Varför välja en partner då du kan ha flera? - öppna förhållanden ger frihet att vara sig själv

Polyamori är ett begrepp som få känner till. Men att ha öppna förhållanden, eller förhållanden med fler än en person kommer med vissa fördelar. Det tror åtminstone Sara, som håller på att finna sig som polyamorös.

I en småstad någonstans i Österbotten bor Sara. Hon heter egentligen något annat, men jag väljer att kalla henne för Sara. Dels på grund av stigmat som den här artikeln kommer att handla om, dels av andra anledningar som kommer fram senare i artikeln.

Sara är 29 år gammal och håller som bäst på att göra sig bekväm i tanken om att vara polyamorös. Det innebär en önskan om, eller en förmåga till att samtidigt vara kär i flera personer och ha fungerande förhållanden med flera partners.

– Det är svårt att säga om jag ens har stött på begreppet före i år. Polygami har jag stött på men polyamori är nytt, säger Sara.

Skillnaden mellan begreppen är att polygami bara berör äktenskap - polyamori är bredare och innefattar förhållanden i stort.

Vi träffas i hennes hem - en liten stuga med vita knutar med ett kombinerat vardagsrum/sovrum och kök. Hon har nyligen flyttat tillbaka till småstaden hon är uppväxt i efter att hennes äktenskap tog slut - ett äktenskap som inleddes med stor kärlek men som slutade av nödvändighet då maken blev våldsam.

Det är mycket i Sara som skiljer sig från ens föreställning om henne. Hon har på många sätt fått en väldigt stereotyp österbottnisk uppväxt med föräldrar som arbetat med ytterst traditionella jobb.

Sara ser sig själv som en människa som sällan ställt sig bakom breda konsensus. Men hon ser sig också som en människa som oftast gett mer än hon fått i de förhållanden hon haft. I sviterna av skilsmässan har hon tagit tid att blicka tillbaka på sina tidigare förhållanden och det finns en gemensam nämnare - inget, förutom äktenskapet, har kunnat beskrivas som ett traditionellt tvåsamhetsförhållande.

Det har alltid funnits fler, oavsett om det varit rumskompisar eller att hon och hennes partner på något sätt öppnat upp dörrarna för andra - inte förhållandemässigt alltså - utan helt konkret. Sara har också hoppat in och ur förhållanden med en viss iver.

– Om man är polyamorös är man ofta ganska öppen. Jag har egentligen ingen typ och har också lite erfarenhet av att vara med kvinnor. Det är väl kanske därför det blir svårt att hålla sig till en person om man bara tycker om människor i allmänhet, säger Sara.

Hon tänker sig att det måste vara svårt att vara polyamorös om man har en specifik typ - säg brunhåriga män med armhår och tatueringar.

– Om du bor i en mindre stad så kanske det finns tre personer som uppfyller de kraven. Hur ska du då kunna vara polyamorös?

Sara, å andra sidan, har alltid lyckats hitta folk hon klickar med om hon till exempel gått ut på krogen. Hon beskriver sig också som en människa som lätt blir förälskad.

Förhållanden i alla möjliga formationer

Ett normativt, monoamoröst förhållande kan egentligen bara se ut på ett sätt - två personer. Ett polyamoröst förhållande däremot kan ta många skepnader.

Ett exempel är en ring av x-antal personer där ringens medlemmar är exklusiva.

– Inom ringen kan det finnas starkare band mellan vissa eller så är alla lika mycket med varandra, säger Sara.

Men ringen kan också vara öppen där ringens medlemmar kanske har förhållanden även utanför ringen. Man kan också ha ett parförhållande som är öppet, eller ett parförhållande med en utomstående tredje part.

– Den tredje kanske kan vara med fler utanför paret, men paret har bara den tredje personen.

Begreppet är alltså väldigt brett. Under vårt samtal kommer jag in på att jämföra de möjliga konstellationerna med stjärnbilder. Och det blir egentligen en ganska bra metafor för att beskriva skillnaden mellan att vara polyamorös och att enbart vara en letande singel - en polyamorös människa är en del av en stjärnbild medan en singel är som typ polstjärnan.

– Ja lite så, säger Sara om min metafor.

Tinder blev en ögonöppnare

Efter några avslutade samboförhållanden träffade Sara för några år sedan personen som skulle bli hennes make. De gifte sig tidigt men bodde under det första året på skilda håll.

Jag hade inte ens tänkt på det som ett alternativ eftersom ingen någonsin frågat hur jag vill leva

När de väl bodde ihop visade sig en mörk sida hos hennes make. Liksom i tidigare förhållanden blev det Sara som fick ta allt ansvar medan maken, då arbetslös, bara klagade på att hon jobbade för mycket trots att hon enbart jobbade deltid.

Det hela eskalerade till att mannen blev våldsam. Sara valde då att ansöka om skilsmässa. När maken hade flyttat ut hittade Sara en man på Tinder. Han lever i ett öppet förhållande.

– Jag hade inte ens tänkt på det som ett alternativ eftersom ingen någonsin frågat hur jag vill leva, säger Sara.

