning förutspådde två dagar före omvalet. Oppositionens kandidat Ekrem İmamoğlu fick 54 procent av Istanbulbornas röster och det styrande AK-partiets kandidat Binali Yıldırım förlorade med 45 procent av rösterna.

Skillnaden är stor. Istanbul har 16 miljoner invånare och hela 800 000 röster skiljde de två kandidaterna åt.

– I dag har 16 miljoner Istanbulbor återfått sin tro på demokrati och rättvisa, sade İmamoğlu då resultatet stod klart.

Den nye borgmästaren har ändå lovat att inte underblåsa hämndbehov. Han erbjöd genast en utsträckt hand till Erdoğans regering.

Erdoğan gratulerade İmamoğlu på Twitter.

Presidenten höll sig långt borta från tv-rutorna under valkvällen. En majoritet av turkarna följde med resultatsändningarna från Istanbul. Resultatet var sannolikt svårsmält. Erdoğan verkar ha betraktat sin egen och partiets ställning som en självklarhet.

De tuffa lärdomarna från valet

Demokratin är inte gratis. Det har turkarna lärt sig, då de sett alla demokratiska värderingar undergrävas år för år. För journalister är Turkiet fortfarande världens största fängelse. På måndagen börjar också en ny massrättegång gällande demonstrationerna 2013 mot byggnadsplanerna i Gezi-parken.

Borgmästarvalet krävde mycket av Istanbulborna. Många reste in till staden bara för att rösta, en del av dem från utlandet.

Oppositionspartiet CHP, som varit slarvigare tidigare, förberedde sig noggrant för valet. Totalt 200 000 valövervakare skickades ut för att se till att inget skumt hände vid valurnorna. Majoriteten av de här övervakarna var inte partimedlemmar, utan vanliga, arga stadsbor.

Men blir allt bra nu? Det är vad İmamoğlu lovade i sin valslogan. Problemen har hopat sig under åren inom så gott som alla sektorer, både inom ekonomin och utrikespolitiken.

– Vi vet inte. Om några år är det val igen. Men Erdoğan kan förlora. Också İmamoğlu kan förlora, svarade Çağlayan.

Där har vi den andra lärdomen.

Who cares! Nu firar vi

I den liberalaste stadsdelen i Istanbul firades det på gatorna sent in på natten. Bilarna körde runt i ring och tutade, ungdomarna hängde ut från bilfönstren och viftade med Turkiets flagga och bilder på İmamoğlu. Från en del öppna bilfönster ekade hyllningsmarschen för det sekulära Turkiets grundare Mustafa Kemal Atatürk.

Vid midnatt hade ölet tagit slut i många av kioskerna i stadsdelen Beşiktaş, trots att försäljningen egentligen är förbjuden efter klockan tio. Ingen brydde sig om den regeln – who cares!

I frimodiga stadsdelar som Beşiktaş var det självkart att den islamistiskt konservativa regeringskandidaten Binali Yıldırım inte skulle klara sig.

Det som var verkligt oväntat, var att İmamoğlu segrade också i stadsdelar som tidigare varit trogna AKP, som de konservativa stadsdelarna Fatih och Üsküdar.

Val har betydelse

Den känsla som dominerar bland många är lättnad. Lättnad framför allt över att demokratins grund inte rämnat helt. Val har fortfarande betydelse och folkets röst har fortfarande någon bäring.

Man kände också lättnad över att valet var över och att det inte väntas nya val inom den allra närmaste framtiden. Hela Turkiet är utmattat av den politiska turbulensen under de senaste åren och av Erdoğans splittrande och autokratiska sätt att styra landet.

– Erdoğan har ett stort fel. Alltid bara "jag gjorde det och det". Alltid bara "jag, jag, jag". Ni ser ju själv att han lever som i sultanens hov, sade taxichauffören Metin på söndag kväll.

Sist men inte minst – kurderna

Om demokratin segrade den här gången så har man – åtminstone delvis – att tacka stadens kurdiska väljare för det. Eller rättare sagt, det kurdvänliga HDP-partiets anhängare. HDP konkurrerade inte med en egen kandidat, utan uppmanade sina anhängare att stödja İmamoğlu "mot fascismen".

Det var en stor uppoffring, med tanke på att İmamoğlus parti CHP inte har gjort något för den kurdiska minoriteten – tvärtom. CHP har medverkat till att tiotals kurdiska politiker fängslats, bland dem HDP:s tidigare, populära ledare Selahattin Demirtaş.

För tre år sedan godkände CHP att man slopade parlamentarikernas immunitet och därmed också Demirtaş immunitet. Det trots att de kurdiska politikerna varnade för följderna. Demirtaş stödde ändå İmamoğlu på Twitter bara några dagar före borgmästarvalet.

Kommer İmamoğlu nu att använda sin auktoritet som borgmästare för att försöka hjälpa politiska fångar och Demirtaş att bli frigivna? Kan İmamoğlu få turkarnas stöd om han gör det?

Det här kan bli den knepigaste läxan.

Artikeln är en översättning av Yle Uutisets artikel "Istanbul iski nyrkin pöytään – Imamoğlun voittoa juhlittiin myöhään yöhön" av Ayla Albayrak.