Den avlidnas sista vilja kan ligga under madrassen – många gömmer sina testamenten i hemmet då de inte går att registrera

Ett register över testamenten skulle förebygga arvstvister och förbättra rättsskyddet för den bortgångna, säger Finlands Advokatförbund till Yle. Justitieministeriet anser att ett register kunde orsaka problem om man vill göra ändringar i testamentet.

En avliden persons sista vilja kan ibland ligga gömd under madrassen eller i skafferiet. I Finland finns inget register över testamenten, och därför kan dokumenten ibland dyka upp i städningen efter att någon gått bort.

– I sista hand är det godtyckligt och beror i viss mån på de efterlevandes ärlighet huruvida en avliden persons sista vilja förverkligas eller inte, säger Hanna Räihä-Mäntyharju, en jurist som specialiserar sig på familje- och arvsrätt.

Räihä-Mäntyharju är vice ordförande för Finlands Advokatförbund. Förbundet föreslår att ett register över testamenten borde upprättas för att minska på detektivarbetet – något de skrev om i förbundets tidning Advokaatti i juni.

Inte första gången det diskuteras

Enligt förbundet kunde magistraterna ansvara för att upprätthålla registret och införa testamenten i det.

Frågan har diskuterats tidigare. Justitieministeriet kom med ett förslag om ett register redan år 2004, men det hela förblev på en teoretisk nivå.

Registret kom åter på tal i förra regeringsperioden, då ledamöterna Mikko Alatalo och Ari Tornianen (C) framförde ett skriftligt spörsmål till justitieminister Antti Häkkänen (Saml), i vilket de föreslog upprättandet av ett testamentsregister.

Då svarade Häkkänen att man i samband med registerfrågan borde reda ut flera andra saker – exempelvis huruvida bara registrerade testamenten i så fall vore giltiga.

– Så kallade nödtestamenten, det vill säga sådana som skrivs precis innan döden skulle i regel knappast hinna registreras, svarade Häkkänen.

Advokatförbundet uppger att registreringen kunde vara frivillig.

Kunde göra ändringar besvärliga

Chefen för justitieministeriets avdelning för civilrätt och rättsvård Antti Leinonen konstaterar att det kunde vålla problem i situationer där man vill göra ändringar i testamentet.

– Jag vet inte hur mycket tydligare det hade gjort saken om ett testamente är registrerat men det inte går att veta om den registrerade versionen är den senaste versionen, säger Leinonen.

Enligt Leinonen finns det inga påfallande brister i det nuvarande systemet som skulle kräva stora förändringar. Det har dessutom varit det nuvarande systemets målsättning att respektera den bortgångnas sista vilja.

– Det hade inte gått så bra ihop med att varje gång man gör en ändring eller förtydligar något vara tvungen att se till att det blir infört i registret på rätt sätt.

Se till att någon vet om att det finns ett testamente

En säkrare plats att förvara sitt testamente än under madrassen är ett bankfack, till exempel. Många advokatbyråer förvarar också testamenten. Det kan dock hända att byrån inte får höra om att den som skrivit testamentet är död.

– Det lönar sig att tala om för någon att du upprättat ett testamente och var det är i förvar. Vad det står i det behöver du inte yttra dig om, säger Räihä-Mäntyharju.

Hon anser att det kan bli besvärligt med det nuvarande systemet om personen som hittar testamentet inte gynnas av det.

– Det är möjligt att inte tala om för någon att man hittat det utan helt enkelt förstöra dokumentet. Då går det ju inte att förverkliga.

Vår befolkning blir allt äldre och minnessjukdomar allt vanligare. I framtiden kommer man att vara tvungen att inte bara beakta hur testamentet ska förvaras utan även den avlidnas sinnestillstånd då testamentet skrevs.

– Det finns nog en risk för att arvstvister förekommer oftare i framtiden. Jag anser att upprättandet av ett register vore en relativt liten ändring till systemet som kunde förebygga många arvstvister, säger Räihä-Mäntyharju.

Artikeln är en översättning av Yle Uutisets text "Vainajan viimeinen tahto voi löytyä patjan alta tai ruokakomerosta – Testamenttia ei voi rekisteröidä, ja siksi moni piilottaa sen kotiinsa" skriven av Anni Härkönen.