Sorgen finns alltid i Lalehs låtar trots att mamma spelade Abba

Hon är en artist som kan kombinera sin sorg, sitt totala engagemang och en ständigt brinnande glöd i sina låtar. För tillfället verkar det som om allt som Laleh rör vid förvandlas till guld. Och då menar jag inte enbart guldskivor utan guld i form av spännande och bra musik.

Men hennes resa till artist har varit lång och svår. Hon föddes i Iran där hennes mamma och pappa var politiskt aktiva och blev tvungna att fly då Laleh var bara två månader gammal.

De stannade först i Minsk i Vitryssland som ännu då hörde till Sovjetunionen. Där började Laleh gå i skola och lärde sig ryska och till undervisningen hörde att både gå på cirkus och klassiska konserter.

Det var ju många som sade åt mig att du är artist och du skall bara sjunga

Laleh om skivbranschen

Familjen stannade i sex år men blev igen tvungna att flytta. De tillbringade en tid i Berlin för att slutligen 1991 komma till en flyktinganläggning i Sverige och sedan slog de sig ner i Göteborg.

Och det var rena slumpen att Laleh börja syssla med musik.

- Jag var egentligen en fotbollstjej men så hade en flicka i klassen skrivit en låt för en tävling men hon kunde inte själv sjunga så hon frågade om jag kunde göra det. Och på den vägen är det, säger Laleh med ett skratt som smittar av sig också på mig.

Mamma sjöng Mamma Mia

Då jag frågar om artister som har följt henne genom livet får jag plötsligt ett något överraskande svar.

- Jag vet att mamma brukade sjunga väldigt mycket Abba för mig för hon lyssnade på dem redan då vi bodde i Iran, säger Laleh och skrattar.

De kraftiga och fina melodislingorna i refrängerna är något som Laleh omedvetet ärvt från Ulveus/Andersson men hon har också gjort det på sitt eget sätt. Dessutom har hon en röst som ingen kan ta miste på.

På debutskivan, som utkom 2005 och som bär hennes namn, spelade hon alla instrument själv. Hon hade dessutom byggt en egen studio och det var då hon lärde sig vad en producent egentligen gör.

Från början var det klart att hon inte ville vara enbart en artist som sjunger sina låtar. Hon blir speciellt engagerad då vi börjar prata om producenter och hon har varit mån om att lära sig det yrket från grunden.

- Det var ju många som sade åt mig att du är artist och du ska bara sjunga. Ungefär att håll dig på din kant. Det kände jag från väldig många håll och jag fick väldigt mycket motstånd och också sådant som var rent manipulativt. Man sade med en viss ton i rösten, att alltså det här är ju väldigt svårt, säger Laleh och föreställer en röst som jag mycket väl kunde tänka mig att kom från en medelålders man på ett skivbolag.

Nu efteråt ser Laleh det som ett sätt att trycka ner och försöka kontrollera artister. Det är också något som hon vill föra fram då hon pratar med flickor som just håller på att starta karriären. För henne är det fråga om en maktfaktor som hon kämpar med att få en ändring på.

- Flickor uppmuntras ju inte att bli producenter men sedan då de väl provar på det så tycker de att det är jättekul och inte alls så svårt, säger Laleh.

Hon hoppas att följande generation av kvinnliga artister inte skall behöva gå igenom det där svarta molnet som hon gjorde då hon kämpade för sin rätt att producera sina egna skivor.

Premiär i Jalla Jalla

Hennes debut som artist kom inte på skiva utan på film. Som 18 åring medverkade hon i Josef Fares film Jalla Jalla som hade premiär år 2000.

Där spelade hon en flicka som kom från Libanon och för att få stanna i Sverige så måste hon gifta sig med en man, men ingendera är intresserade av äktenskap.

Efteråt har Fares berättat att han genast kände att Laleh hade det där lilla extra och att hon redan då var väldigt bestämd av sig. Hon hade till exempel vägrat att göra en kysscen.

Hon sjöng också hela tiden och Fares mindes en persisk låt som hon hade nynnat på i bussen mellan inspelningsplatserna.

