Statistiktvåan Kangas blev utan medalj i släggfinalen: “Visst grämer det just nu”

Aaron Kangas var ett av Finlands stora medaljhopp i U23-EM i friidrott. Kangas blev över tre meter från sitt personliga rekord i släggfinalen och fick nöja sig med en femte plats.

Kangas inledde finalen blygsamt med tre kast klart under 70 meter. De tre följande flög över 70 meter men det längsta i den sista omgången landade inte längre bort än 70,58.

– Stämningen är tudelad. Femte platsen är min bästa i mästerskap hittills, vilket värmer, men jag var ute efter en medalj så visst grämer det just nu, berättar Kangas för Yle Sporten efter finalen.

Kangas personliga rekord kastat den 29 juni lyder 73,94. För medalj i Gävle krävdes ett kast på 72,21, vilket ukrainaren Myhajlo Havryljuk mäktade med.

Den överlägsna statistikettan Bence Halász från Ungern (78,27 i år) slutade tvåa i tävlingen med resultatet 74,14. Spanjoren Alberto Gonzalez vann EM-guldet med sitt personliga rekord 74,36 och förpassade samtidigt Kangas ner till trea i Europastatistiken.

– Det här var dagens form, jag fick inte ut mer ur kroppen. Kasten var helt okej, men jag förivrade mig och försökte lite för mycket. Träningarna har gått bra och jag vet att det finns mer att ge.

Du har varit i flera mästerskapsfinaler men aldrig gått in med såna här förväntningar. Hur klarade du av att hantera den nya situationen?

– Inte tänkte jag egentligen på det alls. Jag gick bara ut för att göra min egen bästa prestation. Lite nervös var jag, men inte några omöjliga mängder.

Jaakkola tillbaka efter skadehelvetet

Tre finländare tävlade i släggfinalen. Aleksi Jaakkola kom sjua med resultatet 70,08. Den tidigare junior-VM-medaljören har genomgått fyra knäoperationer under de tre senaste åren och är på väg tillbaka.

– Med tanke på förutsättningarna är jag hyfsat nöjd. Förstås är de egna målen alltid högre, men det här är min nivå just nu. Jag saknar rutin i kasten, jag måste tänka för mycket när jag kastar, säger Jaakkola.

Ett av Jaakkolas mål för säsongen var att återvända till mästerskapsringen, vilket han lyckades med. Så småningom vill han hissa tillbaka sin nivå till sina rekordlängder (73,77).

– Det ska nog kunna vara möjligt redan denna säsong. Men när man genomgår fyra knäoperationer på tre år tar det sin lilla tid att återhämta sig. Nu är allting i skick igen, jag har ingen smärta i knäna och kan träna helt för fullt.

SIF:s Auvinen: Lite missnöjd

Sjundeå IF:s Roope Auvinen slutade på tionde plats med resultatet 67,96. Placeringen tangerar hans bästa vid stora mästerskap då han var tia också i U20-EM för två år sedan.

– Jag är lite missnöjd med resultatet, åtminstone en poängplacering fanns inom räckhåll. Jag var inte riktigt tillräckligt avslappnad. Men helt okej ändå, säger Ingåbon som förbättrat sitt personbästa med 64 centimeter till 70,76 i sommar.

– Säsongen har gått bra. Jag gjorde min militärtjänstgöring i vintras och visste inte vad jag skulle vänta mig, men det har blivit rekord och överlag mycket jämnare resultatnivå än tidigare. Så som helhet har sommaren gått helt bra.

Finländarna i topp-8 i spjut

I lördagskvällens två kastfinaler blev det tre poängplatser för Finland. Två av dem kom i herrarnas spjut, där Toni Keränen slutade sjua med 74,15 och Lassi Saarinen åtta med 73,17.

Keränen kastade nästan 79 meter förra året men har inte nått över 75 meter i sommar. För medalj krävdes 80,31. Guldet gick till polacken Cyprian Mrzyglod med 84,97, med vilket han passerade Ari Mannios mästerskapsrekord från 2009.

