Algoritmer styr dig att lyssna på popmusik - den klassiska musiken nedprioriteras av streamingtjänsterna

Streamingtjänsternas algoritmer är noggrant utformade så att de styr oss mot popmusik. Metadatan för klassisk musik är bristfällig. Det är ändå inte bara algoritmernas fel att den klassiska musiken står för under 1% av den streamade musiken.

Det är tidskriften New York Times som skriver att mitt i vår guldålder av musikstreaming, hamnar den klassiska musiken i skuggan av den kommersiella popmusiken.

Klassisk musik som genre är väldigt otacksam att ha på streamingtjänster. Mest på grund av de stora företagens metadata om musiken.

Metadatan handlar i det här fallet om allt från artist och låttitel, till kompositör och andra medverkande.

Bristfällig information om musiken

Problemet med musikstreamingtjänsternas metadata om klassisk musik är att den är för bristfällig. Dessutom är det sällan som kompositören själv uppträder med verket.

Om man söker på “Mozart Requiem” dyker det upp ett dussin olika album. Vissa av dem nämner Mozart som artist, vilket man med logik och lite kunskap om ljudinspelningens historia kan räkna ut att är omöjligt.

Om en orkester uppträder med ett pianostycke av Beethoven, är det då orkestern eller Beethoven som är artist? Är det pianisten eller kanske dirigenten?

Det är här problemet ligger med klassisk musik och streaming. Bristen på information gör det svårt att hitta rätt i djungeln av orkestrar som framför verk av klassiska kompositörer.

Det i kombination med att algoritmerna försöker få dig att lyssna på Katy Perry istället för Mozart, är en ganska bra förklaring till den klassiska musikens kräftgång.

Nya musiktjänster motverkar trenden

Det har dock uppkommit nya streamingföretag som går emot det här och satsar på klassisk musik. Man ska ändå komma ihåg att dessa streamingtjänster inte kommer i närheten av de stora företagens streamingsiffror.

De nya streamingtjänsterna har enkelt löst problemet genom att öka metadatan, så att man kan hitta just det rätta klassiska stycket eller opuset, framfört av precis den ensemblen man letar efter.

Eftersom det är knepigt för den vanliga musikkonsumenten att hitta eller slumpmässigt halka in på klassisk musik är frågan: Hur ska vi få unga att lyssna på den?

Musikläraren ska bredda och informera

Musikpedagog Johan Sundqvist menar att det är musiklärarens uppgift, både i grundskolan och gymnasiet, att bredda och informera unga om de olika musikgenrerna. Att visa vad det finns.

– Många blir intresserade av att de tvingas lyssna på de kändaste klassiska verken.

Sundqvist berättar att det är viktigt att man skapar associationer till vardagen och samtidigt avdramatiserar en musikgenre.

– När jag frågar högstadieelever om de lyssnar på musik spelad av en symfoniorkester, så brukar svaret vara nekande. När jag sedan spelar upp musik av John Williams, som gjort musik till bland annat Star Wars och Harry Potter, brukar de inse att det är häftig musik.

Färdiga spellistor öppnar för olika genren

Utöver musiklärarens roll lyfter Sundqvist även fram färdiga spellistor som finns på streamingtjänsterna. Många av spellistorna väver in klassisk musik, vilket även gör att ungdomar får bekanta sig med den genren.

– Ska man öka andelen lyssningar på konstmusik så ska det nog vara integrerat i den mest populära streamingtjänsten.

Ett exempel är pianisten Paul Lewis inspelning av den långsamma satsen i Beethovens “Moonlight sonata” som just på grund av att den är med på populära spellistor nått upp till 49 miljoner spelningar.

Lättare för sakkunniga att navigera på streamingtjänster

Sundqvist berättar att han själv, som sakkunnig, inte har några problem att hitta klassisk musik på streamingtjänster, men att han känner till problemet som New York Times uppdagat.

– Med dagens teknik borde det inte vara svårt att göra osynlig data om exempelvis vem som dirigerar orkestern, vem som är pianist och vem som komponerat stycket.