En vecka och 500 kilometer i en roddbåt - Linus, Eddie, Valtteri och Bamse rodde från Stockholm till Helsingfors

- I morse när jag vaknade kunde jag inte öppna mina fingrar ordentligt, för jag har greppat så hårt om årorna hela veckan.

Linus Lehto tittar på sina händer. De har hårdnader och några blåsor, varav en har spruckit.

Han är ändå inte den som har råkat värst ut. Valtteri Ikäheimos handflator ser ganska medfarna ut. Har de andra lurat honom att ro mest?

- Nja, jag fick också mest blåsor när vi tränade rodd under våren. Jag tror att jag har sån hud att den inte är optimal för rodd.

Lehto och Ikäheimo har tillsammans med Eddie Myrskog och Bernhard Forstén rott hela vägen från Stockholm till Helsingfors.

"Fusk att stiga i land redan nu"

De unga männen startade sin femhundra kilometer långa färd på lördag förra veckan. Just nu sitter de i båten utanför Helsingfors och njuter av att vara framme, men vägrar stoiskt att stiga i land innan lördag kväll.

Då har de varit till sjöss i en vecka i ett sträck.

- Det skulle vara fusk att ta emot mat eller annat av någon på land. Vi ska klara oss med det vi har med, säger Myrskog.

Alla erkänner ändå att det skulle vara gott med färsk frukt.

Idrott, äventyr och välgörenhet

På frågan varför i all världen de har hittat på en sådan här idé svarar de att de vill utmana sig själva och samtidigt samla pengar till en renare Östersjö. De samarbetar med föreningen Baltic Sea Action Group.

De unga männen har tillsammans grundat föreningen Bold Projects, vars idé är att kombinera extrema idrottsprestationer med välgörenhet.

Förra året sprang de hundra kilometer och samlade in pengar för Rosa bandet.

Klaustrofobiskt?

Båten de unga männen har rott är ingen vanlig liten eka. Den är 7,5 meter lång och är en specialgjord oceanroddbåt. Pojkarna lånade den av en svensk äventyrare som bland annat har rott över Atlanten med den.

Det finns två par åror i båten. I fören finns en liten sovhytt där två personer ryms att sova och i aktern finns ett övertäckt utrymme för mat och vatten.

Det är lätt att tro att det skulle vara klaustrofobiskt att vara fångade i ett så pass litet utrymme i en vecka. Myrskog menar att det inte alls har varit så.

- Det har varit mera mysigt än trångt. Det är kanske för att vi känner varandra så bra och har arbetat så länge med det här projektet.

Ikäheimo har däremot ibland blivit irriterad på att det är så trångt. Då är det oundvikligt att man ibland är i vägen för varandra.

- Man har kanske varit lite irriterad då, men man måste bara hålla sig och förstå att det är onödigt att bli sur. Det är ju ett litet utrymme vi har och vi måste leva med det.

Det har varit viktigt att hålla ordning på alla föremål. Allt har sin plats och allt måste läggas tillbaka när man har använt det.

Håller nerverna?

Hur är det med kamratskapen då? Börjar man inte gå varandra på nerverna efter några dagar tillsammans på ett litet utrymme?

Männen nekar först, men Myrskog medger sen att det nog kan hända.

- Vi ror i par så man blir väl mest irriterad på den man är par med. Honom är man ju mest tillsammans med.

Han tillägger, med en menande blick på kompisen:

- Jag rodde i par med Bamse.

Det här får Bamse, alltså Bernhard Forstén att gapskratta. Sen funderar han och säger:

- De gånger det har känts att vi är på väg att bli irriterade på varandra så har vi skämtat bort det och fått ett gott skratt och blivit på gott humör igen.

Skrämmande nära Sverigebåten

De fyra har klarat sig över Östersjön utan andra mesyrer än blåsorna. Vädret har varit lugnt och klart.

Valtteri berättar ändå att de var med om en skrämmande händelse som skakade om honom en del.

Det hände när han och hans roddpar Linus Lehto satt vid årorna strax efter att de hade lämnat Stockholm. Vattnen där är livligt trafikerade.

- Vi kom ganska nära en Viking Line-båt. Jag tänkte på det ganska länge efteråt. Jag förstod att det inte finns lång tid att reagera om vi kommer i vägen för ett större fartyg.

Äckliga alger

Genom rodden samlar kompisarna alltså pengar för ett Östersjö-projekt. Under planerandet av färden har de tagit reda på mera om hur Östersjön mår.

- Östersjön är så vackert på ytan. Men i och med det här projektet vet vi om vad det finns under ytan - som dött botten och annat - och då tänker man på Östersjön på ett annat sätt.

Roddkamraterna berättar att de har sett en hel del blågröna algblomningar under resan, som ju är ett tecken på Östersjöns övergödning.

- Mellan Jurmo och Hangö var det fullt med blågröna alger. Det såg ut som fiskstimm i flera kilometer och vi ville inte simma. Det var faktiskt jätteäckligt.