Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

“Våra liv är korta! Därför har vi skapat Glitcher där vi inte hela tiden behöver ifrågasätta maskineriet”

Från 2019
Uppdaterad 24.07.2019 15:14.
Emelie Zilliacus och Josefin Fri står framför en vägg.
Bildtext Emelie Zilliacus och Josefine Fri bildar tillsammans Glitcher.
Bild: Yle/Vilhelmina Öhman

De nyligen utexaminerade kandidaterna från Teaterhögskolan Josefine Fri och Emelie Zilliacus, som tillsammans skapar konstnärsduon Glitcher, lägger i höst upp en skräckmusikal om porr på teater Viirus.

Josefine och Emelie är två människor som inte verkar få nog av varandra. De studerar, arbetar och bor tillsammans och har nu startat ett konstnärskollektiv tillsammans.

De lever som själsfränder i symbios. Det verkar fungera, för jag märker under vårt samtal en regnig sommardag på café Wilda i Ekenäs att de respekterar varandra och vet hur de kommunicerar med varandra.

Vilket krävs om man ska kunna skapa något tillsammans.

Glitcher är ett kärleksbrev till mänskligheten. Glitcher är ett hatbrev till mänskligheten. Glitcher omfamnar misslyckanden och fuck-ups. Glitcher strävar efter att ha roligt. Glitcher vill ha ett förstående arbetsklimat.

― Utdrag ur Glitchers manifest (fritt översatt av redaktören)

De beskriver Glitcher som ett feministiskt konstnärskollektiv, inspirerat av populärkultur, som strävar efter att skapa icke-hierarkiska sätt att arbeta och skapa konst.

- När jag hör ordet Glitcher tänker jag på glitter. Jag tänker på klitta. Jag tänker på bitch. För mig exploderar min fantasi med det här namnet, säger Fri.

Glitcher arbetar långsamt, tar snabba beslut och har en fuck-it mentalitet. Glitcher strävar efter att minimera stress. Glitcher är en fantasi förverkligad. Glitcher tar sig rätten att inte ändra åsikt eller synvinkel. Glitcher strävar efter icke-hierarkiska samarbeten.

― Utdrag ur Glitchers manifest (fritt översatt av redaktören)
Emelie Zilliacus och Josefin Fri poserar framför en vägg.
Bildtext Glitcher.
Bild: Yle/Vilhelmina Öhman

- För mig är Glitcher ett safe space, ett tryggt rum, där vi kan utforska oss själva som konstnärer och världen omkring oss och där vi kan leka och ha roligt och skapa en bubbla av trygghet på ett ganska kargt och tidvis väldigt ensamt teaterfält, säger Fri.

- För mig är det ett ställe där man får göra och vara hur man vill och där jag på riktigt får tänka på vad det är jag vill göra med min konst, säger Zilliacus.

- Glitcher är allt. Glitcher kan vara vad som helst, säger Fri.

Glitcher är pussy power. Glitcher är post-dramatisk fars. Glitcher är överdrift. Glitcher är populärkultur-drypande sötma. Glitcher vill knulla dig. Glitcher strävar efter legendariska efterfester. Kom, anslut er!

― Utdrag ur Glitchers manifest (fritt översatt av redaktören)

“Jag tror vi är en porrskadad generation”

Fast Fri och Zilliacus bildade Glitcher tidigare i år har de redan hunnit göra en del uppträdanden.

Under Hangö Teaterträff uppträdde de som DJ Glitcher och i början av juni uppträdde de på den feministiska variéte-föreställningen Delta Venus: Let me be your fantasy på Kiasma.

I oktober kommer de att gästa teater Viirus med The Porn Horror Musical.

- Med föreställningen utforskar vi vad skräck är och vad porr är och vad det gör med våra kroppar, säger Zilliacus.

Fri berättar att början av processen med the Porn Horror Musical var ganska tung och svår. De funderade på vad de borde veta och vad de borde läsa innan de lägger upp den här föreställningen och vilket ansvar de har.

- Vi började från fel håll - vi började från det intellektuella hållet. Men så testade vi med börja från vad vi tycker är roligt och då hittade vi tillbaka till det lekfulla, säger Fri.

- Vi är så påverkade av porr. Den sipprar in överallt! Jag tror vi är en porrskadad generation. Det sipprar in i vårt kärleksliv, det sipprar in i vår sexualitet. Den manliga blicken finns alltid där i porren och förändrar våra kroppar. Det är det här vi vill utforska - hur porrregissören förändrar våra kroppar, säger Fri.

Svårt att förhålla sig neutralt till porr

Inom feminismen har porr varit en viktig fråga ända sedan 1970-talet. Under 70-talet gjorde feminister i Sverige och Finland aktioner mot butiker som sålde porr.

Nu har frågan eventuellt kommit på tapeten igen i och med den svenska föreningen Porrfri Barndom.

