Liljendalbor med en koppling till det japanska kejsarhuset – Heinz och Else Kress uppmärksammas för sin världskända inrosamling

Paret Kress från Liljendal i Lovisa har ett speciellt intresse för japansk inrokultur. Deras dokumentation av inroaskar har lett till att Heinz Kress nu kommer att få ett stort hederstecken av det japanska kejsarhuset.

Inro är en ask som japanska välbärgade män bar hängandes från sina klänningsbälten från 1650-talet till 1870-talet. De försvann när japanerna började använda västerländska kläder.

Det var ursprungligen tänkt att förvara medicin i de här askarna men senare blev det mycket mera av ett smycke än en medicinbehållare.

Paret Kress har dokumenterat och samlat inroaskar sedan 1979. Samlingen är en av de mest betydande i världen.

Nu kommer Heinz Kress att få ett japanskt hederstecken för hans och makans forskning och samling. Enligt motiveringen har arbetet bidragit till att befrämja japansk kultur utomlands.

– Det känns lite konstigt. Jag är inte van vid att få sådana här utmärkelser, medger Heinz Kress.

Han tycker att det hela är ganska stort.

– Det är nog inte varje dag sådant händer.

Är det kronprinsen som delar ut hederstecknet?

Ett anonymt tips till Svenska Yle påstår att det är självaste kronprinsen av Japan som kommer att dela ut hederstecknet åt Heinz Kress när kronprinsparet besöker Finland den 2–5 juli.

Heinz Kress dementerar de uppgifterna eftersom han själv endast blivit meddelad om utmärkelsen och inte ombetts infinna sig på den japanska ambassaden nästa vecka.

Heinz medger ändå att han nog gärna skulle ta emot priset av kronprinsen.

– Det skulle vara fantastiskt! utbrister han.

– Själva priset och att vårt arbete uppskattas är ändå huvudsaken, konstaterar frun Else Kress, trots att det ändå aldrig varit målet med parets arbete.

Känner prinsessan Takamado

Ifall Heinz mot förmodan ändå skulle få träffa den japanska kronprinsen i egen hög person skulle han ändå inte vara nervös.

– Varför skulle jag det? undrar han och berättar att han och frun faktiskt redan känner en annan medlem av det japanska kejsarhuset.

Det är prinsessan Takamado. Hon lär, enligt Heinz, vara intresserad av ett liknande område som dem.

– Hennes intresse avviker lite från vårt men är ändå tillräckligt lika för att kunna påstå att vi har ett gemensamt intresse, fortsätter Heinz.

Paret Kress erfarenhet av det japanska kejsarhuset är att medlemmarna önskar bli behandlade som vanliga personer.

– De vill inte bli stelt och vördnadsfullt behandlade. Åtminstone prinsessan Takamado pratade helt vanligt med oss. Hon var en trevlig person, minns Else.

Heinz och Else har fått fotografera kejserliga inros i ett museum som ligger innanför de japanska palatsmurarna. Då följde Takamado med dem.

– Hon övervakade oss egentligen. Vi gav henne också en kopia på vår inrodokumentation. Hon var nöjd med vårt arbete, berättar Else.

Else tror också att Takamado hade ett finger med i spelet när Heinz fick sitt hederstecken.

– Vi antar nästan att det var hon som föreslog oss för den här fantastiska, overkliga utmärkelsen.

Komplexiteten tilltalade

Paret Kress inrointresse uppstod egentligen av en slump.

– Vi tyckte att det var ett fantastiskt objekt första gången vi såg det på ett museum. Vi är inte alls utbildade i konst, tvärtom är vi båda utbildade i tekniska och affärsmässiga yrken, berättar Heinz.

Inroaskarnas komplexitet var ändå något som tilltalade paret.

– De är så invecklade och delvis mycket svåra att tillverka att risken för förfalskningar är liten. Efter bara fem år märkte vi ändå att det visst finns förfalskningar också.

Flyttade till Liljendal för att grunda ett företag

Heinz och Else Kress kommer ursprungligen från Ruhr-området i Tyskland. Dortmund var den närmaste stora staden, berättar paret. 1974 valde de ändå att flytta till Finland. Flyttlasset bar direkt till Liljendal.

– Heinz hade en idé om att grunda ett företag här. Det blev riktigt lyckat och vi blev väl emottagna, säger Else.

Parets barn gick i skola i Liljendal och Lovisa. Senare sålde Heinz och Else sitt stål- och plastbandsföretag och började på heltid fokusera på inro.

Höjer Liljendal till skyarna

Efter 45 år i Liljendal är de fortfarande djupt förälskade i byn.

– Liljendal är ett så bra ställe att bo på, utbrister Heinz genom att nästan överrösta reportern.

Varför?

– Bara titta ut genom fönstret!

Yle Östnylands reporter tittar ut och ser skog så långt ögat kan nå.

– Just det, det finns skog här! Det är också ljust, människorna och omgivningen är trevlig, det är rent, luften är fantastisk.

Heinz radar upp fördel på fördel. Till och med de kalla vintrarna ser han positivt på.

– Det är garanterat minus 20 grader i alla fall en gång per vinter. Småkrypen dör i den hårda frosten. Här har vi en ordentlig vinter och en ordentlig sommar, vad mer kan man önska sig?

22 min

28.6.2019: Tyskarna som trivs i Liljendal och nu hedras av japanska kejsarhuset - Spela upp på Arenan