Mannen från Tinder har på sätt och vis blivit något av en mentor som fått ge svar på många funderingar som Sara haft.

– Det har varit intressant att prata med honom eftersom han har varit i ett öppet förhållande i åtta år. Han bor för sig själv och driver en stugby och hans partner jobbar på en annan ort.

Sara tror nog att hon skulle ha hittat till en polyamorös livsstil även utan Tinder, eftersom hon också tidigare har dejtat flera samtidigt.

– Men då har det ofta slutat med att jag blivit tillsammans med någon och efter det ska man ju inte träffa de andra.

Många fördelar

Som Sara ser det passar polyamorösa förhållanden henne. Hon är trött på att ge och ge utan att få något tillbaka - ett öppet förhållande blir lite som att plocka russinen ur kakan.

– När man träffas gör man det för att man vill träffas. Man träffas inte slentrianmässigt, säger Sara.

Om man siktar på en tvåsamhet upplever Sara att man ofta tidigt i förhållandet behöver smyga med sina känslor för att inte skrämma bort den andra, eftersom man inte vet om man är på samma plan. I en polyamorös livsstil är det enklare att skippa de abstrakta spelreglerna.

– Om man redan i början har definierat att man inte ska ha ett traditionellt förhållande så kan man tidigt säga att man älskar den andra utan att den andra blir rädd.

I ett öppet förhållande kan parterna ändå luta sig tillbaka på den frihet som förhållandet kommer med. Det finns tid och rum att tänka efter.

Jag vet sällan ens själv vad jag vill eller behöver och en annan människa vet definitivt inte det

En annan fördel är att man inte behöver hitta en person som uppfyller precis alla ens behov. Om man tror på ödet, eller att någon religiös övermakt bestämmer vem man möter i livet blir kraven också enorma, kanske rent utav orimliga.

– Jag vet sällan ens själv vad jag vill eller behöver och en annan människa vet definitivt inte det. Då är det ju bra att kunna ha en person som uppfyller vissa behov och en annan som uppfyller andra, säger Sara.

… men också utmaningar

Om man väljer att leva polyamoröst är det viktigt att de förhållanden man ger sig in på är rättvisa. Samtliga måste vara med på upplägget för att undvika svartsjuka. Resurser i form av tid är också en begränsning - man kan inte vara på flera ställen samtidigt. Omvärlden är förstås också en utmaning.

– Det kan bli svårt att dela sin lycka över att man träffat någon härlig person.

...och mötas av förståelse?

– Ja. Till exempel på en kafferast på jobbet. Man har kanske inte lust att definiera och förklara varje gång. Det är så enkelt att berätta att “min man och jag gick på konsert”.

När ett normförhållande får sin start, säg om två människor träffas på en första dejt, så är framtiden väldigt öppen. Om man är ute efter öppna förhållanden behöver man vara väldigt tydlig med det från första början.

– Det är sällan man frågar någon på första dejten: “vart är vi på väg med det här?”, säger Sara.

En annan risk är förstås att man förälskar sig i någon som absolut inte kunde tänka sig att leva i ett öppet förhållande.

Men framtiden då?

De flesta människor delar samma dröm - ett lyckligt förhållande som kan byggas ut med add-ons som en gemensam bostad och barn. Det är ju liksom så normen ser ut. Men hur passar barn in i ett polyamoröst liv?

Jag kan nog se ett barn i den ekvationen. Det är väl andra människor som skulle ha problem med det

Sara berättar att den drömmen blivit allt mer avlägsen, vilket ju förstås kan bero på att hon trots allt just avslutat ett äktenskap och ännu känner efter hur ett alternativ till tvåsamhet skulle vara. Men hon ser absolut inte barn som någon omöjlighet.

– Jag kan nog se ett barn i den ekvationen. Det är väl andra människor som skulle ha problem med det. Jag tycker om att utmana normen. Det kan ju hända att man inte behöver göra en stor grej av det. Kanske inte hela världen behöver veta om att jag lever i ett öppet förhållande?

Också tidigare har det gått upp för Sara att hon kommer att vara gift flera gånger. Där talar ju statistiken för henne - enligt Statistikcentralen slutar ungefär vartannat äktenskap i skilsmässa. Men vad är då motsvarigheten till ett lyckligt familjeliv i ett polyamoröst förhållande?

– Om jag får drömma helt fritt så skulle jag vilja ha nåt slags kollektiv.

Så du skulle få dela ditt liv med de som står dig nära men ändå kunna ha de friheter du behöver?

– Precis. Och så skulle man kunna ha egna sovrum.

Sara gör sig ännu tillrätta med tanken om att öppna upp kärleksbegreppet. Men hon fann ett lugn då hon stötte på polyamoribegreppet.

– Tidigare har det stressat mig att man behöver bestämma sig. Om man inte behöver bestämma sig för någon så känns det skönare.

Hon berättar också att hon kanske inte jagat sin egen framtid tidigare - en framtid i ett parförhållande och allt vad det förväntas innebära.

– Förut har jag kommit in i en annan människas liv och typ bara levt deras liv. Nu får jag köra mitt race, säger Sara.