Hoppa till huvudinnehåll

Västnyland

Åkrar kan vara kolsänkor i stället för rena utsläppskällor - i Lojo forskar man i hur jordbruket kan bli så klimatvänligt som möjligt

Från 2019
Uppdaterad 30.07.2019 07:39.
Tuomas mattila gräver i en åker med vallväxter.
Bildtext Tuomas Mattila på en åker med vall nära huset på Kilpiä gård.
Bild: Yle / Anna Björkqvist

Råvarorna i din rågbrödssmörgås eller havregrynsgröt kan ha hjälpt till i kampen mot klimatförändringen. Åkrar kan nämligen fungera som kolsänkor och ordentliga sådana ifall jordbruket genomförs på ett klimatvänligt sätt.

Jordbrukaren och specialforskaren Tuomas Mattila tar ett par ordentliga spadtag i åkermarken på Kilpiä gård i Pusula i Lojo. På den här åkerplätten nära gårdshuset har han sått havre med insådd vall som fånggröda.

En bit ifrån platsen där Mattila grävt med sin spade ligger några forskningsrutor. Där gör Meteorologiska institutet mätningar som berör växternas klimatpåverkan.

En person som visar med sina händer på myllans kvalitet i en havreåker.
Bildtext Tuomas Mattila visar upp myllans kvalité i en havreåker med vall som fånggröda.
Bild: Yle / Anna Björkqvist

Kilpiä gård är en självständig forsknings- och utbildningsgård. Tuomas Mattila berättar att släktgården finansierar sin verksamhet genom att sälja säd och träd.

- Gården är alltså en ekogård där vi gör olika sorters försök och forskning som också berör utveckling av sädesodlingen.

Till gården hör 75 hektar åkermark, och ännu mera skog.

Forskningsgården Kilpiä gård

En man står i en beige skjorta. I bakgrunden syns åkrar och skog.
Bildtext Tuomas Mattila har gedigen lista av titlar - han är utbildad diplomingenjör i kemi, magister i jord- och skogsbruk och teknologie doktor.
Bild: Yle / Anna Björkqvist

Varierad växtföljd

Då Tuomas Mattila tog över den stora släktgården för långt över tio år sedan var åkermarken i dåligt skick.

- Tidigare hade vi flera år av monokultur och det odlades bara vårsäd. Åkerjordens uppbyggnad var därför i ganska dåligt skick. Det här är nu åtgärdat eftersom vi har vall med i växtföljden.

En bild på en åker. I bakgrunden ses skog och man ser att åkern ligger lite i en dal.
Bildtext Kilpiä gård.
Bild: Yle / Anna Björkqvist

Mattila växlar mellan olika grödor på sina åkrar. Först odlar han ett år med vall, sedan råg med insådd fånggröda och efter det odlar han havre med insådd vall.

- Marken är alltså kontinuerligt grön av växtlighet, säger Mattila.

Varför ska man göra såhär?

- Delvis därför att då det alltid finns växter som assimilerar så tar de tillvara koldioxid från atmosfären och delvis produceras mera rotsystem till jorden och så kallat rotsekret som ökar jordens mullhalt. Man kan alltså stävja klimatförändringen och få en bättre växtkultur.

En bild på myllan på en åker med vallväxter.
Bildtext Blommylla - så här ser myllan ut i Mattilas vallåker.
Bild: Yle / Anna Björkqvist
En rot. I bakgrunden syns växtlighet på en åker. En man håller i växten med rot.
Bildtext I vallåkern finns det utrymme för växterna att skapa ett ordentligt rotsystem.
Bild: Yle / Anna Björkqvist

Utanför Mattilas köksfönster finns alla tre sorter representerade. I botten på åkrarna växer små små klöver.

- Idén med växtföljd är dels att växtsjukdomarna inte ska ansamlas i jorden och dels att då man växlar mellan vall, vårsäd och höstsäd så trivs vissa ogräs inte och blir därför i riklig mängd på åkern.

- Om man bara har vårsäd så kan där leva sådana ogräs som har anpassat sig till vårsäden. Om det först finns vårsäd och sedan sås höstsäd som en överraskning och därefter vall som en annan överraskning så kan inte ogräset anpassa sig. Det förhindrar också växtsjukdomar.

En åker med vallväxter. I bakgrunden syns flera åkrar.
Bildtext Vall.
Bild: Yle / Anna Björkqvist

Fördelen med att blanda in vall i växtföljden är att vallen binder kväve från atmosfären och då behöver man inte gödsla rågen, förklarar Mattila.

