Karisrapparens hjärta klappar hårt för hemorten

Han har belönats med Karis kulturpris och tagit första plats i finska rapmästerskapet. Även om Simon Andersson under årens lopp lärt sig uppskatta vardagens lugn så brinner fortfarande lågan för musiken.

Det finns ett engelskt ordspråk som lyder: You can take your boy out of the hood, but you can’t take the hood out of the homie.

Direktöversatt: Du kan ta pojken från platsen men inte platsen från pojken.

Simon Andersson, känd under namnet Cstar, nickar igenkännande då ordspråket kommer på tals.

- Samtidigt som jag rör mig ganska lite i Karis nuförtiden, så har jag alltid haft en förkärlek för staden, den är otroligt viktig för mig.

När jag var 20 trodde jag att jag alltid skulle vara ung och vild, men så småningom börjar man uppskatta att morgontidningen kommer i tid

Uppväxten i Karis beskriver han som fantastisk.

- På en liten plats kan du vara barn på ett helt annat vis än på en större ort.

10300-anda

Anderssons uppskattning för orten där han växte upp ligger också i sammanhållningen. Den genererar bra saker, menar han.

- Eurydikes talkoprojekt är ett bra exempel. Där bestämde sig folket för att slutföra något tillsammans, säger han.

Simon Andersson drar paralleller från den rebelliska punken och underdogperspektivet i hiphop till sin hemort.

Numera är Karis är en del av Raseborg.

Knutpatriotismen lever ändå kvar och det finns en viss tävlan mellan Ekenäs och Karis.

- Jag skulle ljuga om jag inte sa att det var så, men tävlan kan också vara bra, konstaterar han.

Sökte storstadsvimlet

I tonåren upplevde han ändå en tid då ensamheten smög sig på.

- Det var kanske inte så spännande här, och det var svårt att hitta folk som var på samma breddgrad med samma intressen.

Det resulterade i att han sökte sig bort från Karis under en tid.

- Jag sökte in till Tölö gymnasium i Helsingfors för att få andra vyer och annat umgänge, för att hitta sådana som var lite mera som jag.

Han trivdes bra i huvudstaden samtidigt som han fick ett nytt perspektiv till hemorten.

- Jag började uppskatta Karis på ett nytt sätt, berättar Andersson.

Det var storstadsvimlet med nya influenser som han letade efter som tonåring.

- Samtidigt visste jag inte vem jag var. Det var ett sökande, konstaterar han.

Numera har han insett att sökandet pågår livet ut.

- Jag har just fyllt 30 år och jag tycker jag lär mig något nytt om mig själv varje dag och att jag utvecklas hela tiden.

En del saker har ändå ändrats under åren.

- När jag var 20 trodde jag att jag alltid skulle vara ung och vild, men så småningom börjar man uppskatta att morgontidningen kommer i tid.

Fann sig själv i skivhyllan

Det var under en klassresa i högstadiet som Anderssons artistskap fick sin grund och resan började.

Nostalgin skymtar i ögonen när han berättar hur klassen åkte iväg till huvudstaden för att se en pjäs på Svenska teatern.

Då ridån dragits för scenen traskade Simon Andersson över Mannerheimvägen till Free Record Shop. Det var inte i det finkulturella rummet han kände sig hemma, utan han hittade sin bildning bland det subkulturella i skivhyllan.

- Pengarna räckte till två skivor, minns han.

Skivförsäljaren tipsade om Cypress Hills album Skulls & Bones. Där och då föddes något nytt.

Tolvåriga Simon fastnade för spår tre på skivan, Rap superstar. Den spelade i högtalarna i pojkrummet hemma i Karis.

- Om kärlek slår till vid första ögonkastet så var det väl det, beskriver Andersson.

Hiphopen uppmuntrar unga att vara sig själva

Utöver musiken valde Simon Andersson att studera pedagogik. Han berättar att han ville göra något meningsfullt för människor och samhället.

Han funderar en stund medan han lutar sig tillbaka och tar en klunk kaffe

- Min styrka ligger i att jobba med barn och ungdomar. Det beror kanske på att jag själv var så annorlunda än dem runt omkring mig. Det har gjort att jag har en förståelse för att jobba med barn och ungdomar, förklarar han.

Han säger att det även finns mycket i hiphopen som går att använda i arbetet med unga.

- Hiphopen handlar ganska mycket om självförtroende - att hitta sig själv och vara stolt över den man är.

- Om man tittar på illamåendet som är ganska utbrett i dagens samhälle och bland unga, så tycker jag att det finns ganska mycket att hämta i hiphopen.

Den inspirerar också till kreativitet, egna initiativ och egna regler, menar han.

- Det är något jag absolut förespråkar inom skolvärlden. Man ska våga prova på och få utlopp för det kreativa.

Kluven till kändisskapet

Andersson berättar att hans största drivkraft som ung var känslan av att lyckas och vara bra på något.

När det kommer till kändisskap är den finska mästaren i rap ändå kluven.

- Det är mäktigt att ha ögonen riktade mot dig, det kan man inte bestrida. Samtidigt är det lite som snabbmat. Man blir snabbt mättad men ganska snabbt hungrig igen.

- Det kan vara en stor press och börda för många, man kanske ska vara lite försiktig med vad man önskar sig.

Musiken har ändå en djupare innebörd än enbart kändisskapet för honom.

- Det handlar om en frihet där jag får uttrycka mina egna tankar och känslor.

Han ser också en positiv utveckling i hur öppna artister är om branschens verklighet. Förut har det varit mera tabubelagt att diskutera pengar och kändisskap.

- Tröskeln har blivit lägre för att säga att man har en tung period eller problem. Förr höll man känslorna för sig själv.

En framtid som komiker?

På frågan om hur Simon Anderssons framtid ser ut, blir han fundersam. Han svarar efter en stunds tystnad.

- Konstformen stand-up intresserar, förstås kan det vara en 30-årskris.

Om det är dåligt skämt eller om Simon Andersson kommer att få sin publik att skratta återstår att se.

Artikeln bygger på en text och intervju av Yle Västnylands praktikant Zakarias Hamiane. Foto och video: Linus Westerlund.