Efter förlisningen utanför Libyen kräver Läkare utan gränser fler insatser på Medelhavet
Förlisningen utanför Libyen som befaras ha krävt 150 flyktingars liv på torsdag var den värsta på medelhavet i år, men blir knappast den sista, varnar Läkare utan gränser. Striderna i landet har igen fått mängden försök att korsa Medelhavet att öka och räddningsoperationerna har lagts ner eller försvårats.
- Om det fortsätter så här riskerar fler människor att dömas till att lida och riskera att dö i Libyen eller att drunkna till havs, säger Karin Ekholm, kommunikatör vid Läkare utan gränser.
Ekholm har återvänt från Libyens krigsdrabbade huvudstad Tripoli för bara några veckor sen.
Förhållandena i de fängelselika flyktinglägren i Libyens huvudstad Tripoli har alltid varit desperata.
Sedan inbördeskriget nådde staden har läget blivit än mer desperat.
- I och med striderna har det blivit svårare för humanitära organisationer att nå dem med hjälp, sjukvård, mat och så vidare. De befinner sig också ofta i närheten av striderna. De har råkat i korseld och till och med blivit bombade, säger Ekholm.
En av dessa bombningar, som dödade över 60 människor, skedde vid det ökända interneringslägret Tajoura i Tripoli.
De som räddades ur havet efter torsdagens förlisning fördes också tillbaka till Tajoura.
Att förhållandena där och på andra håll har blivit olidliga syns också tydligt i mängden försök att korsa Medelhavet till säkrare förhållanden.
- Vi såg under maj månad, ungefär en månad in i konflikten, att försöken ökade. Sedan dess har det varit en stadig ström av båtar som har försökt lämna Libyens kust.
Resan farligare
Mängden försök är inte ännu på samma nivå som för några år sedan, men däremot har resan blivit betydligt farligare.
- En större del av dem som försöker drunknar. En stor bidragande orsak är att det inte finns någon räddningsinsats på centrala Medelhavet, sedan EU avvecklade sin insats där för över ett år sen, säger Ekholm.
EU:s insats lades ner efter ett avtal med Libyens regering. Den libyska kustbevakningen sköter nu räddningen i utbyte mot europeiskt stöd.
Att räddas av libyska kustbevakningen innebär ändå inte säkerhet.
- Libyen är ett land i väpnad konflikt där migranter och flyktingar är väldigt utsatta och löper stora risker för att råka i kriminella gruppers våld. Det pågår människohandel, de tvingas till slavarbete och tvångsprostitution. Det är konsekvenserna av att EU inte har någon egen sök- och räddningsinsats utan har överlåtit det åt Libyen, säger Ekholm.
Försvårar frivilliga räddningsinsatser
Samtidigt har också förhållandena för de många frivilliggrupper och hjälporganisationer som arbetar på centrala Medelhavet gjorts allt svårare.
Italien och Malta har stängt sina hamnar för räddningsfartygen och blockerat båtar i hamnarna.
Det innebär att de fartyg som fortsätter räddningsinsatserna efter varje räddning tvingas vänta på förhandlingar om vem som kan tänkas ta emot de räddade.
- Det gör att tiden som de här båtarna aktivt kan söka och rädda människor i nöd minskar eftersom de ofta befinner sig i det här dödläget, ett läge där man bara väntar med människor ombord, säger Ekholm.
- Det har också inletts juridiska processer, mot oss och andra organisationer, nu senast mot Sea-Watch kapten Carola Rackete. Det är ett väldigt svårt politiskt klimat för hjälporganisationer att arbeta i på medelhavet just nu, säger Ekholm.
Räddningar och evakueringar
Då de allt värre förhållandena för flyktingar och migranter i Libyen befaras trappa upp mängden försök att ta sig över centrala Medelhavet, hoppas nu bland annat Läkare utan gränser att europeiska länder tänker om.
- Vi har i alla fall sett positiva uttalanden från EU på sistone. Man säger sig åtminstone förstå att det här läget är ohållbart, säger Ekholm.
Ekholm syftar på att en rad EU-länder preliminärt är överens om att ta emot människor som räddas på medelhavet och inleda deras asyl- eller andra processer.
Flera länder erbjuder nu också säkra hamnar.
- Vi ser ju gärna att fler länder ansluter sig. Ju fler länder som ansluter sig desto mer hållbart blir systemet och då blir också dödlägen där räddningsbåtarna bara väntar färre, säger Ekholm.
- Vi hoppas att det här är början en vändning i den väldigt hårda migrationspolitiken som har förts de senaste åren.
Men vad gäller läget i Libyen och försöken att förhindra att människor riskerar livet på smuggelbåtarna räcker det inte med säkra hamnar.
Det är inte heller acceptabelt att föra tillbaka människor som räddas till havs till de farliga förhållandena i Libyen.
Läkare utan gränser och FN-organen IOM och UNHCR vill därför att människor direkt evakueras från interneringslägren i Libyen.
- Det finns evakueringsmekanismer och ett vidarebosättningsprogram. Men det finns också flaskhalsar i de systemen som gör att det går långsamt. Få människor med skyddsbehov, asylsökande, har evakuerats. Där skulle vi vilja se att fler länder går med på att ta emot människor som evakueras ur Libyen, säger Ekholm.
' /%3E%3C/svg%3E)