Föreningen har gjort flera namninsamlingar för att till exempel införa porrkritiska samtal i sexualundervisningen och en åldersgräns på nätporr genom åldersverifiering.

Sju av åtta riksdagspartier i Sverige har ställt sig bakom kraven.

Jag undrar om syftet med skräckmusikalen the Porn Horror Musical är att ironisera och ifrågasätta porrindustrin. Fri säger att hon inte ännu skulle kalla föreställningen en porrironi.

- Just nu är vi bara inne på att hitta karaktärerna och berättelserna med en ganska neutral inställning, fast det är väldigt svårt, säger Fri.

Zilliacus säger att det är svårt att inte bli moraliserande i arbetet med den här föreställningen.

- Jag kanske egentligen tycker att porr är förskräckligt hemskt för alla i hela världen. Men det känns mera intressant att utforska porren. Vad gör det med min kropp att vara en “step-daddy” och hur är vi med varandra och hur är vi med publiken, frågar sig Zilliacus.

Den manliga blicken finns alltid där och förändrar våra kroppar.

― Josefine Fri

- Porr är på ett sätt rolig i sin otroliga absurditet. Men samtidigt är det inte roligt för det påverkar människor i så stor utsträckning och människor tror att det är en riktig representation av sex. Vilket är skrämmande, speciellt för kvinnor, säger Fri.

Strategi: skapa sina egna villkor och sitt eget arbete

Trots att Fri och Zilliacus är nya i teatervärlden har de ändå hunnit varit med i några professionella uppsättningar.

Zilliacus spelade i våras i En blick är en blick är en blick, i Milja Sarkolas och Jessica Grabowskis regi, på Lilla Teatern. Fri spelar en av huvudkaraktärerna i ungdomsserien Badrumsliv, som har premiär den 26 juli.

Vi är verkligen inte en enda stor familj.

― Emelie Zilliacus

Fri upplever att det finlandssvenska teaterfältet är splittrat och att det finns en uppdelning mellan den progressiva och den traditionella teatern.

- Det är viktigt att den progressiva teatern finns för det är den som för framåt konsten och som hela tiden utmanar de rådande normerna. Jag tycker inte att all teater behöver vara riktad till alla och jag tycker inte vi ska hålla varandra om ryggen. Jag tycker inte att finlandssvenska scenkonstnärer behöver hålla med alla andra finlandssvenska scenkonstnärer, för det finns så mycket jag inte håller med om, säger Fri.

- Svenskfinlands teaterfält är inte en familj, som det ibland sägs. Det är vi verkligen inte, säger Zilliacus.

Men Fri påpekar att ju mer den progressiva och den traditionella teatern ställs mot varandra, desto mer skapar det onödigt tjafs och brist på syre på fältet.

Jag vet inte om det har förändrats tillräckligt.

― Emelie Zilliacus

Jag vill veta hur de, med tanke på metoo-initiativet “tystnadtagning” som beskrev hur kvinnliga skådespelare sexuellt trakasserats på teaterscenerna i Sverige, ser på det svenska teaterfältet i Finland idag.

- Jag vet inte om det har förändrats tillräckligt, men jag känner ändå att det håller på att gå mot det bättre. Just nu finns det mycket tävlan och ensamhet bland frilansande skådespelare på fältet. Men med den yngre generationen tror jag det kanske kommer en större solidaritet, säger Zilliacus.

- Just nu känner jag att jag inte orkar ändra institutionerna inifrån. Jag har inte energi att sitta på de där mötena och alltid räcka upp handen och säga att den här karaktären, den här repliken eller den här kostymen, är kvinnofientlig eller problematisk, säger Fri.

Jag behöver inte må dåligt. Jag kan göra egen konst där jag får finnas så som jag vill finnas.

― Josefine Fri
Emelie Zilliacus och Josefin Fri står framför äppelträd.
Bildtext Emelie Zilliacus och Josefine Fri gästar teater Viirus i oktober.
Bild: Yle/Vilhelmina Öhman

Fri och Zilliacus berättar att det finns en tanke bakom varför de har valt att forma Glitcher. De vill kunna ta egna beslut, ha ett bra arbetsklimat och kunna arbeta ostört.

- Mitt liv är kort! Så därför har vi skapat Glitcher som ett rum där vi inte hela tiden behöver ifrågasätta maskineriet, säger Fri.

- Det kommer vi ändå att behöva göra ibland, inflikar Zilliacus. Men förhoppningsvis kommer vi att göra jättemycket med Glitcher och inte behöva göra några andra jobb.

- Det har varit väldigt skönt att inte finna sig i saker. Jag skapar mitt eget. Jag behöver inte må dåligt. Jag kan göra egen konst där jag får finnas så som jag vill finnas, säger Fri.

Glitcher gästar teater Viirus med the Porn Horror Musical den 16-25 oktober i höst.

Diskussion om artikeln