Mattilas bästa tips för klimatvänlig odling

1. Se till att åkermarken är grön. Då binder växterna koldioxid som sedan binds i jordmånen.

2. Höstsäden gör att åkern hålls längre grön. Vårsäden är däremot ganska kort tid på åkern. Ifall man odlar vårsäd kan man kombinera den med en annan växt som växer på fältet när där inte är vårsäd. Det är också bra att använda så kallade fånggrödor.

3. Att byta gröda på en åker varje år är bra för jordmånen eftersom olika typer av växter har olika rotsystem.

4. Undvik att packa marken och minska markbearbetning, till exempel genom att inte plöja åkrarna. Packad jord är inte optimal för växternas rotsystem. Om det finns utrymme för rötterna så bildas det större system och det ökar kolförråden i jorden.

5. Bra täckdikade åkrar. Vattenmättade åkrar släpper ut metan och dikväveoxid som är kraftiga växthusgaser. Dessutom är det a och o att jorden inte blir vattenmättad för rötternas skull, eftersom de då dör av för mycket vatten.

6. Att tillsätta vall i växtföljden är ett stort plus. Vall är en bra växt eftersom den är grön en stor del av året, från och med att snön har smält till dess att det blir frostgrader.

All odling kan vara klimatvänlig

Både ekoodling och konventionell odling kan göras klimatvänlig.

- I båda odlingsformerna är tanken att vi måste ha fälten så gröna och assimilerande som möjligt under en stor del av året och det måste förekomma så lite störningar som möjligt, alltså markbearbetning.

Det här kan vara lättare att förverkliga på en ekogård eftersom odlaren då naturligt måste ha vall som en del av odlingen.

- I konventionell odling krävs det att jordbrukaren ändrar sitt tankesätt och odlingssätt, men inte är det måste på att vara ekoodlare.

En närbild på ängsaktig mark, man ser blåa blåklintar, baldersbrå, råg och så vidare.
Bildtext Kilpiä gård är en ekogård. På rågåkern växer också fånggröda. Fånggrödan är bra för kolinlagring och bidrar till mullhalten. Den minskar också kväveutlakningen.
Bild: Yle / Anna Björkqvist

300 kilo per hektar

Och så till den kanske mest intressanta frågan. Kan man säga att växterna tar upp så mycket koldioxid att det kompenserar för till exempel det bränsle som maskinerna behöver?

Mattila uppskattar att det bränns ungefär 30 liter bränsle per hektar per år. Hans maskiner går på biodiesel.

- På finländska åkrar så uppskattar man att marken avger 200 kilo per hektar per år. Om man har fånggrödor och markväxter så räknar man med att det binds 300 kilo utöver de 200 kilo som avges. Det betyder alltså att åkern är en nästan 10 gånger större kolsänka än mängden bränsle som släpps ut, säger Mattila.

Maskinhall med traktorer och olika maskiner
Bildtext Mattilas traktor går på biodiesel.
Bild: Yle / Anna Björkqvist

Man kan därmed i princip, eller åtminstone lite grann, säga att Mattilas gård är koldioxidneutral då man beaktar hur mycket kol som binds på hans åkrar. Men det är ändå svårt att mäta hur mycket kol som binds på just Mattilas gård.

- Jag kan lite säga så. Men man har inte mätt hur vår gårds kol roterar i systemet. Det är en långsam process som är svår att mäta. Vi kan säga såhär att om en fyra ton stor reservoar ändras till en 300 kilos, så är det svårt att mäta den förändringen snabbt.

- Men baserat på forskningen i nordiska länder och de tillvägagångssätt som vi använder här, så borde det bindas såpass mycket kol att de allra flestas hushåll skulle kompenseras.

En spade med jord på som visar upp jordens kvalitet.
Bild: Yle / Anna Björkqvist

För tillfället pågår ett pilotprojekt där man försöker skapa en räknemodell som ska hjälpa jordbrukare att mäta gårdarnas klimatavtryck. Sjundeåbonden Sebastian Solhberg deltar i försöket.

Många monokulturer i Finland

Mattilas tillvägagångssätt inom jordbruket tillhör ändå inte gemene jordbrukares. Han säger att det inte är vanligt att låta åkrarna vara gröna under en stor del av året.