På debutskivan fanns också fyra låtar på persiska. Kritikerna fick genast upp ögonen för henne och skivan fick hela sju stycken Grammis-nomineringar. Hon vann i kategorierna Årets artist, Årets nykomling och Årets producent, som hon uppskattade mest av allt.

Muskelballad för Lovato

Men hon har också gjort namn om sig i popmetropolen Los Angeles där hon bor sedan 2014.

Laleh skrev och producerade muskelballaden Stone Cold tillsammans med Demi Lovato som också sjöng den. Låten har blivit visad 158 miljoner gånger på YouTube.

Det var egentligen Max Martin som tyckte att hon kunde flytta till L.A. och vara med i ett team av låtskrivare och producenter. Under årens lopp har hon också jobbat med Adam Lambert, Shawn Mendes och många fler.

Jag ville att man skulle lära känna mig genom musiken, inte via min bakgrund

Laleh om varför hon inte genast berättade sin egen historia

För den stora publiken tog det flera år innan Laleh slog igenom och det var många av hennes vänner som följde med och stöttade henne under vägen. Men det fanns också de som hade svårt att förstå varför det var hon som lyckades och inte de själva och vände henne ryggen.

Detta trots att de på nära håll kunde se hur stressigt och ångestfyllt det var att nå framgång.

- Det kändes väldigt jobbigt för jag är i grunden en snäll människa och jag tror faktiskt att jag aldrig har skrutit om mina bedrifter, säger Laleh.

Sorgen har varit ständigt närvarande

Om hennes artistkarriär i början var svår så finns det knappt ord för att beskriva hennes privatliv. Redan som barn förlorade hon sin lillebror i en hjärtsjukdom.

Då Laleh var 12 år gammal och familjen redan bodde i Sverige dog hennes pappa i en tragisk drunkningsolycka då han skulle rädda några andra personer. Hennes mamma dog 2013 bara tre dagar efter att albumet Colors hade kommit ut.

Men Laleh väntade länge med att berätta om sin bakgrund offentligt.

- Det var faktiskt först efter det fjärde albumet som jag började berätta min historia för journalister för jag ville att man skulle lära känna mig genom musiken, inte via min bakgrund, säger Laleh.

Sjöng för offren på Utøya

I början av 2012 gav Laleh ut albumet Sjung och första singeln blev Some die young. För henne själv handlade låten om mammans kamp mot cancer men av en händelse råkade den bli den låt som många sökte tröst i efter terrorattacken på Utøya i Norge.

Några månader efter att skivan hade kommit ut gjorde den norska artisten Frida Amundsen en coverversion av den i ett radioprogram och sade samtidigt att hon tillägnade den offren Utøya.

Genast efter blev det en stor efterfrågan på låten med orginalartisten som alltså var skriven före tragedin sommaren 2011. Det hela slutade med att Laleh blev inbjuden att sjunga låten på den minnesstund som man arrangerade ett år efter tragedin.

Hennes sköra och avskalade uppträdande blev något som etsade sig fast hos alla som fanns på plats i Oslo eller följde med sändningen på TV. Hon öppnade hål till himlen och lät änglarna ta en titt på sina älskade medan de tyst viskade under hennes sång, skrev en journalist.

Men hon har också använt sina texter på helt annat sätt. I äkta Cornelis Vreeswijk anda gjorde hon låten Bostadsansökan och riktade en frågan till Drottningen och Kungen om de råkade ha ett rum för henne och polaren Jonny som inte hade haft råd att betala hyran.

Ville bli som Ulf Lundell och bryta den manliga dominansen

I slutet av vår intervju avslöjar hon också vilka tankar och mål hon hade då hon började sin karriär. Och hon vill fortfarande bryta den manliga dominansen som gäller artister med lång karriär och som är stora festivalnamn.

- Då det var svårt i början tänkte jag alltid att jag vill bli som Ulf Lundell och som 50- 60-åring stå på scenen och vara en klassisk stjärnartist som har haft en fin karriär. Det är det jag har jobbat för och det är det jag har börjat få här. Att inte vara beroende av någon annan och att min musik också fungerar på konserter, säger Laleh.