Kararidning ska bryta stereotyperna – Andreas Westerberg vill se fler män på hästryggen

I Finland är det ovanligt att se män på hästryggen. Stallägaren Andreas Westerberg ville ändra på det här och började ordna ridningskurser för män.

Längs en ödslig skogsväg i Solf i Korsholm dyker plötsligt en idyllisk gård upp, med ett stall och en stor äng där fyra hästar vandrar omkring.

Ifall man utgår från finländska stereotyper kunde man förvänta sig att möta så kallade hästflickor vid gården, men istället är det två ivriga vuxna män som funderar vilken häst de ska rida på idag.

– Jag tror att du får ta Sockan idag, säger Andreas Westerberg till Kyösti Linna, en av männen.

Andreas Westerberg driver Stall Fallerall i Solf tillsammans med sin fru. Sockan är en av deras fyra hästar och den häst som Westerberg själv trivs bäst att rida på.

– Det är viktigt att välja den häst man bäst kommer överens med. Det handlar mycket om personkemi, säger Westerberg.

När Westerberg började rida i vuxen ålder märkte han hur få män det fanns i stallen och han tyckte att det var konstigt.

– Jag pratade med en bekant som bor i Spanien och där lär det vara mycket mer jämnt fördelat, där är det väldigt många män som rider. Men att rida är väldigt kvinnodominerat här i Finland och i Sverige också, säger Westerberg.

"Tungt och skitigt att rida"

Westerberg får understöd av statistiken. Till exempel hade Finlands ryttarförbund över 40 000 medlemmar år 2018, och av dem var 95 procent kvinnor.

Det här ville Westerberg ändra på och började därför med något han kallar för kararidning.

– Idén var, inspirerad av karayoga, att lite rubba på könsfördelningen.

Westerberg tycker det är märkligt att det är så få män som rider.

– Om man tänker på själva sporten så är det tungt och skitigt att rida. På det sättet är det ingen traditionell prinsessport, så jag förstår egentligen inte. Det kan hända att det bara blivit så – hästtjej har blivit ett uttryck.

"Det är inte riktigt vår kultur just nu för män att rida"

Kyösti Linna och André Norrgård har båda deltagit i kararidningen och kommit tillbaka för att rida fler gånger.

Även om de inte ridit så mycket ännu och verkade lite nervösa innan, ser det stabilt ut när de väl sitter på hästryggarna.

Linna ville prova på någonting nytt när han anmälde sig till kursen och såg inte den ojämna könsfördelningen som något hinder för att börja rida.

– Jag tänker inte överhuvudtaget på om jag är man eller kvinna. Det var lätt för mig att komma hit och lätt att testa och sätta igång, säger Linna.

Varför tror du att det är så få män som rider?

– Kanske för att det blivit flickor som förknippas med det och kanske män då tycker att det inte är tillräckligt manligt.

Linna pratar också om hur kulturen förändrats och nämner bland annat gamla västernfilmer som är fyllda av cowboys och män på hästryggar.

– Och det är inte riktigt vår kultur just nu för män att rida. Därför är det kanske något man inte tänker på, att nu ska jag börja rida.

"Intressant att man kan styra hästarna och att de lyder en"

André Norrgård säger att det kanske funnits en bild av att det är omanligt att rida, men att det absolut inte stämmer. Han har en hästintresserad familj och därför ville han också testa på.

– Min fru har ridit väldigt länge och äldsta dottern har börjat rida. Jag tyckte att det såg väldigt roligt ut att kunna rida så jag anslöt mig till dem.

Var det nervöst att börja på?

– Visst, det är stora djur så man har absolut en stor respekt för hästarna. Men när man väl lär sig att rida är det riktigt intressant att man kan styra och att de lyder en.

Givande att lära sig kommunicera med hästen

Liksom Norrgård fick också Andreas Westerberg sitt intresse för hästar via sin fru. Man märker att hästarna blivit en stor passion för Westerberg själv när han visar Linna och Norrgård hur de ska rykta hästarna.

Han tycker att det är synd att inte fler män får njuta av en så fin hobby som ridning.

– Man får vara ute och man får kommunicera med en annan varelse – det är kanske det jag tycker är mest fascinerande. Man hamnar både att lära hästen saker och själv lära sig av hästen, det är en väldigt givande växelverkan.

Det är alltså viktigt med empati?

– Jo, det är det. Och om du är stressad och irriterad när du börjar kommer det att märkas under hela ridningen. Man får själv se till att vara lugn och balanserad när man börjar, för annars går det inte lika bra, säger Westerberg.

Man får vara ute och man får kommunicera med en annan varelse – det är kanske det jag tycker är mest fascinerande

Hur stort har intresset varit för kararidningen?

– Inte är det så att portarna brister, men vi har haft fem stycken hittills och tre som är återkommande. Jag är nog ganska nöjd, vi har ju inte heller kapacitet att köra så mycket. Mest är det för att jag vill göra en liten push för att få män att ta steget och prova på, för det är en rolig hobby.

Som avslutning säger Westerberg att Linna och Norrgård får prova på att galoppera.

– Nu får ni rida mot solnedgången, säger Westerberg och skrattar.

Ryttarna galopperar då iväg längs skogsvägen, mot solen, som ett gäng moderna cowboys.