- I Finland har man oftast sädesåkrar där växtföljden är en monokultur. Det är alltså vårsäd efter vårsäd efter vårsäd. Det betyder att åkern bara assimilerar då där är vårsädsväxter. Under övriga delar av året håller man åkern utan gröda med hjälp av herbicider eller bearbetning. Så det finns utrymme för förbättringar.

En bild på maskiner som används vid jordbruk. Där syns en kultivator osv.
Bildtext Mattila plöjer inte sina åkrar utan kör istället något extra varv med kultivatorn.
Bild: Yle / Anna Björkqvist

Som nämnt är en varierande växtföljd bra för åkerjorden och klimatet. Mattila förklarar att det inte heller räcker att byta sort vart sjunde år, utan att det borde ske oftare än så för att åkern ska fungera optimalt.

En gröda som är bra att variera med är höstsäd eftersom det är en riktig superväxt i finska förhållanden, säger Tuomas Mattila.

- På många håll i världen sår man bara rågen bara för att den binder koldioxid och förhindrar erosion, medan den hos oss är brödsäd.

Höstsäden sås på hösten och håller fälten gröna hela sommaren tills det är dags att skörda den i augusti.

Det märks att Tuomas Mattila funderat och löst en hel del problem under sina år som jordbrukare. Han funderar mycket på hur han kan undvika erosion på åkrarna, det vill säga att vatten eller vind transporterar bort stora mängder jord.

Den åker närmast gårdshuset som just nu är i vall är sluttande.

Vilken klass tillhör din mylla? - testa!

Skogsbruk vs åkerbruk

Skogsbruk och kalhyggen har flera gånger lyfts upp i media på den senaste tiden. Då talar man om att nerhuggen skog är dåligt för klimatet eftersom det frigörs koldioxid. Det är ändå inte riktigt samma sak som händer då man tröskar, förklarar Mattila.

- Då skogen växer sker det assimilation under flera decennier. Det ansamlas i både trädet och i rotsystemet. När man sedan hugger ner trädet så sprängs den här ansamlingen.

En zon mellan två åkrar där det ska odlas blommor som lockar insekter att hjälpa åkerväxterna. Man ser gröna åkrar på bilden å skog i bakgrunden
Bildtext Mellan de här två åkrarna vill familjen Mattila plantera blommor och buskar där insekter ska trivas. De ska i sin tur hjälpa faunan på åkrarna.
Bild: Yle / Anna Björkqvist
En trädgräns mellan olika åkrar hindrar att det blåser ordentligt och dammar på åkern.
Bildtext En trädzon har planterats mellan åkrarna för att utreda vilka effekter den har på åkerjorden. Bland annat hjälper den till att stoppa upp kraftiga vindar vilket hjälper till att hålla åkerjorden fuktig.
Bild: Yle / Anna Björkqvist

- På åkern kan det här inte hända eftersom det inte pågår en ansamling under flera år. Men det är klart att kolsänkan på 300 kilo som jag talade om, det är det som återstår då skördearbetet är över och då de snabbt nedbrytbara växtresterna har brutits ner.

Nettovärdet ligger alltså på 300 kilo koldioxid som binds i marken, medan brutto är flera tusen kilo, förklarar Mattila.

- Många tänker att en stor skörd innebär en stor kolsänka, och det var det, men sedan när du skördar skörden och människor äter den så återgår koldioxiden till atmosfären. Men i de fall där man sår fånggrödor så återstår ännu växtdelar från skörden; strån, rotsystemet och de mikrober som växer där i rotsystemet.

Tuomas Mattila är väl insatt i jordbruk både rent praktiskt och forskningsmässigt. Han driver podcasten Maanviljelijän tietobaari tillsammans med Juuso Joona från Joutseno. Där pratar de om sina egna erfarenheter av jordbruk och forskning. Du kan lyssna på den finskspråkiga podcasten på Yle Arenan.

En person som gräver med en spade på en åker med havre.
Bildtext Tuomas Mattila på en åker med havre. Några hundra meter bort, i bakgrunden, finns en forskningsåker där ärter odlas.
Bild: Yle / Anna Björkqvist

Ute på åkerfältet märks det att jordbruket är viktigt för Mattila. Och speciellt att försöka förstå och lösa de olika problem som han varje år stöter på ute på fälten.

Varför vill du göra det här, odla såhär?

- Jag är en nyfiken forskare av naturen. Det kanske är orsaken.

Diskussion om artikeln