Hoppa till huvudinnehåll

Åboland

Hjärtat klappar för Hitis – men är det tillräckligt för att hålla skärgården vid liv?

Från 2019
Uppdaterad 11.07.2019 09:06.
En skärgårdsbo vaktar isränna på 1950-talet.
Bildtext John Hollsten står som brovakt vid fartygsrännan i Hitis.
Bild: privat

Lite pinsamt. Så upplevde många Hitisbor att det var att den stolta kyrkbyn inte hade någon egen bok. Så gott som alla andra byar i närområdet hade sina egna böcker om sin by och byns historia.

För drygt tre år sedan gjorde Hitis byaråd slag i saken och körde igång ett bokprojekt som nu har resulterat i en egen bok som kort och gott fått namnet Vårt Hitis.

Johan-Gustav Knuts som lett arbetsgruppen bakom boken berättar att det är en lättnad att äntligen hålla boken i sina händer.

- Visst är det skojigt att vi har en sådan här sak klar – äntligen! utbrister Knuts.

Bokgruppen som jobbat fram boken Vårt Hitis.
Bildtext Bokgruppen bakom boken Vårt Hitis. Från vänster Jan-Christer Gustafsson, Johan-Gustav Knuts, Brita Granholm, Anita Österberg, Marica Fihlman, Ebba Ljungqvist och Helena Söderman.

Knuts är själv född och uppvuxen i Hitis och berättar att boken är skriven av drygt 30 skribenter.

De flesta av skribenterna har rötter i Hitis, men boken innehåller också bidrag av personer som numera bor utomlands. Ett exempel på det är författaren Eppu Nuotio, som länge var bosatt i Hitis, men som nu bor i Berlin.

- Boken är skriven av personer med Hitis i sitt hjärta, beskriver Knuts.

Stolt historia

Boken Vårt Hitis spänner över en lång tidsperiod. I de första texterna kan man läsa om handelsplatsen som fanns i området kring Kyrksundet redan på 800-talet.

Kyrksundet var en del av vikingarnas rutt när de seglade österut.

traditionellt nätfiske, två män står i en båt och vittjar nät.
Bildtext Traditionellt nätfiske i Hitis.
Bild: privat

I boken kan man också läsa om landets näst äldsta korskyrka i trä, S:t Andreas kyrka, som står mitt i Hitis kyrkby.

Här finns berättelser om hur klockaren i kyrkan skulle lära barnen läsa på 1800-talet, om bröllopstraditioner, om den farliga spritsmugglingen och om hur kriget kom till byn.

En stor del av boken handlar om olika näringar i Hitis: fiske, handel, pensionatsverksamhet, båtbygge för att nämna några.

En mor och två barn sitter på en stentrappa.
Bildtext Marta Westerberg med barnen Inger och Rainer.
Bild: privat

Pärmen pryds av kvinnor som rensar strömming som senare ska rökas till böckling. Rensbordet består av en gammal sprit-torped som användes av spritsmugglare under förbudslagstiden.

- Sprit-torpeder fanns ju på var och varannan brygga, det var ingenting konstigt med det, funderar Knuts.

Dessutom kan man i boken läsa berättelser om intressanta personligheter, om deras liv och livsverk.

Fråga medan du ännu kan få svar

Arbetet med boken har pågått aktivt i ungefär tre år. En bokgrupp på 7 personer har träffats regelbundet och läst upp texterna som ska ingå i boken högt för varandra.

Det har varit en bra metod för att upptäcka när en text till exempel blivit för lång.

Jenny Haapimaa och Sam Cygnel visr upp den nya boken Vårt Hitis.
Bildtext Bokgruppen fick till sist hjälp av redaktören Sam Cygnel, grafikern Jenny Haapimaa och språkgranskaren Harriet Eriksson för att sy ihop alla texter till ett paket.

- Det händer ju inte så mycket här i Hitis under vinterhalvåret så då är det gemytligt att träffas i en bokgrupp. Sättet att arbeta har varit till och med angenämt, berättar Knuts som valdes till informell ordförande för bokarbetsgruppen.

Johan-Gustav Knuts säger att de har tillägnat boken alla de tidigare generationer som har hållit byn vid liv.

Närbild av äldre dam som ser rakt in i kameran.
Bildtext Lena Breider är en av de personer som berättar om sitt liv i boken Vårt Hitis. Breider gick bort en tid innan boken gavs ut.
Bild: Yle/Monica Forssell

Inom bokgruppen är man ense om att Vårt Hitis kom till i grevens tid. Kanske till och med lite för sent. Många av de äldre Hitisbor som hade upplevt krigstiden och den gamla skärgårdskulturen är borta.

Därför har äldre på äldreboendet Solglimten varit en guldgruva när boken om Hitis kom till. Nu är flera av de också borta.

- Nog tror jag att nästan var och en som skrev texter till denna bok ställdes inför denna fråga: ”Varför frågade jag inte medan de gamla ännu fanns kvar?”. Den lärdomen vill vi föra vidare. Fråga så länge ni kan få svar, säger Knuts eftertänksamt.

En by med framtiden bakom sig – eller väntar något nytt bakom hörnet?

Som mest hade Hitis gamla kommun nästan 2000 invånare. Året 1914 fanns det hela 110 barn i Hitis kyrkby.

Idag är skolan i Rosala, där både barn från Hitis och Rosala går, hotad, eftersom elevunderlaget är så litet. Idag finns det bara 9 elever i skolan.

- En sak som är tragist tycker vi inom bokgruppen är att av byns 16 gårdar så är det bara sju som har belysning i fönstren under vinterhalvåret. Merparten av gårdarna står tomma under vintern, säger Knuts.

Brudpar på 1940-talet i Hitis.
Bildtext Bengt och Greta Hollmerus gifte sig 1942. Vårt Hitis berättar också om bröllopstraditioner i skärgården.
Bild: privat

På frågan om en hurdan bild som tecknas fram av Hitis kyrkby i den rykande färska bygdeboken svarar Knuts efter en lång eftertänksam tystnad:

- Delvis är man väl nästan tvungen att säga att den här byn har sin framtid bakom sig, säger Knuts.

- Men visst finns det ju entusiaster. Det märks framför allt i föreningsverksamheten som är omfattande i Hitis. Verksamheten upprätthålls med ungefär samma sammansättning i alla styrelser i alla föreningar.

- Det är samma människor som driver byns alla föreningar, konstaterar Knuts.

Ungdomsgården Furutorp i Hitis
Bildtext Hitis Furutorp byggdes på talko för snart 100 år sedan.
Bild: Hembygdens vänner i Hitis

Hitis har verkligen många aktiva föreningar. Till exempel Hembygdsföreningen Hembygdens vänner i Hitis firade sitt 100-års jubileum ifjol.

Hitis frivilliga brandkår och Hitis Rodd- och kanotklubb samlar också väldigt många deltagare i sin verksamhet.

En sak som Hitis är känd för är att man har ett blomstrande samarbete mellan deltidsboende och ortsbor. Man har kunnat samarbeta kring många saker. Kanske kan det bära byn vidare?

- Så är det helt säkert. Så har det alltid varit, ända sedan pensionatsverksamheten startade under sena 1800-talet så har man samarbetat och fått hjälp av sommargäster, säger Knuts.

Det som också utmärker byn är intresset för talkoarbete, säger Knuts.

- Så har ju också den färska boken Vårt Hitis kommit till – på talko.

Kanske framtiden för något helt nytt med sig?

- Alla har prisat bygden som en paradisö! Det hoppas jag att den ska få vara också i framtiden, säger Knuts.

Diskussion om artikeln