Tre jobbiga kilometer – annars är det en dröm att cykla mellan Ekenäs och Karis

Tung trafik och höga hastigheter kan göra att cyklister undviker att cykla mellan Ekenäs och Karis. Jan-Peter Stenvall cyklar där ofta och ger sina bästa tips om rutten.

Jan-Peter Stenvall cyklar dagligen från hemmet i Ekenäs till järnvägsstationen i Karis när han ska ta tåget till jobbet i huvudstadsregionen.

Han säger att det är en dröm att cykla vid riksvägen mellan Ekenäs och Horsbäck där vägrenen är närmare två meter bred.

Vill man undvika riksvägen går det också bra att cykla samma sträcka via mindre vägar i Langansböle.

Jag cyklar nästan dagligen och visst blir jag överraskad ibland över hur nära bilarna kommer

Även på Ekenäsvägen som går från riksvägen i Gebbelby via Svedja till Karis centrum kan man cykla ganska ostört, enligt Stenvall.

Problemet ligger mellan Horsbäck och avtaget till Ekenäsvägen.

- Då är det riktigt jobbigt att vara cyklist, beskriver Stenvall.

Orsaken är att vägrenen är väldigt smal och du delar riksvägen med tunga fordon som kör 80 kilometer i timmen.

- Jag cyklar nästan dagligen och visst blir jag överraskad ibland över hur nära bilarna kommer. Och jag har ingenstans att ta vägen, vägen slutar.

Hur jobbigt är det att cykla på riksvägen mellan Ekenäs och Karis på en skala mellan 1 och 5?

- En trea, men på vintern är det garanterat en femma. Plogvallar gör att det lilla utrymmet man har blir ännu mindre.

Skippa musiken när du cyklar

Eftersom det inte finns någon parallell väg just på det här avsnittet är det bara för cyklisten att bita ihop. Jan-Peter Stenvall har också några tips för sådana här jobbiga vägsträckor.

Först och främst gäller det att koncentrera sig fullständigt på cyklingen. Man ska inte lyssna på musik utan i stället lägga energin på att läsa av trafiken framåt men framförallt bakåt.

- Det kan man endast göra om man inte har musik i öronen, då hör man när det kommer tunga fordon bakifrån.

Sedan gäller det att försöka fokusera på att hålla sig på en linje så långt till höger som möjligt. Då går det nog bra för det mesta, konstaterar Stenvall.

Våga ta plats

Cyklar man på någon mindre trafikerad väg med smal vägren rekommenderar han att man som cyklist vågar ta plats.

Han ser ofta cyklister som försöker balansera vid den obefintliga vägrenen i stället för att ta plats på vägen, en halv eller en meter in på körfältet.

- Du har rätt att cykla där. Du behöver inte balansera på vita linjen.

Jag som cyklar över 20 000 kilometer om året får också ont i rumpan

På basen av sina egna erfarenheter beskriver Stenvall bilisterna på de större vägarna i Västnyland som helt okej på att dela väg med cyklister.

- Det finns de som bråkar med en men jag skulle inte säga att det är något större problem.

Värmen stoppar inte cyklisten

Stenvall rekommenderar den ovana cyklisten att ha koll på utrustningen, så som cykeln, hjälm och kläder.

Om man är relativt ung och i gott skick behöver man inte heller oroa sig över att cykla i sommarvärmen.

- Ät och drick som normalt innan och ta med dig extra vätska så klarar du dig.

20 000 kilometer per år

Ovana cyklister får ofta ont i rumpan när de cyklar. Jan-Peter Stenvall försäkrar om att rumpan nog blir härdad med tiden. Men rumpan är en öm punkt för cyklister oberoende hur mycket man cyklar, hävdar han.

- Jag som cyklar över 20 000 kilometer om året får också ont i rumpan, men inte efter en och två timmar utan efter fyra fem timmar.

I praktiken cyklar Stenvall ungefär halva vägen runt jorden varje år och har nuförtiden ingen bil.

Intresset för cykling har funnits sedan barnsben när han cyklade till skolan och hobbyn. Den riktiga cykelivern kom för ungefär tio år sedan när han på grund av problem i knäna inte längre kunde löpa.

- Jag har alltid varit en on-off-person så när jag gör något så blir det nästan för mycket, berättar Stenvall som nyss kommit hem från en cykelresa i Österrike.

I Österrike cyklade han 2 000 kilometer på 17 dagar.