Hjärnforskare: Finländska chefer borde satsa mer på empati – yngre och automatiseringen förutsätter också det

Arbetslivet i Finland är fortfarande ställvis präglat av en auktoritär och nästan aggressiv ledarstil som förväntar sig absolut lydnad. Det här sättet att kommunicera står starkt i kontrast till de metoder som forskare har förespråkat på senare tid.

– Att leda genom att orsaka rädsla får lätt den konsekvensen att de anställda blir alltför stressade, och det blir svårt för dem att tänka på ett bra sätt i jobbet, säger hjärnforskare Katri Saarikivi.

Hon säger att sådant här traditionellt ledarskap kan fungera, men oftast bara en kort tid.

– På längre sikt blir det problem i arbetsklimatet och folk mår illa om en chef bara dikterar.

Hon påpekar att ett bättre alternativ är att leda med empati.

– Om man är chef så har man nytta av att veta hur ens medarbetare tänker, kunna läsa hans eller hennes känslor och föreställa sig en viss situation ur hans eller hennes perspektiv, påpekar hon.

Hon säger att empati i praktiken handlar om en samling av olika färdigheter man har för att kunna förstå en annan person, och hon tillägger att när chefen är empatisk så bygger det upp tilltro hos medarbetarna. Det är också bra för hjärnan.

– De anställda slappnar av, blir på bättre humör och det blir lättare för dem att tänka klart, säger hon.

Det här gäller åtminstone om chefen är empatisk på riktigt, och inte bara försöker vara det på ett ytligt sätt. Hur empatisk man är, är delvis genetiskt, men en chef kan också träna upp den här färdigheten.

Ikea-direktör: Slut på "enmansshow"

Camilla Weurlander som är personaldirektör på Ikea i Finland säger att vi är inne i ett brytningsskede när det gäller vilka ledarskapsstilar som används.

– Jag har själv jobbat i många år och sett den gamla stilen men också sett den nya stilen, och för att hänga med i våra ungdomars önskemål om hur arbetsplatsen ska vara så måste vi gå in för mera empatiskt styrande, påpekar hon.

Vad är det som gör att den traditionella ledarskapsstilen inte är så effektiv?

– Den är ju mera en enmansshow, så att säga. Jag tror starkt på det här att om man empatiskt leder ett företag eller ett team med människor så får man dem mera med på noterna.

Men det är samtidigt många som inte har insett det här ännu?

– Det tror jag. Det är väldigt många som inte har gjort det, men man kan ju också se på framgångar inom ishockeyvärlden och många andra sportsliga sammanhang, till exempel, där man via team och laganda kan skapa ganska stora vinster.

Automatiseringen driver förändring

Att betona ett empatiskt förhållningssätt inom ledarskap har blivit på modet under senare tid. Det kan delvis vara en modefluga, men enligt Saarikivi är det också så att det traditionella sättet att leda inte funkar så väl längre.

– Det finns tecken på att folk ständigt gör svårare och svårare arbetsuppgifter. Så har det blivit när datorer och automatiseringen har tagit över många av de lättare uppgifterna. Då betonas behovet av empati, påpekar hon.

Det lönar sig alltså för oss människor att fokusera på det som datorer inte är så bra på.

Också en generationsfråga

Hjärnforskaren Katri Saarikivi berättar att hon har hört att unga i arbetsintervjuer har frågat vad arbetsplatsen har för ledarskapsservice. Alltså vad förväntas cheferna göra för de anställda?

Och hon påpekar att unga brukar betona – till exempel i den här studien av konsultbolaget Deloitte – att de vill ha betydelsefulla jobb, och att de gärna vill utvecklas som människor.

– Unga är förstås väldigt olika. Men i stora drag tyder det här på att dagens unga i allmänhet inte är särskilt intresserade av att jobba på företag där man har en traditionell ledarskapsstil som inte tar personalens känslor i betraktande, betonar Saarikivi.

Camilla Weurlander på Ikea säger också att fler och fler – oftast yngre – arbetstagare nuförtiden vill bli behandlade som individer, annars tar de lätt illa upp.

– Och då är det är ganska viktigt att man är empatisk mot var och en som person och inte som en massa.

Man känner sig då inte hotad eller rädd lika lätt? Är tanken att chefen blir mer som en vän, nästan?

– Ja, nästan som en vän, och man skapar en positiv miljö. I en sådan miljö så är väl de flesta människor som bäst, i stället för att vara rädda.

Det är väl inte ändå en demokrati? Det är väl inte ändå så att man kan låta arbetstagarna bestämma?

– Inte fullt ut, men via en viss slags demokrati så kan man släppa kreativiteten fri. Och den tror jag starkt på. Via ett empatiskt ledande så får vi mer kreativa medarbetare och så utvecklar vi verksamheten på ett helt annat sätt, tillsammans.

Skuggledningsgrupp

Ett exempel på ett företag som nyligen har prövat på att lyssna på sina anställda på ett mer ovanligt sätt är Lidl.

Som ett kort försök så grundade de en så kallad skuggledningsgrupp, där de valde in några vanliga anställda som fick komma med idéer på hur företaget borde utvecklas. 25-åriga Simo Lappalainen var en av dem.

– Vi kom fram till en lista med 50 förslag på vad man kunde göra för att Lidl skulle bli en ännu bättre arbetsplats för de anställda, kommenterar han.

Företaget tar nu det här i betraktande när de utvecklar sin strategi.

– Jag tycker att det här visar att vi anställda uppskattas, att ledningen verkligen vill höra oss och våra tankar, säger han.