Vana medaljören Viivi Lehikoinen i ovan situation i U23-EM i friidrott – saknar favoritstämpeln: ”Jag vet att jag har möjligheter till vad som helst i sommar”

När Viivi Lehikoinen drar på sig de blåvita färgerna i ett juniormästerskap i friidrott brukar hon höra till de hetaste finländska namnen och medaljfavoriterna. Så är inte fallet i U23-EM i Gävle. Det är inte den enklaste situationen för mig, säger HIFK-häcklöparen.

Det är lugnet före stormen på Finlands laghotell i Gävle. Ett idylliskt ställe på cirka tio minuters köravstånd från Gunder Hägg-stadion, där U23-EM brakar loss på torsdag morgon.

Strand, pool, beachvolley, minigolf och vattenskotersuthyrning. Risken för klassisk hotelldöd känns avlägsen.

Men finländarna är inte här för att semestra.

– Man märker tydligt att det här är en grupp som redan ett bra tag satsat målmedvetet, långsiktigt och systematiskt på idrott, säger Finlands lagledare Tapio Rajamäki som lett åldersklassen i en handfull internationella stortävlingar.

I många av dem har Viivi Lehikoinen burit de största finländska framgångsförhoppningarna på sina axlar. Och oftast har hon levererat.

Lehikoinen var fullständigt överlägsen på 400 meter häck i europeiska ungdoms-OS i Tbilisi 2015, vann U18-EM-guld i samma georgiska huvudstad året efter, och fortsatte med U20-EM-brons i italienska Grosseto 2017 med det finländska juniorrekordet 56,49.

Förra året var sedan svårare. Affischnamnet i U20-VM i Tammerfors fastnade i semifinalskedet och kom inte närmare än en knapp sekund från sitt personbästa under säsongens gång.

– Det är psykiskt mycket lättare att ställa sig på startstrecket nu jämfört med i fjol, då jag visste att träningssäsongen kantats av problem. Nu ser allting betydligt bättre ut, säger Lehikoinen.

Allting – förutom resultaten. Lehikoinens årsbästa är 58,55, det vill säga över två sekunder från det personliga rekordet.

– Formen borde vara riktigt bra, men hittills har jag bara inte fått ut det på tävling, säger 19-åringen och intygar att hon till och med kan ha rekordtider i kroppen.

– Det är realistiskt. Jag vill inte börja måla upp rubriker om ”rekordform” och ”medaljjakt”, men jag vet att jag har möjligheter till vad som helst i sommar. Och jag både hoppas och tror att det kunde gå att få till en bra prestation här.

Ovan med rollen som utmanare

Lehikoinen måste hyvla en rejäl skiva från sitt årsbästa för att blanda sig i tätstriden i Gävle. HIFK-löparen ligger sextonde i årsbästajämförelsen på 400 meter häck, men har å andra sidan det fjärde bästa personliga rekordet av alla deltagare.

Hon vill inte spika några målsättningar gällande vare sig tider eller placeringar, för hon upplever att de kan störa prestationen.

– Jag försöker bli av med resultatcentreringen. Jag känner att jag alltför mycket jagat någon specifik tid under början av säsongen, vilket gjort att jag pressat mig fram med våld. Nu försöker jag igen ha roligt och njuta.

Har du inte klarat av att njuta hittills i år?

– På sätt och vis inte. Jag har njutit jättemycket av vetskapen att träningssäsongen gått strålande, men då jag fokuserat för mycket på resultat har jag samtidigt tappat glädjen och inte kunnat springa avslappnat. Efter förra året har jag velat visa alla vad jag kan, så jag har försökt lite för mycket.

– Det här är en ganska ny situation för mig, att gå in som utmanare i ett juniormästerskap. Det kanske inte är den allra enklaste situationen för mig, eftersom jag är van vid favoritrollen, säger Lehikoinen där hon sitter på en parkbänk i solskenet.

Många skulle säkert säga att utmanarrollen är lättare att hantera, men inte du?

– Visst har jag försökt vända det till något positivt, och delvis stämmer det ju givetvis eftersom i praktiken allt jag uppnår här är bonus, men det känns ovant för mig och därför lite jobbigare.

– Jag skapar press på mig själv eftersom jag vet att det kommit framgång tidigare. Och jag vet dessutom att jag kan så mycket bättre än 58,55 vilket ökar på trycket. Men överlag är jag väldigt positiv inför första starten.

Jag har alltid sprungit antingen person- eller årsbästa i stortävlingar, och den tanken har jag fokuserat på i mina mentala förberedelser

Viivi Lehikoinen

Hur mycket självförtroende ger det att du klarat av att prestera på topp i mästerskap förut?

– Jättemycket. Jag har alltid sprungit antingen person- eller årsbästa i stortävlingar, och den tanken har jag fokuserat på i mina mentala förberedelser. Jag vet att jag också tidigare klarat de här situationerna utmärkt.

Inget officiellt medaljmål

Även om Viivi Lehikoinens förväntningar är nedtonade går Finland in i EM med stora förväntningar. Med bland annat fyra idrottare på plats två i Europastatistiken finns till och med chanser att upprepa saldot på tre medaljer från U23-EM i Bydgoszcz för två år sedan.

– Vårt mål är framgång, och med framgång avser vi finalplatser, poängplaceringar (topp-8) och årsbästan. Och efter den fina sommaren hittills har vi väldigt många idrottare med chans att nå framgång, konstaterar lagledare Rajamäki utan att bjuda på någon mer konkret målsättning.

– Varje idrottare har sin egen klara målsättning. Det för dem inte nödvändigtvis till bättre prestationer ifall vi börjar prata om medaljmängder.

U23-EM i friidrott börjar på torsdag. Försöksheaten i Lehikoinens gren 400 meter häck går av stapeln på fredag.

Ingen seniorframgång utan U23-EM-pallplats – här är Finlands största medaljhopp i Gävle

Damerna dominerar bland blåvita medaljaspiranter.