Filmrecension: Yesterday - hur skulle en värld utan Beatles se ut?
Det finns någonting mycket charmigt och sött över komedin Yesterday. Den ger ändå ingen ny dimension av Beatles musik. Men lyckas överraska på slutet.
Jack (Himesh Patel) är en ung man som drömmer om en karriär som singer-songwriter men står på gatan och sjunger, utan publik.
Kompisen Ellie (Lily James) ställer ändå upp i vått och torrt som manager och tror på att världen en dag skall få upp ögonen för Jacks talang. Hon är också olyckligt kär i Jack, som själv ser Ellie mer som en syster.
En sen kväll när Jack beslutat att ge upp musiken för gott, sker det märkliga. Hela världen drabbas av ett gigantisk elavbrott. Under de få sekunder som världen sänks i mörker, blir Jack påkörd av en buss.
När han vaknar upp på sjukhuset har han förlorat två framtänder. Men det är inget emot vad resten av världen förlorat, nämligen The Beatles.
På något mystiskt sätt har allt vad Beatles producerat raderats från folks minnen. Så när Jack sjunger “Yesterday” för sina kompisar, som tack för den nya gitarr de köpt åt honom, blir de rörda till tårar och tror att han komponerat låten själv.
Vad gör då Jack när han inser att han är den enda i hela världen som kan Beatles låtar? Han sjunger, förstås.
Och försöker frenetiskt minnas orden till alla låtar.
Och blir berömd. Snart står ingen mindre än Ed Sheeran (som spelar sig själv) utanför dörren och vill veta hur geniet jobbar.
Charmig komedi
När regissören heter Danny Boyle (Slumdog Millionaire) och manusförfattaren Richard Curtis (Love Actually, Notting Hill) är det klart att förväntningarna är högt uppskruvade
Och visst blir man glad av att se Yesterday. Det finns någonting mycket charmigt och avväpnande över filmen.
Vad filmen däremot inte lyckas ge är en ny upplevelse eller dimension av Beatles musik.
Filmen låter bli att utveckla en del vitsar och lämnar en och annan tråd lite löst hängande.
Däremot lyckas man göra en del roliga poänger av det faktum att Jack är den enda i hela världen som känner till Beatles.
När den förbryllade Jack googlar Beatles hittar han endast sidor om skalbaggar (beetle). Rolling Stones finns kvar på kartan, likaså David Bowie men hur tror ni det gått med Oasis?
Framgång och lycka går förstås inte hand i hand och i nåt skede börjar Jacks samvete ömma.
Är det roligt att bli hyllad för musik du själv inte skapat? Eller att bli mjölkad av musikindustrin? Och vad händer när du inser att kärleken fanns framför dig samtidigt som du var upptagen av annat?
Yesterday fungerar exakt så som vi förväntar oss av en lättsam, småromantisk komedi. Man vet hur det kommer att gå. Nästan.
För just innan slutet lyckas filmen överraska med en scen som är både söt och rörande. Och som visar hur det också kunde ha sett ut, om Beatles inte hade funnits.
