Analys: Tyskland och kommissionsordföranden – hur i hela fridens namn just von der Leyen?

Det är en nominering som inte väcker värst mycket jubel i Tyskland. Tvärtom kan nomineringen av Ursula von der Leyen till möjlig ny ordförande för EU-kommissionen bli ett nytt problem för regeringen i Berlin. Tilltron till demokratin har nomineringen i vilket fall som helst redan skadat.

Det var inte bara en eller två tyskar som hade svårt att tro sina ögon och öron när nyheten sipprade ut under tisdagseftermiddagen.

Att Europeiska rådets ordförande Donald Tusk plötsligt föreslog försvarsminister Ursula von der Leyen till posten som ordförande för EU-kommissionen var en överraskning som man inte hade räknat med.

Den första reaktionen var nödvändigtvis inte heller någon större glädje över att Tyskland nu kan få sin första kommissionsordförande på 52 år.

Bland de flesta tyskar infann sig i stället frågan; hur i hela fridens namn just försvarsminister Ursula von der Leyen?

Missar i ministerjobb

Det är förstås i det här skedet för tidigt och orättvist att säga att von der Leyen inte skulle ha de kvalifikationer som behövs eller att hon inte kommer att klara av det nya jobbet.

Den 60-åriga kristdemokraten har en lång ministerkarriär bakom sig och som tidigare arbets- och familjeminister gjorde hon på många sätt ett bra jobb.

Hon är dessutom en stor Europavän, hon har ett gott rykte bland sina utländska kollegor och hon har de kontakter som krävs.

Men där hon utanför Tyskland kan verka som ett lite oskrivet blad med ett bra cv, så är hon ändå ur den tyska väljarkårens sikt ett katastrofalt val.

Som tysk försvarsminister har hon nämligen under de senaste åren gått från en skandal till en annan.

Ett utskott i den tyska förbundsdagen utreder som bäst frågan om alla de utomstående konsulter som von der Leyens ministerium har anlitat under de senaste åren.

Det i många fall tvivelaktiga användandet av konsulter har kostat staten omkring 200 miljoner euro och härvan utreds dessutom som bäst av åklagarväsendet i Berlin.

I Tyskland görs von der Leyen också ansvarig för att inte ha kunnat råda bot på det materielmässigt ställvis miserabla tillstånd som redan länge har rått inom det tyska försvaret.

Att vara tysk försvarsminister har visserligen ofta visat sig vara svårt, men samtidigt är det mycket lätt att få intrycket av att den tyska regeringens i mångas ögon mest inkompetenta minister nu belönas med ett toppjobb i Bryssel.

Weber blev von der Leyen

För de tyska väljarna är nomineringen av von der Leyen en direkt örfil också på ett annat sätt.

I Tyskland väckte Europavalet i maj ett stort intresse och bland många väljare fanns en gedigen känsla av att man genom att rösta kan sätta sin prägel på unionens framtid.

Den känslan är nu i vilket fall som helst som bortblåst.

Att toppkandidaterna Manfred Weber och Frans Timmermans i maj debatterade i tysk tv om vad de har för planer som kommissionsordförande känns i dag mycket avlägset och verklighetsfrämmande.

Åtminstone i Tyskland upplevdes nämligen upplägget betydligt mer klart än vad det brukar vara i EU-val, en tysk röst för Weber skulle samtidigt vara en röst för en kommissionschef Weber.

Nu är man i stället i en situation där en röst för Weber har gått till en mycket oomtyckt minister som inte ens var uppställd i valet.

På sociala medier frågar sig många med rätta om det verkligen var det här man röstade för.

Inte ens bland de egna partikamraterna är von der Leyen särskilt omtyckt och många kristdemokrater har redan gett frustrationen fritt spelrum.

Ordföranden för kristdemokraternas konservativa flygel Alexander Mitsch ser som enda tröst i situationen att försvaret nu verkligen kan byggas upp när ministern eventuellt byts ut.

Splittring inom regeringen

Förbundskansler Angela Merkel betonade igår att nomineringen av Ursula von der Leyen inte var hennes idé.

Förslaget ska ha kommit från den franske presidentenen Emmanuel Macron.

I Tyskland går åsikterna i det här skedet isär om nomineringen kan ses som en stor seger för Merkel eller om hon nu inte kunde göra så mycket annat än att ge grönt ljus för den franske presidententens förslag.

Von der Leyen må tidigare ha setts som en möjlig efterträdare till Merkel, men under de senaste åren har förbundskanslern inte värst aktivt fört fram sin tidigare gunstling.

För Merkel är von der Leyen också ett regeringsproblem och det märktes redan igår då Tyskland lade ner sin röst vid nomineringen.

Det tvingades Merkel göra med tanke på socialdemokraterna, som hon gärna vill ha med i sin regering i två år till.

De tyska socialdemokraterna har nämligen absolut ingen förståelse för att von der Leyen ska få jobbet och det spekuleras redan nu kring vilka politiska följder nomineringsprocessen kan få i Berlin.

Vitaminspruta för högerpopulister

Också för Angela Merkels kristdemokrater kan von der Leyens möjliga EU-jobb bli ett problem.

Merkel och CDU kan visserligen stoltsera med att det nu är en tysk politiker som kan komma att sitta på ordförandeposten, men samtidigt lämnar själva processen en mycket bitter eftersmak.

I EU-valet förlorade CDU en hel del röster i synnerhet bland de yngre väljarna och en av förklaringarna var att partiet håller på att förlora kontakten till en allt större del av väljarkåren.

Att den omstridda och impopulära von der Leyen nu möjligen landar på en betydligt mer prestigefylld post lär inte förbättra kristdemokraternas läge.

Det här är inte heller första gången som en omstridd person skulle ”belönas” med ett bättre jobb. Det samma höll redan ifjol på att ske med den tidigare tyske spionchefen Hans-Georg Maassen.

För högerpopulisterna, som sedan länge beskyller de övriga partierna för att endast handla i eget intresse och för att säkra sina egna och sina vänners jobb, är fallet von der Leyen en gåva som man inte ens hade kunnat drömma om.

Under hösten hålls val i tre östtyska delstater och sannolikheten för att högerpopulistiska AfD blir den starkaste politiska kraften, åtminstone i delstaterna Sachsen och Brandenburg lär inte minska efter det här.