Filmrecension: Spider-Man: Far from home - Peter Parker åker på klassresa till Europa

I en post-Endgame värld försöker Peter Parker nu hitta en ny roll, uttrycka sina känslor och rädda världen. Vi får high school drama kryddat med mycket specialeffekter och en lektion i hur man skapar “fake news”.

Efter Avengers: Infinity War, Avengers: Endgame och i en värld efter “The Blip” där halva jordens befolkning först försvann för att sedan återkomma försöker nu Spider-Man / Peter Parker (Tom Holland) återgå till det “normala” livet som tonåring i Queens, New York.

Och det är förstås inte så lätt.

Men Parker har en plan, han ska på klassresa till Europa och ser det dels som en semester från superhjälterollen och dels som ett utmärkt tillfälle att äntligen avslöja sina känslor för klasskompisen MJ (Zendaya).

Men Nick Fury (Samuel L Jackson) har andra planer. Underliga monster som går under samlingsnamnet “elementen” har dykt upp. Och från en annan planet dimper också den mystiska Mysterio eller Quentin Beck (Jake Gyllenhaal) ner.

Och det betyder jobb för Spider-Man och kaos för Europa.

High school action

Jag avundas inte Marvelfilmernas manusförfattare som i varje film måste försöka pussla ihop en handling där referenser och trådar från tidigare filmer skall knytas ihop eller spinnas vidare på.

Det är fullt förståeligt att det stundvis blir lite trassligt.

I en värld efter Endgame är det klart att man måste inleda med en hyllning till de hjältar som inte längre finns med oss. Det avklarar man snyggt och roligt.

Sedan gör man inte så mycket av det faktum att hälften av jordens befolkning varit borta i fem år.

Och det är kanske här som det hela börjar bli lite tungt. Att hela tiden referera bakåt till tidigare filmer gör att handlingen inte riktigt kommer framåt.

Det som räddar Spider-Man: Far from home är det faktum att Peter Parker är 16 år och vi får lite av ett high school-drama möter action och specialeffekter.

Och skådespelaren Tom Holland är övertygande som en osäker men charmig 16-åring som brottas med stora frågor.

Hur skall han fortsätta utan sin stora förebild och mentor Tony Stark? Stark trodde på Peter Parker. Men är Parker redo för ansvaret? Är han redo för de uppoffringar som krävs?

Illusioner som lockar och luras

Utan att avslöja för mycket av handlingen kan man också säga att Spider-Man: Far from home handlar om illusioner. Skurken i filmen är nämligen en mästare på att bygga och iscensätta olika illusioner.

Och det är här som filmen blir intressant. Dels för att skurken på det sättet får hjältarna att slösa energi på helt fel saker och avslöja sina svaga punkter.

Men dels också för att vi här får se vad som händer om vi tar illusionen på allvar?

Här har vi en skurk som manipulerar och bygger upp en alternativ värld som alla andra i filmen tar för verklighet och som media sedan rapporterar om.

Skurken vet alltså exakt hur man skapar fejkade nyheter och bygger en mediebild som hen sedan kan utnyttja till egen fördel.

Därför säger hen också “det är lätt att lura folk då de redan lurar sig själva”.

Att sedan film i sig också är en illusion och Marvel en mästare på att bygga upp en fantasivärld som fortsätter locka oss in i biografmörkret är något som den här filmen väljer att inte ta ställning till.

Och som vanligt, sitt kvar under sluttexterna för att se vartåt det barkar i nästa Marvelfilm.