– Om man frågat mig i fjol skulle jag sagt att jag är ute efter medalj, men efter min armbågsoperation har det varit överraskande svårt att komma tillbaka. Fysiken är i skick, men inte ännu tekniken. Så jag får nog vara nöjd, summerar Keränen.

Motivationen var nere på botten, men nånstans hittade jag gnistan och här står jag nu

― Lassi Saarinen

Saarinen har förbättrat sitt personliga rekord med över tre och en halv meter denna säsong. Han var femma i U18-VM år 2013 men efter det besvärats av en massa skador.

Han hade bland annat en två år lång tävlingspaus mellan midsommaren 2015 och 2017.

– Motivationen var nere på botten, men nånstans hittade jag gnistan och här står jag nu. Jag vet inte ens själv riktigt varifrån jag hittade viljan att fortsätta, men nu satsar jag igen allt på det här. Det går före allt annat.

Rouvali: Inte min dag

I damernas kula var Eveliina Rouvali framme i sin första stortävlingsfinal. Hon slutade åtta med 15,70, då hon efter kvalet pratade om att hon till och med kunde nosa på 17 meter.

– Det var av nån orsak helt enkelt en dålig dag. Det kändes svårt ända från start, det fanns ingen kraft, ingenting. Men jag är så lycklig att jag ens fick fram 15,70 i tredje stöten så jag kom in bland de åtta bästa, säger Rouvali vars personliga utomhusrekord är 16,10 (inomhus: 16,50).

– Placeringen i sig är jag nöjd med, men det kunde ha gått så mycket bättre. Jag vet att 17 meter kommer ännu i sommar, men det här var inte min dag.

I herrarnas stavfinal slutade Urho Kujanpää nia med resultatet 530. Han gjorde tre misslyckade hopp på 540 och föll ut.

Lehikoinen klar för final

Lördagens kvällspass inleddes med ett glädjande finländskt formbesked.

Den meriterade juniormästerskapslöparen Viivi Lehikoinen har haft en småtrög säsong hittills, men hyvlade bort en halvsekund från sitt årsbästa i semifinalen på 400 meter häck.

Tiden 58,02 räckte vidare till final som sista dam. HIFK-löparens personliga rekord är 56,49. Lehikoinen startade urstarkt och ledde sitt semifinalheat i början.

– Det är mitt trumfkort, jag är snabb för den här distansen, så jag ville använda den styrkan. Men jag orkade inte riktigt ända in i mål med den taktiken, säger Lehikoinen.

– Jag förväntade mig lite bättre. Att springa säsongens bästa lopp när insatserna är som störst måste man förstås vara nöjd med, men jag vill nog förbättra min tid i finalen.

Du var åttonde snabbast i semifinalskedet, vilken placering siktar du på i finalen?

– Jag ska göra allt som står i min makt för att springa hårt. Vi är åtta tuffa flickor på startlinjen, vad som helst kan hända i en EM-final.

Du har en hel del erfarenhet från mästerskapsfinaler, hjälper det dig i morgon?

– Jag vet hur det känns i kroppen efter två hårda lopp, och hur man samlar sig efter en semifinal. Jag tror jag kan dra fördel av det.

Ella Junnila öppnade Finlands medaljkonto i Gävle! Rörd bronsdam: ”Jag är bara så lycklig”

Höjdhopparen hade inte väntat sig pallplacering.

Medaljfavoriten Koilahti illa ute i längdkvalet, men höll huvudet kallt – förvirring hos funktionärerna skapade onödig stress: ”Vi tänkte båda att ööh, okej”

Elina Kinnunen ute efter medalj i spjutfinalen.

Nu ska guldet äntligen komma – Wilma Murtos bästa stavkompis är samtidigt bittraste rivalen i EM-finalen: ”Jag kan inte hoppas på det bästa för henne”

Har en märklig relation med schweiziska juniordominanten.