Ny Heisalaladugård ska ge ett bättre liv för både bönder och djur

Kalvarna Rikibra och Rodessa ser lite skyggt på oss då jag tillsammans med Sonja Ek-Johansson tittar in hos dem på den nybyggda kalvavdelningen.

För tillfället finns det cirka 60 mjölkkor och ungefär lika många ungdjur på familjen Ek-Johanssons gård på ön Heisala utanför Pargas. Men i november då den nya ladugården står klar finns det plats för dubbelt så många.

- Gården är ett företag som behöver utvecklas eller läggas ner, det var alternativen. Vi tycker om vårt jobb och det är det jobb vi kan göra, säger Sonja Ek-Johansson, som driver gården tillsammans med sin man Andreas.

Beslutet om att bygga ut verksamheten föregicks av mycket funderande och många kalkyler innan familjen bestämde sig för att gå inför satsningen.

- Det var ett genomtänkt val, inte ett självklart val då läget för mjölkproduktionen är vad den är. Men företag behöver utvecklas, annars stannar de upp.

En ny ladugård byggd enligt dagens standard och gårdens behov

Den nya ladugården blir 1 500 kvadratmeter stor. Storleksmässigt är det större än ladugårdarna är i genomsnitt i Finland. Den kommer att utrustas med två mjölkningsrobotar som heter Tyyne och Suoma, döpta efter Andreas gamla släktingar.

- Vi ger maskinerna namn mest på skoj. Vår nuvarande heter Plåt-Niklas, berättar Ek-Johansson och skrattar.

Det kommer också att finnas ett kalvningsområde och ett sjukområde med en mjuk halmströbädd, där korna bekvämt kan återhämta sig. Resten av ladugården kommer i stort sett att vara ett öppet område där djuren kan sova, äta och röra sig fritt. Mycket av arbetet sköts maskinellt och övervakningen sköts till exempel med hjälp av datorer, vilket kommer att ge familjen Ek-Johansson mer tid för att rå om djuren.

- För vår del kommer jobbet att bli mindre fysiskt ansträngande. Det fysiska gödselskrapandet som idag tar mycket tid kommer att bli mycket lättare. Och för djurens del kommer det att bli en bättre levnadsmiljö. Det är det som är A och O inom mjölkproduktionen, att djuren har det så bra som möjligt.

Idag är konsumenterna också mycket medvetna och intresserar sig för produktionsdjurens levnadsförhållanden. För att korna ska må bra krävs en så naturlig miljö som möjligt.

- Det skapar man genom att låta korna rör sig fritt. De är inte i något skede fast. De kommer att ha stora rymliga bås där de ligger i, som är fyllda med strö, så att det är så mjukt som det bara kan bli. Att man själv skulle vilja ligga där helt enkelt. Det ska vara mycket utrymme runt om korna, så att de som är lägre i rang kommer undan, så att det inte blir något bråk.

Förhoppningen är att den nya ladugården ska resultera i friskare djur och en högre produktion.

Men att bygga en stor ladugård ute på en skärgårdsö är inget man gör i en handvändning, även om allt tillsvidare har löpt smidigt. Det är byggare som sköter själva jobbet, men allt ska planeras och övervakas.

- Det ska komma en viss mängd betong under vissa dagar. Så är det mycket pappersarbete och räkningar som ska betalas. Psykiskt är det väldigt påfrestande. Men nu börjar vi räkna veckor tills det är klart, skrattar Ek-Johansson

Men familjen ser ljust på framtiden.

- Inte skulle vi ha börjat med det här annars. Jag tror att det kommer att finnas en efterfrågan på mjölk och kött också i framtiden. Mjölkdrickandet kommer säkert att minska, men osttillverkningen och vidareförädlingen av mjölken tror jag att kommer att gå uppåt.

- Vi har ju ingen kristallkula, så vi kan ju inte säga att det kommer att gå bra, men vi har alla förutsättningar för att det ska gå bra. Det är nog bara så att man måste våga. Så har vi gjort det i alla fall och så behöver man inte harma sig sen när man är gammal. Nu har vi gjort det och gör vårt absolut bästa för att det ska fungera och det räcker.